Vid den allmänna audiensen på onsdagen den 26 november reflekterade påven Leo XIV över livets mysterium och påminde om att Guds kärlek ger livet mening när vi deltar i att ge liv åt andra.
Påven Leo XIV fortsatte sin katekes på temat hopp vid den allmänna audiensen på onsdagen.
Han koncentrerade sig på mysteriet kring människans liv och de motsägelser och löften som finns inbäddade i vår existens. Livet, sade han, ges oss som en gåva som vi inte bett om, och varje människa möter svårigheter och hinder, vissa i ännu större utsträckning.
”Liv har en extraordinär specifik karaktär: det erbjuds oss, vi kan inte ge det till oss själva, men det måste ständigt näras” uttryckte påven. ”Det behöver omsorg för att uppehållas, för att livas upp, skyddas och återstartas.”
Med denna aspekt av gåva kommer den mänskliga längtan att förstå vårt syfte i livet och vårt yttersta mål. Att leva med ett syfte, sade påven, betyder att hitta riktning och hopp, vilket sedan gör det möjligt för oss att aldrig ge upp trots trötthet, och det lär oss att lita på att vår jordiska vandring en dag kommer att leda oss hem. ”Att hoppas i livet” uttryckte påven, ”betyder att få en försmak av målet, att tro som säkert på det vi ännu inte ser och rör vid, att lita på och överlämna oss till kärleken från en Fader som skapade oss eftersom Han ville oss i kärlek och vill att vi ska vara lyckliga.”
Vår värld, tillade påven, är fylld av en sjukdom som kommer från brist på tillit till livet, vilket får människor att bli fatalistiska och resignera i sökandet efter ett syfte. Att leva kräver mod, och Jesu jordiska liv visade att Gud önskar återställa vårt hopp, särskilt till de desperata, utstötta och de som verkar fjärran.
Påven Leo XIV reflekterade sedan över Guds kallelse för människan att delta i Hans önskan att ge liv till andra, och kallade kärleken mellan en man och en kvinna för ett ”underbart crescendo.” ”Gud skapade dem till sin egen avbild och anförtrodde dem uppdraget att i sin tur skapa i Hans avbild, det vill säga av kärlek och i kärlek” uttryckte påven. ”Den heliga skriften visar oss från allra första början att livet, just i sin högsta form, den mänskliga formen, får gåvan frihet och blir ett drama.”
Våra mänskliga relationer, noterade han, präglas därför av motsättningar, eftersom vår frihet får oss att uppfatta andra som konkurrenter eller hot. Ändå förblir Gud trogen sin plan för mänskligheten och lyfter ständigt upp oss från vår blinda instinkt till våld och diskriminering.
”Att skapa” sade påven, ”betyder alltså att lita på Livets Gud och främja det mänskliga i alla dess uttryck: framför allt i det underbara äventyret som moderskap och faderskap utgör, även i sociala sammanhang där familjer kämpar för att bära vardagens börda och ofta finner sig hindrade i sina projekt och drömmar.”
Avslutningsvis uppmanade påven Leo de troende att vända blicken mot Kristi uppståndelse som vårt hopp. ”När livet verkar ha slocknat och synes blockerat” uttryckte påven, ”se, den uppståndne Herren passerar fortfarande förbi, till tidens slut, och vandrar med oss och för oss. Han är vårt hopp.”
Vatican News, engelskspråkiga redaktionen, 2025-11-26
Detta är en nyhetstext.