USA:s öppna militarisering av Karibien hotar regionens folk – internationell solidaritet är brådskande. Washington har inlett en ny och allt mer öppen fas i sina militära förberedelser mot Venezuela – ett land som inte bara är politiskt utmanande för imperiet, utan också rymmer världens största bevisade oljereserver.
Kommentar|Alex Fuentes
Den 22 november tvingades flera internationella flygbolag, däribland Avianca, TAP, Gol, Iberia och senare Air Europa och Plus Ultra, att med extrem kort varsel ställa in sina flygningar till Venezuela. Bakgrunden var en direkt varning från USA:s federala luftfartsmyndighet, där bolagen uppmanades att inte längre flyga över venezuelanskt luftrum eller södra Karibiska havet med hänvisning till ”försämrat säkerhetsläge och ökad militär aktivitet”. Bara formuleringen i sig avslöjar avsikten: USA:s egen militära upptrappning används som argument för att isolera landet och skapa logistiska förutsättningar för framtida operationer, en taktik vi känner igen från otaliga tidigare imperialistiska interventioner i Latinamerika.
Samtidigt har den sittande Trump-administrationen redan klassat president Nicolás Maduro som ‘terrorist’, ett steg som syftar till att legitimera eskalerade angrepp under en retorik om ”självförsvar” och ”kamp mot brottslighet”. Reuters har dessutom rapporterat om att Vita huset överväger att intensifiera sina operationer mot Venezuela, i en tid när USA:s globala hegemoni utmanas och det inrikespolitiska läget skakas av ökande sociala motsättningar. Parallellt med detta har minst tre amerikanska militärflygplan under samma dygn observerats i formation nära Venezuelas kust, enligt öppet tillgänglig spårningsdata från FlightRadar24. Aktiviteten sammanföll med att USA:s krigsstabschef besökte Trinidad & Tobago och Puerto Rico för möten om ”regional säkerhet” – diplomatiska kodord för militär koordinering i USA:s bakgård, Karibien.
USA:s Sydkommando och den gemensamma insatsstyrkan Joint Task Force South leder idag en omfattande militarisering av regionen, under täcknamnet Operation Southern Spear. Till skillnad från de dolda interventioner vi sett historiskt, CIA-agenter, ambassadkupper och proxy-operationer, är detta en frontal och skrytsam uppvisning av makt. Pentagon beskriver operationen som ett nätverk av långvariga autonoma patrullfartyg på havsytan (long-dwell robotic surface vessels), VTOL-drönare, ”interceptor bots” – autonoma system kapabla till både övervakning och direkt angrepp, satellit- och dataoperationer koordinerade från flottbasen Mayport i Florida och digital infrastruktur utvecklad av tech-jättar som Palantir.
Det handlar inte om traditionell krigsflotta utan om ett permanent testlabb, där USA utvinner data, normaliserar övervakning och tränar en autonom krigsmaskin styrd av AI och algoritmisk hotbedömning. Kriget absorberas av logistiken – och logistiken av informationssystemen. Likheterna med Israels digitaliserade krigsföring i Gaza är slående. Inte heller där föregicks eskaleringen av en formell krigsförklaring, utan av en ‘antiterror-operation’ mot en icke-statlig aktör, där teknologin både accelererar våldet och suddar ut ansvar. Detta är det moderna imperialismens signum: inte soft power – utan tech power.
Flera EU-regeringar har uttryckt ”oro” för upptrappningen. Det tyska utrikesdepartementets talesperson har sagt att konflikten ska ”lösas i dialog”. Från Berlin hörs krav på att USA ska redovisa juridisk grund i internationell rätt. Men dessa uttalanden är inget mer än flagghälsningar eller tomma gester. USA saknar varje legitim folkrättsligt stöd för sin militära och teknologiska inträngning i Karibien. Washington söker inte dialog för dialog leder inte till oljan. När autonoma drönare och robotfartyg sänker små fiskebåtar i regionen med dödlig utgång är USA:s oprioriterade svar alltid detsamma:”Vi har inte lidit några egna förluster.” Den cynismen är inte en aberration. Den är imperialismens logik.
De karibiska folken är inte bara militära schackpjäser för algoritmer i Florida. Regionen är inte tyst. Venezuela är inte isolerat; landet är en del av en global kamp mot imperialism, blockader och extraktiv ekonomisk parasitism. När Washington rustar med AI-vapen gör de det inte för ”säkerhet”, utan för att försvara imperialismens grundlag: rätten att dominera, rätten att utvinna, rätten att döda, utan ansvar.
Inför den ökande militariseringen behövs inte fler diplomatiska artigheter. Det behövs aktiv internationalism. Det som kan avväpna Washingtons planer är: internationell arbetarsolidaritet, en mobiliserad vänster i Latinamerika, Europa och USA, praktiskt stöd till det venezuelanska folkets suveränitet och kamp mot sanktioner och militär intervention – oavsett om den sker med hangarfartyg eller AI-algoritmer. Historien visar att imperiets aggression bara kan hejdas av dem som vägrar låta sig styras av det. Det enda som kan stoppa imperiets trummor är folken själva. När Washington pekar ut ”fienden” i sin jakt på olja, måste man peka ut det verkliga hotet:
USA-imperialismen – då och nu.
När stormakterna rustar för krig måste den internationella arbetarrörelsen och världens vänster rusta för solidaritet. Inte en droppe venezuelansk olja för imperiet – inte en soldat, inte en drönare, inte en bot. USA ut ur Karibien. Internationell solidaritet med Venezuelas folk!
Bilden: Minst tre amerikanska B52 stridsflygplan har vid samma tillfälle observerats cirklande nära Venezuelas kust, men flera civila flygbolag ställer in sina flygningar på grund av USA:s egna varningar om ”försämrat säkerhetsläge och ökad militär aktivitet”.