Publicerad 28 nov 2025 kl 16.00
”Eternity” är egentligen ingen julfilm. Men den romantiska komedin känns nostalgisk på ett sätt som känns perfekt för säsongsmyset, och är på alla sätt en perfekt dejtfilm.
”Eternity”.
Foto: Leah Gallo
Öppna bild i helskärm
Foto: Leah Gallo
Öppna bild i helskärm
Foto: Leah Gallo / _34A4725-Enhanced-NR.dng
Öppna bild i helskärmSå bra är ”Eternity”
Genre: Romantisk komedi (USA).
Av: David Freyne.
Med: Elizabeth Olsen, Miles Teller, Callum Turner, Da’Vine Joy Randolph, John Early.
Längd: 1:52.
Från: 7 år.
Premiär: På bio 28/11.
Visa mer
Larry är på gender reveal för sitt barnbarnsbarn, när han olyckligt sätter i halsen och dör. Enligt någon slags Bröderna Lejonhjärta-logik var det inte tänkt så. Han skulle ha funnits vid sin cancersjuka fru Joans sida till slutet. Men nu är det han som får vänta i vad som visar sig vara en enorm mäss- och kongressanläggning – ett slags byråkratisk skärseld, där var och en får chans att välja just sin evighet. Som död är man dessutom återuppstånden i den ålder man var som allra lyckligast, vilket innebär att Larry och så småningom Joan kan gestaltas av Miles Teller och Elizabeth Olsen.
Att välja evighet är dock inte okomplicerat. Till att börja med finns det en uppsjö, och alla kommer med lismande försäljare, samt retroroliga reklamfilmer och broschyrer. Det är drömmar om strandliv eller syrerika bergstoppar, men också mer nischade platser som ”Weimarrepubliken – nu helt utan nazister” eller den mansfria världen (för tillfället fullbokad) . Men utöver utbudet så kompliceras allt av att Joans första man Luke (Callum Turner), som gick bort i Koreakriget, visar sig ha väntat i 67 år på just henne. Så för Joan står nu valet mellan den livslånga strävsamma kärleken eller den sexigare unga kärleken som aldrig fick en chans.
Ett på många sätt omöjligt dilemma, även om trion till sin hjälp har två torrt uppriktiga koordinatorer (John Early och Da’Vine Joy Randolph).
I sitt upplägg påminner ”Eternity” mycket om Pixars existentiellt sökande familjefilmer som ”Coco”, ”Soul” eller ”Insidan ut”. Med kul detaljer som att de döda kan lösa biljett till arkivet för att återuppleva gamla minnen. Samtidigt som den romantiska komedin tydligt knyter an till en typ av film som nästan inte finns längre. Det var snarast kring 1990 som vi köpte så osannolika premisser som att Patrick Swayze i ”Ghost” kunde fortsätta sin löjligt heta relation med Demi Moore från andra sidan. Att ”Eternity” går en liknande väg, bidrar därför till en mysig känsla av vhs-knaster, samtidigt som trion i fokus faktiskt har en pigg kemi som övertygar.
Kärleksturerna är underhållande, trivsamt bagatellartade, men med en kärna som rotar kring frågan om Joan ska satsa på den som minns henne när hon var som bäst eller som sämst, den som ger trygghet eller får allt att spraka.
Något som i sin tur påminner mig om hur Ruben Östlund i sitt sommarprat en gång lyfte en universitetsstudie som resulterat i att det för par som ville stärka relationen var mycket bättre att se romantiska komedier ihop än att gå i parterapi. Just ”Eternity” ger mig hopp om att det faktiskt är sant.