Radar
· Miljö
Publicerad 12 timmar sedan
När plast bryts ned blir det mikro- och nanoplast, vilket forskare varnar kan utgöra allvarliga hälso- och miljörisker. Foto: Michel Euler/TT
Inspirerade av naturliga polymerer som DNA har kemister tagit fram ett sätt att få plast att brytas när det inte längre behövs. Nyligen publicerade de sina resultat i Nature chemistry. Men det finns begränsningar – och restprodukterna kan visa sig vara giftiga.
Vår värld översvämmas av plast och när de bryts ned letar de sig in våra celler. I alltifrån vår hjärna till livmoder har mikro- och nano plast upptäckts. Genom luft och havsströmmar sprider det sig så långt som djuphavsgravar till världens högsta berg. De alternativ som finns på marknaden bär ofta på samma problem som den plast som sprids i vår miljö, att de blir kvar i miljön under lång tid. Men ett forskarlag vid State university i New Jersey utvecklar nu en ny typ av teknik där plasten designas, så att den bryts ned, rapporterar New scientist. Forskaren Yuwei Gu frågade sig varför naturliga, långkedjiga polymerer som DNA och RNA kan brytas ned relativt snabbt, men syntetiska polymerer, såsom plast, inte kan det, och om det fanns ett sätt att replikera deras process, skriver tidningen. Nu har forskarna publicerat sina resultat i Nature chemistry.
– Den här strategin fungerar bäst för plaster som gynnas av kontrollerad nedbrytning under dagar till månader, så vi ser en stor potential för tillämpningar som livsmedelsförpackningar och andra kortlivade konsumentmaterial. För närvarande är den mindre lämplig för plaster som måste förbli stabila i årtionden innan de bryts ned – såsom byggmaterial eller långlivade konstruktionskomponenter.
Men flera hinder återstår att överbrygga innan tekniken skulle kunna bli kommersiell. Vätskan som blir kvar efter att plasten har brutits ned består av fragment av polymerkedjor, och ytterligare tester behövs för att säkerställa att denna soppa av delar inte är giftig och därför kan släppas ut i naturen på ett säkert sätt, skriver New scientist.