Publicerad 20 aug 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 09.57
Magnus Västerbro tecknar kärlekens historia från antiken och framåt.
Valerie Kyeyune Backström blir förtjust i den medryckande ”Kärlekens tid”.
Magnus Västerbro är författare och journalist. För ”Svälten” tilldelades han Augustpriset.
Foto: JOHAN BERGMARK / Albert Bonniers förlag
RECENSION. Det fina med att läsa om historien, är att man får syn på sin egen mänsklighet. Att, under lager av omständigheternas fernissa, kunna hitta något som förenar en med en träl på 1500-talet, en antik överklassbög eller piga på rymmen, är i brist på bättre ord: rörande. Och lite svindlande. Som att det finns något större, något gemensamt.
Det är också den främsta styrkan med ”Kärlekens tid”, Magnus Västerbros stora genomgång av kärlekens, och parrelationernas historia, från antiken och fram till våra dagar.
Foto: Albert Bonniers förlag
Hur såg synen på äktenskap ut under medeltiden? Och hur har den förändrats? Var det svårare att hitta en partner under 1800-talets svälttider? Och när skedde egentligen känslornas revolution?
”Kärlekens tid” bröstar drygt 500 sidor och tidsrymden är enorm. Om Västerbro tidigare skrivit lyckade böcker av liknande längd, har de varit avgränsade till relativt snäva historiska epoker eller händelser. Men över två tusen år av romantik?
Det förstår vem som helst att det bäddar för en mer rapsodisk genomgång. Ändå är detta inte nödvändigtvis en svaghet. Genom att röra sig fritt och vällustigt genom källmaterialet och åren finns möjligheten att teckna en övergripande bild.
När vi närmar oss samtiden blir det förstås lättare att hitta invändningar mot detta grepp, när urkällorna är så mycket fler blir förstås Västerbros egna tolkningar tydligare. Likväl är det just Västerbros urval som gör ”Kärlekens tid” både lättillgänglig och intressant.
Som att i delen om 1600-talet få läsa om molly houses – klubbar där homosexuella män träffades i London, ett rättsfall från Ljusdal där två unga flickor anklagades för att ha haft sex med varandra i en lada, sida vid sida med den kristne mystikern Jacob Böhmes kritik av sex inom äktenskapet som ”ett horeri och ett besudlat kossliv”.
Tvärtom visar Västerbro både historiska motsägelser och exempel på motstånd.
Ändå verkar ”Kärlekens tid” mindre intresserad av att spåra stora brott och förändringar över århundradena, och mer förtjust i att hitta det som binder tiderna samman. Inte så att Västerbro avfärdar att samtid eller historiska omständigheter skulle påverka kärleksrelationerna, att en stat där kyrkan styr eller homosexualitet är belagt med dödsstraff skulle innebära konsekvenser, men kanske inte så allenarådande som de ofta framstår. Tvärtom visar Västerbro både historiska motsägelser och exempel på motstånd, särskilt i den homohistoria som förtjänstfullt tecknas boken igenom. Och den roll kärleken spelat när det gäller att välja make eller maka, framstår som relativt konstant.
Det är bekant vägen som gör mödan värd, och den lyckas Västerbro sannerligen med. Det beror både på hans språk, liksom på hans förmåga att foga samman de historiska epokernas debatter och lagändringar med berättelser om enskilda människoöden. Dessa enskilda vittnesmål tillhör bokens starkaste partier.
Och under denna färd lyckas faktiskt Västerbro både nyansera och tillgängliggöra forskning, samt korrigera en hel del falska föreställningar många av oss kanske förknippat valfria forna tider med. Då får vi också lära oss om de höga antalen ogifta genom århundradena, hur vanliga äktenskap där kvinnan var äldre än mannen faktiskt var, liksom att romantisk kärlek som grund för ett giftermål varken är ett nytt krav, eller något enbart förunnat förmögna och poeter.
Att det hela tiden görs med lätt hand, är spirituellt och ständigt läsvärt, gör ”Kärlekens tid” till en glad inledning på bokhösten.
SAKPROSA
MAGNUS VÄSTERBRO
Kärlekens tid
Albert Bonniers, 540 s.
Visa mer
Valerie Kyeyune Backström är biträdande kulturchef på Expressen.