Varje förälders mardröm. Att ens barn dör. För Jan och Lisbeth Klang blev mardrömmen verklighet när deras son Lowe dog. Plötsligt och till synes helt utan anledning, dessutom.
– Det var precis som om någon släckte ljuset för honom. Han dog direkt, säger Lisbeth Klang.
Det var en förmiddag i juni 2010 som 24-åriga Lowe och några kompisar åkte motorcykel på Sveavägen i centrala Stockholm. De passerar Kungsgatan och strax därefter, när de saktar in vid ett rödljus, sjunker Lowe plötsligt ihop och ramlar av motorcykeln. En sjuksköterska som befinner sig i närheten försöker göra hjärt-lungräddning, men utan resultat.
För både Lisbeth och Jan Klang föll det sig naturligt att redan från början engagera sig och berätta om Lowe så mycket som möjligt.
Foto: Beatrice Lundborg
– För oss blev det en total chock. Jag åkte först till sjukhuset. Då var yngsta dottern redan där, men hon skakade bara på huvudet. Jag vrålade och skrek rätt ut. Jag var som i en tunnel. Efter en stund gick jag ändå in och höll honom i handen och sa att jag älskar honom. Jag trodde han skulle vara helt söndertrasad, men han var så fin, säger Lisbeth Klang.
Tiden efter dödsfallet blir kaotisk. Inte minst fylls den av frågan varför Lowe dog. Han som hade varit precis som vanligt, frisk och glad. Han som inte rökte. Han som tränade och var försiktig med alkohol.
Men något svar fick de inte. Inte till en början, i alla fall.
– Obduktionen visade ingenting. Hjärtat såg helt normalt ut. Det var inte förrän två månader senare, när de hade tittat i mikroskop, som vi fick veta att orsaken var en akut hjärtmuskelinflammation, säger Jan Klang.
Bild 1 av 2
Lowes uppväxt var fylld av aktiviteter, inte minst hockey.
Foto: Privat
Bild 2 av 2
Lite senare blev bilar och motorcyklar det stora intresset.
Foto: Privat
Hjärtmuskelinflammation är en förhållandevis vanlig hjärtsjukdom, men som disproportionerligt ofta drabbar unga tillika aktiva män. Ibland helt utan symtom. Oftast går inflammationen över av sig själv utan några men, men det händer att hjärtrytmen rubbas. I mycket sällsynta fall så allvarligt att det slutar slå.
Det var det som hade drabbat Lowe, som hans pappa beskriver som en energisk och glad kille, med en nära relation till sina två äldre systrar och en uppväxt fylld av aktiviteter. Till en början mest hockey och fotboll, sen bilar och motorcyklar.
För Lowes föräldrar, Lisbeth och Jan Klang, finns Lowe alltid med.
Foto: Beatrice Lundborg
– Vi gjorde allt tillsammans. Han var väldigt engagerad i allting och när han dog pekade allt rakt upp. Han hade precis fått ett nytt jobb, köpt sig en lägenhet och träffat en tjej. En vecka senare skulle han fylla 25. Ibland tänker jag att om man ändå ska dö, ska man göra det på det viset. Utan lidande och när allt pekar rakt upp, säger Jan Klang.
Tanken på att Lowe var borta för alltid var till en början svår att ta in, berättar Lisbeth Klang. Det gick bara inte. Men för både Lisbeth och Jan föll det sig naturligt att redan tidigt engagera sig och prata så mycket som möjligt om Lowe. Bland annat har de träffat andra föräldrar som förlorat ett barn och de har startat en stiftelse i Lowes namn hos Hjärt-Lungfonden. Det har hjälpt mycket, säger de.
Lowe spelade också gitarr, gitarrer som pappa Jan ibland spelar på.
Foto: Beatrice Lundborg
– Vi pratar om honom och med honom. För oss är Lowe inte död. Inte på det viset, i alla fall. Han är bara inte här. Han finns med oss hela tiden, säger Lisbeth Klang.
I dag känner de inte längre någon sorg. Bara saknad. En saknad som ibland blir mer påtaglig än annars, berättar pappa Jan.
– Det händer att jag träffar på Lowes kompisar. Det är jättefina killar som i dag är i 40-årsåldern och när jag ser deras barn… Ja, då tänker jag ”Fan. Jag kommer aldrig bli farfar…”