Socialdemokraterna i Skellefteå har tydliggjort att de inte tänker träffa regeringens samordnare för frivillig återvandring – trots att inbjudan handlar om öppen dialog. Det är svårt att se detta som något annat än ett politiskt utspel riktat till den egna aktivistiska publiken. Men i praktiken är det ett tramsigt och oansvarigt agerande som riskerar att skada kommunens arbete mot segregation.
För vad handlar det egentligen om? Mötet med samordnaren handlar om att få information, ställa frågor, framföra kritik och bidra med lokal kunskap. Att göra själva mötet till en principiell omöjlighet är ett otroligt fjanteri som inte hör hemma i kommunpolitiken. Det borde vara en politisk icke-fråga att sitta ner med en statlig samordnare, oavsett om man råkar vara Socialdemokrat. Kommunen förväntas samarbeta med staten i många andra sammanhang – att vägra nu är märkligt.
Segregationen är en av vår tids mest akuta samhällsutmaningar, och Skellefteå står inte utanför den utvecklingen. Även här finns bostadsområden som alltmer präglas av tilltagande segregation och sociala utmaningar. Att Socialdemokraterna väljer bort en diskussion om frivillig återvandring innebär att man inte är riktigt intresserad av att lösa det problemet.
Det finns självklart dem som hade mått bättre av att lämna Sverige. Kanske för att man trots många år i landet inte lärt sig språket, inte trivs med kulturen eller inte lyckats komma i arbete. Om man ser frivillig återvandring som ett bra alternativ till ett liv i utanförskap, trots gedigna integrationspolitiska satsningar, ska inte lokala Socialdemokrater stå i vägen.
Från Sverigedemokraternas sida är saken enkel: kommunen borde givetvis se över förutsättningarna för hur frivillig återvandring skulle kunna se ut i Skellefteå, tillsammans med den nationella samordnaren. Vi ser absolut att det kan finnas en del inflyttade Skelleftebor som kan nyttja erbjudandet.
När S i Skellefteå gör det här till en markering sänder de en olycklig signal: att den lokala ideologin är viktigare än sakfrågan. Det ironiska blir det att Socialdemokraterna på riksnivå inte har några invändningar mot ett höjt återvandringsbidrag. Men här i Skellefteå verkar S-märkta 2030-visioner och kommunens gröna omställning vara skäl nog att motverka frivillig återvandring på ett politiskt plan.
Det är inte seriöst. Och det är inte vad kommuninvånarna förtjänar, ej heller vad de som berörs av möjligheten till frivillig återvandring förtjänar. Det är framförallt inte vad väljare – drabbade av en misslyckad migrationspolitik – förtjänar.