Ilskan mot elnätsbolagen och deras höga avgifter, som nu ska höjas än mer – Vattenfall med 14 procent och Ellevio med fem procent – håller på att bli en folksport. Skulle det bli en riktigt kall vinter kan det rentav sluta i revolutionära stämningar. Aftonbladets kolumnist Andreas Cervenka beskrev elnätsbolageländet träffande i en krönika nyligen: Detta är som att man måste betala en entréavgift på ICA eller Coop på 1 500 kr innan man kan handla sin mat för 1000 kronor.
Avregleringen av elmarknaden hör till den stora skara av ogenomtänkta, ideologiskt motiverade (nyliberalism) avregleringar som vi fått dras med sedan nittiotalet, vare sig det gäller järnvägen eller skolan.
Elnätsbolagen gör stora vinster som de sedan delar ut till sina ägare. Vi har alltså fått den mest olyckliga kombination av världar man kan tänka sig: Elnäten är så kallade naturliga monopol – man kan inte ha konkurrerande system för leverans av el i varje elområde – men företagen är ändå fria att sätta sina priser som de vill. De kan alltid motivera det med att de är tvungna att investera, trots att de är dåliga på just det och saknar långsiktighet – den enda långsiktighet de har är de egna vinsterna.
Och så fort något för alla viktigt har avreglerats har staten förstås en myndighet som ska övervaka marknaden – men det fungerar nästan aldrig. Det faktum att det är dyrt att ha privata företag, alltså att det kostar att driva en marknad, diskuteras alltför sällan. Som någon sagt: Det Ellevio eller Vattenfall är bäst på är inte el, det de är bäst på är att fakturera.
I dessa yttersta tider har möjligen Energimarknadsinspektionen, den myndighet som ska övervaka elnätsbolagen, möjligen vaknat till. De förkastar bolagens avgiftshöjningar. Men myndigheten har tidigare förlorat mot bolagen i domstol, så det är svårt att bedöma utfallet nu.
Avregleringen av elmarknaden hör till den stora skara av ogenomtänkta, ideologiskt motiverade (nyliberalism) avregleringar som vi fått dras med sedan nittiotalet, vare sig det gäller järnvägen eller skolan. För en rad områden har avregleringarna slutat i så kallade marknadsmisslyckanden – vilket är ett annat sätt att säga att det var bättre för landet när staten och det offentliga hade hand om saker och ting. Skolmarknadens profitörer är utan tvekan det värsta, men problem eller konstiga kostnader med elförsörjningen drabbar både privata hushåll och företag.
Och det är inte bara elnätsbolagens höjda avgifter som frågan om elmarknaden handlar om. Socialdemokraternas talesman i dessa frågor, Fredrik Olovsson, räknade på en presskonferens under måndagsmorgonen upp en lång rad av problem som regeringen underlåter att göra något åt. Det mest akuta är möjligen att Sverige riskerar att stå utan någon elreserv i vinter, efter att Svenska kraftnät misslyckats med en upphandling. Olovsson påpekade att det där haveriet har regeringen, med Ebba Busch som ansvarig, haft lång tid på sig att hantera men inte gjort något åt.
I den rådande lågkonjunkturen känner sig många redan pressade och när elräkningarna dimper ner i e-posten eller brevlådan föds de spontana utbrotten av ilska. Energifrågorna kan komma att ge några av de viktigaste och mest brännande argumenten för ett maktskifte i kommande val.
Det har gått flera proppar i sittande regering.