Han var oenig med plutonchefen om hur uppdraget skulle utföras. Till slut konstaterade plutonchefen att det är bäst om ”Hobbit” inte kommer med när de är så oeniga.
– Jag tyckte det var ok, kanske lika bra så, säger ”Hobbit”.
– Han gick ändå i spetsen för anfallet, det respekterar jag.
”Hobbit” stannade kvar vid viloområdet. Soldaten som gick först steg på en mina som det finns miljontals av utspridda i terrängen i östra Ukraina. Två kamrater rusade fram för att evakuera honom, men ryssarna såg dem och avfyrade en pansarvärnsrobot som dödade alla tre. Plutonchefen blev också sårad i det påföljande kaoset.
– Helvetet brakade loss efter den första minan, säger ”Hobbit”.
”Hobbit” körde direkt till kompaniets kommandoplats, där han tog över för att leda plutonen ut ur situationen. Tillsammans med kompanichefen och andra befäl började de reda ut var de enskilda soldaterna befann sig, vem som lever, vem som är med vem och vem som är sårad.
– Situationen var så rörig, fast vi hade drönare och annat så fungerade en gammal ordentlig skrivtavla bäst, säger ”Hobbit” och fortsätter:
– I den här typen av snabba situationer är det svårt att identifiera vem som är vem med en drönare.
Hobbit gjorde sin värnplikt i Obbnäs i Finland, men i Ukraina har han lärt sig väldigt mycket nytt som han också delat med sig av som utbildare.
Foto: Privat
Följande dag fick ”Hobbit” uppgiften att leda ett uppdrag med tre andra män för att bärga de stupade. Ett tungt uppdrag, både fysiskt och psykiskt.
– Det råkade vara en mycket dimmig morgon och förmiddag, så vi åkte ut för att hämta våra stupade bröder. Det hände inte mer, men det var för jävligt att släpa på dem, säger han.
Efteråt blev ”Hobbit” utsedd till tillfällig plutonchef. Det var en krävande uppgift.
– Det var betydligt svårare än att bara vara fotsoldat. Det blir stressande när egna killar dödas eller såras. Det var svårt att sova, säger han.
”Hobbit” använder sitt ”nom de guerre” (soldatnamn, reds anm) av säkerhetsskäl. Han anmälde sig som frivillig redan under vårvintern 2022, då i den internationella legionen.
Han blev sårad första gången under Ukrainas motoffensiv i länet Charkiv under hösten 2022. ”Hobbit” ställdes öga mot öga med en rysk BMP2M-infanterivagn i byn Petropavlivka. Han pepprade den med ett tungt maskingevär, men blev träffad i foten av en 7.62 mm kula från en kulspruta. Han lider fortfarande av men.
”Hobbit” blev sårad på nytt av granatsplitter i närheten av Andrijivka 2023, men skadorna var lindrigare. Efter en månads rehabilitering var han tillbaka vid frontlinjen.
Under det senaste dryga året har han sysslat med utbildning. För tillfället är han med den tredje armékåren, nära frontlinjen.
Under sina snart fyra år i Ukraina har ”Hobbit” sett hur krigföringen förändrats. Det beror framför allt på hur drönarteknologin utvecklats. Hotet från drönare har blivit mer kontinuerligt.
– Förut kunde det vara någon Mavic-drönare i luften, sedan kom det snart artilleri och kanske slumpmässigt FPV-drönare, säger ”Hobbit”.
– Nu fungerar de alla tillsammans, Mavic-drönare snurrar hela tiden i luften, det kommer hela tiden FPV-drönare och man måste bara röra sig från skydd till skydd.
Ur infanteriets synpunkt har kriget blivit mer brutalt. Fotsoldaterna måste ta sig till fots flera kilometer för att nå sina positioner vid kontaktlinjen. Det finns egentligen ingen frontlinje längre, utan ett 15–20 kilometer brett ingenmansland – ”kill zone” – där det är mycket svårt att röra sig oupptäckt.
– Vi har numera bara ett par observatörer i en liten eldställning vid kontaktlinjen, sedan försöker man använda drönare och artilleri för att strida, säger Hobbit.
Hobbit har svårt att föreställa sig ett vanligt yrke efter upplevelserna i Ukraina.
Foto: Privat
Fordon blir snabbt upptäckta och förstörda vid frontlinjen, så båda parterna rör sig hellre till fots. Redan under vintern 2023 kom ryssarna på att använda sig av små infanterigrupper, som ryckte fram med självmordstaktik. För den typen av uppdrag använde sig Ryssland ofta av rekryterade straffångar, som ansågs vara disponibla. Det var en billig taktik för Ryssland, som inte brydde sig om deras liv. Även om de inte lyckades inta de ukrainska ställningarna, tvingade de ukrainarna att avslöja sin position och använda ammunition.
Förra året började den ryska invasionsstyrkan i stor utsträckning använda sig av en ny, mer raffinerad taktik. Videoklipp från strider runt Toretsk och Pokrovsk visar hur ryska soldater svepte fram genom ingenmanslandet på terrängmotorcyklar som i någon postapokalyptisk Mad Max-film.
En stor del av dem träffades av artilleri, granatkastare eller FPV-drönare. Men det var en brutal logik som låg bakom.
– För ett land som Ryssland är människovärdet nästan noll. En motorcykel kostar nästan ingenting. De kan skicka en stor massa av dem, som rör sig så snabbt att våra drönare inte hinner med. Om ens fem av tio kommer fram så kan de attackera våra positioner, säger Hobbit.
– Om vi har två soldater vid den främsta eldställningen, hamnar de snabbt i numerärt underläge.
Krigföringen utvecklas hela tiden då de stridande parterna hittar på nya motåtgärder. Motorcyklarna är också lite passé redan. Under de senaste månaderna har den ryska militären använt sig av en ny, minst lika rå taktik.
Ryssarna kryper fram i små grupper genom ingenmanslandet, insvepta i värmefiltar så de blir svårare att upptäcka med drönarnas värmekameror. De försöker ta sig så långt de kan, fast det kan ta ett par veckor att ta sig förbi de ukrainska linjerna. De kan få vatten, ammunition och mat levererade med drönare.
– De blir isolerade bakom våra linjer, men vi måste skicka ut en erfaren grupp för att rensa bort dem. Det är ofta ett enkelt uppdrag, men tar tid och resurser som är bort från allt annat, säger Hobbit.
För de ryska soldaterna är det ett självmordsuppdrag, som inte slutar förrän de dödats eller tillfångatagits. Men de är förmodligen oftast rekryterade straffångar som inte tillskrivs något större värde.
– De har till slut inget annat alternativ än att ge sig eller dö, säger ”Hobbit”.