Visa mig din hemmabiograf och jag ska säga dig vilken sorts regissör du är? Det är tanken som slår mig, från ljuvligt liggande tillstånd, i Martina Haags generösa rosaröda sammetssoffa. 

Ingmar Bergman hade ljusa fåtöljer, träpanel och en ”Trollflöjten”-väv. Tror jag. Martina har en eskapistisk bild från Italien, konst signerad Helene Billgren, och massor av böcker: ”Krig och fred”, Stephen Kings ”Sömnlös”, en tegelsten om Waterloo, något av Jackie Collins, flera av Joyce Carol Oates. 

Martina Haag

Ålder: 61

Bor: Lägenhet i Gamla stan i Stockholm.

Familj: Barnen Jackson, 28, Lucia, 26, Dino, 21, Diana, 17, från äktenskapet med Erik Haag.

Bakgrund: Skådespelare, krönikör och idag kanske framför allt författare som i våras kom ut med sin 13:e bok ”Stål-Berit”. Spelade bland annat huvudrollen i ”Underbar och älskad av alla” som bygger på egna romanen med samma namn. Har även medverkat i stora underhållningsprogram som ”På spåret” och ”Let’s dance”.

Aktuell: Regidebuterar med en filmatisering av de egna skilsmässoromanerna ”Det är något som inte stämmer” och ”Livet går så fort och så långsamt”.

Filmen har biopremiär över landet den 29/8 och har, utöver Alexandra Rapaport och Ella Hammarsten Liedberg i huvudrollerna, en lång rollista med stjärnor som Shanti Roney, Hanna Dorsin, Hanna Hedlund, Bathina Philipson, Jessica Wahlgren, Gustaf Hammarsten, Jessica Liedberg, Henrik Norlén, Adrian Macéus, Kardo Razzazi med flera.

Visa mer

Den relativt nyköpta lägenheten ligger i Gamla stan, är drygt sextio kvadrat stor och matchar både Martinas teori om att äga endast tjugo ting, samt hennes historieintresse. 

– På 1500-talet bodde det en kvinna här som blev änka efter Stockholms blodbad, förklarar hon och sveper sen med mig i en berättelse som slutar i höjd med Vädersolstavlan.

Martina Haag har gjort debut som regissör.

Foto: OLLE SPORRONG

Varför skriver du inte historiska böcker?

– Haha! Gissa vad som blir nästa bok? Då får du komma tillbaka. Jag är på sidan 189 nu.

Martina Haags debut

Martina har så att säga inte suttit och väntat på att hennes regidebut ”Det är något som inte stämmer” faktiskt skulle nå en svensk publik. 

Den stjärnspäckade filmen var planerad för premiär på Viaplay under 2023. Men hamnade på grund av strömningstjänstens ekonomiska kris i ett slags distirubutionslimbo på hemmaplan. Utomlands har filmen däremot gått upp i flera länder, och förra året vann den pris för bästa film på tv-festivalen i Monte Carlo.

– Det var ungefär den internationellt mest omtalade svenska filmen som ingen hade sett. Jätteknasigt. Men det har också gjort att jag har känt mig lite lugn i det här. För den har ändå haft liv hela tiden. Hade den bara legat i en låda hade jag kanske blivit mer frustrerad. Men nu var det mer: ”Hej, vill du åka till Monaco med den? Till England?”

Martina Haag om sin regidebut

Jag var faktiskt riktigt bra på det

Så du kan tänka dig att regissera igen?

– Ja! Jag var faktiskt riktigt bra på det.

Vanligen är Martinas affärsidé att skriva en bok som hon sen gör filmmanus på och ”tvångsrollbesätter” sig själv i. Men inte den här gången.

– Jag skrev ju boken när jag själv skilde mig, och även om det är en roman, så kände jag att om jag skulle spela huvudrollen, så skulle det bli som att Martina Haag stod i vägen för historien. Därför tackade jag nej.

I stället så utvecklade hon och manusförfattaren Peter Arrhenius till en början filmen utan vare sig producent eller filmbolag i ryggen.

– Jag ville skydda historien, och kände ett ansvar för att den skulle bli exakt som jag ville ha den. En producent kan ju plötsligt föreslå att man ska ha med giraffer eller så. Haha.

Haag hyllar sin insats som regissör: ”Jag var faktiskt riktigt bra på det.”

Foto: OLLE SPORRONG

Det var Peters idé att slå ihop ”Det är något som inte stämmer” med tonårsskildringen ”Livet går så fort och så långsamt”?

– Ja, för det är samma problematik, men ur två olika perspektiv. Vad händer med en tonåring när familjen går sönder och vad gör det med Petra som vuxen? Det var så lyxigt att kunna hoppa mellan det!

Fick frågan: ”Om inte nu, så när?”

Och regissör blev du för att…

– Konsulenten på Svenska Filminstitutet frågade. De tyckte nog att vi behövde ge dem något. Så där och då bestämde jag mig. På en femöring. Jag tänkte: Om inte nu, så när?  Ibland måste man göra saker man inte törs.

Hur blev det?

– Som att läsa fallskärmsmanualen, medan man hoppar. 

– Så innan vi började filma, gjorde jag en ”skissfilm”. Jag tog in min fotograf och alla skådisar i ett garage och spelade in hela filmen utan kostym och utan rekvisita. Det var så många vinster i det. Jag kunde se hela sjok som var onödiga, och att slänga en sak på skrivbordet i stället för på klippbordet – det är väldigt stor skillnad i pengar.

Jag har aldrig hört talas om att man gör så?

– Nej, jag hittade på det själv! Men det var jättebra, alla blev trygga, och vi hade noll övertid.

Martina Haag berättar att hon gjorde en skissfilm innan produktionen satte i gång på riktigt.

Foto: OLLE SPORRONG

Gick in i det mörkaste

Vad har varit svårast med att göra filmen?

– Det handlar mycket om mod. När jag skrev ”Det är något som inte stämmer”, så var jag ju mitt i en brinnande skilsmässa själv. Jag började leta efter stöd i litteraturen, men hittade bara böcker om hur kul det var att skilja sig. Jag tyckte inte alls att det var kul, och till slut fattade jag att jag måste skriva den här boken själv, och jag har fått så mycket respons, och även träffat terapeuter som använder den i terapin. För den innehåller alla faser av sorgbearbetning.

– Därför var det också viktigt för mig att både jag och skådespelarna gick in i det mörkaste – i de djupaste svackorna.

– Så mitt i natten efter att ha filmat hela dagen kunde det kännas så sorgligt att vi bara var tvungna att röka. Ingen av oss gör det i vanliga fall, men vi stod där och grät och rökte och grät. Filmade. Grät och rökte. Det var som att ta stora köttstycken ur kroppen, slita loss dem och trycka in i den här filmen. Både för Ella (Hammarsten Liedberg) och Alexandra (Rapaport) och mig.

Annons

Jag tycker ändå att själva filmen är förhållandevis lågmäld?

– Ja, det handlar mycket om det som inte sägs. Det som är inuti.

– Sen tycker en del kanske att det är jättebra att skiljas, det finns ju tusen sätt att göra det på. Men jag ville att filmen skulle kännas sann.

”Både jag och skådespelarna gick in i det mörkaste.”

Foto: OLLE SPORRONG

”Det är något som inte stämmer” kom ut för hela tio år sen, och skrevs tätt inpå din egen skilsmässa. Du måste ha varit på en helt annan plats i sorgeprocessen nu när du gjorde filmen?

– Ja, den fortsätter ju. Sista tredjedelen har tillkommit sen boken, eftersom jag har lärt mig nya saker. Med filmen vill jag förmedla tröst, men också att man måste förlåta och gå vidare. Det handlar om att hitta sin inre kärna.

Förlåtelsen är en del av processen?

– Ja, det har ju runnit mycket vatten under broarna, och jag tror att det är en del i läkandet. Jag tror också att när du väl börjar bli glad igen, då tänker du också att ”nämen det här var väl inte så jävla dumt”. Haha.

Kan det ibland kännas märkligt att din yrkesmässigt största framgång kommit ur ditt livs stora kris?

– Men det är väl inte så konstigt? Jag tänker att allt sitter ihop. De där dagarna då du sitter i solen och äter glass, så kanske det inte händer så mycket i skallen. Det är kriserna som gör att du lär dig saker om livet, och ju mer du är med om, desto mer har du att berätta. 

Du känns så lösningsorienterad och driven. Hur blev du det?

– Det finns nog flera svar på det. Ända sen jag var liten har jag varit en ”doer”, men kanske har jag fått det från min estniska släkt som tog sig genom umbäranden och flykt och byggde upp ett nytt liv i Sverige. Jag tror också att det är väldigt ångestreducerande att göra i stället för att bara känna efter.

Nya beslutet: ”Lilla Peter” såld

Om man tror på att man kan förändra sin situation, så mår man bättre?

– Ja, jag skulle ha mycket mer ångest av att inte agera. 

– Sen om jag mår dåligt, då brukar jag göra listor för att få överblick, och där jag sen betar av det jag faktiskt kan göra något åt. Det är ett bra vardagsverktyg.

Har du i så fall ett ångestarkiv med sparade listor?

– Nej, haha, jag sparar absolut ingenting. Jag har till och med sålt Lilla Peter, min båt som jag haft i tusen år.

Nu har Martina Haag sålt sin båt ”Lilla Peter”.

Foto: OLLE SPORRONG

Har du gjort slut med Lilla Peter! Som du pratat så mycket om. Du skulle ju till och med köpa en Stora Peter? Vad hände?

– Ja, det är slut. Jag vet att han var mitt happy place. Men jag ska inte äga något, och genom att göra så här öppnar jag upp för nya saker. Jag tänker alltid att mitt liv går i treårsfaser. Jag bodde i ”tornet” (vid Torsplan) i tre år. Hade Lilla Peter i tre år. Kanske bor jag här i tre år. 

De flesta jag möter brukar prata sjuårscykler, men du kör tre…

– Ja, jag tycker det rimmar bra med min personlighet!

Jag kommer aldrig gå ut och prata om någon ny kille

Men bortsett från Lilla Peter, så brukar du säga: ”Jag pratar inte om mina killar”. Varför är det så?

– Därför att allt inte behöver vara offentligt. Jag kommer aldrig gå ut och prata om någon ny kille.

Det är ändå en kontrast mot att du blev känd för att skriva roliga krönikor om just familjelivet?

– Jamen, då var barnen bara bebisar. Nu är de stora. De vill inte vara offentliga. Och det finns ingen anledning att dra in mitt privatliv i saker.

Barnen är rentav utflugna nu?

– Ja, min dotter bor här, och jag hänger mycket med mina barn. De flyttar ut och in lite igen. Det är väldigt mysigt. Men jag tycker också det ska bli spännande att få vara själv. Då skulle jag kunna bo i Rom! Jag skulle väldigt gärna vara en del av vardagen i Italien. Sitta och skriva på en terrass och titta ut över Medelhavet.

– Så jag ser fram emot den perioden. Många tycker att det är hemskt när det blir tomt, men då är jag ännu mer fri, och jag älskar frihet. 

Kärlek är ingenting Martina Haag är sugen på att prata om.

Foto: OLLE SPORRONG

– Det är olika faser. Jag bodde ju på 400 kvadrat, sex personer, två hundar, en katt och någon hamster som eventuellt försvann i väggarna. 

– Men min religion nu är ”äg så lite som möjligt”, så jag sålde Lilla Peter, även om det var lite sorgligt.

Du vill ha det så?

– Ja, jag är så tillfreds. Jag önskar inget mer. Kanske att göra en till film på något jag skrivit själv? Jag har idéer! Men jag trodde annars inte att 60 skulle vara så kul, men det är faktiskt asbra. Man har gjort alldeles för lite reklam för den här perioden. 

Kan du lämna epoken ”Det är något som inte stämmer” bakom dig nu?

– Jag ska väl göra en teaterpjäs eller musikal också? Haha. Nej, nu ska filmen marknadsföras, och jag kommer att åka runt med den hela september. Jag kan inte bara sätta mig ned.

Jag grät som en gris

Men att filma färdigt måste ändå känts?

– Ja, jag grät som en gris efter sista tagningen.

För att?

– Du jobbar med din flock i flera år. Sen är det borta. Man är så tacksam för allt som varit. Det är sorgligt att det är över. 

– Så det var både glädje och sorg, utmattning och tacksamhet i den gråten.