Mattias Bergqvist
Publicerad 6 dec 2025 kl 23.02Uppdaterad 7 dec kl 18.56
Pyspunka.
TV4 och ”Idol” ska tacka tv-gudarna att de har Pär Lernström.
Pär Lernström och Edvin Törnblom i ”Idol”-finalen 2025.
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN / TT NEWS AGENCY
Öppna bild i helskärm
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Mattias Bergqvist
Vem tar med sig tårta till sitt eget kalas, undrade Anders Bagge.
Varken tårta eller kalas stod på menyn under lördagskvällen i ”Idol”.
Finalisterna, tre till antalet, var och är duktiga. Nästan-artister som kan sjunga, men som fortsatt, i alla fall enligt juryn och förstod jag rätt endast i vissa fall, bland annat behöver hitta och själva upptäcka ”tydligheten i sitt artisteri”.
Det är svårt att första vad som menas med mer tydlighet.
För tydligt är det, troligtvis för alla och envar.
Tittarna hör och ser en trio som formats efter en mall där personlighet blivit ett skällsord. Ungefär som att alla vassa kanter slipats bort och det enda som finns kvar är mjukt, snällt och tillrättalagt.
Med andra ord: lagom tråkigt.
Det finns så klart många som tycker att det duger.
Därför var vi förhoppningsvis några stycken som skrattade alternativt fnissade när Peg Parnevik sade att det var en världsartist hon sett efter ett av Love Hedlund Stenmarcks framträdanden.
Naturligtvis hör sådana överord till.
Å andra sidan är vi väl alla less på just det.
Less på hur juryn uttrycker sig, hur de använder ord som ”magiskt” när alla är medvetna om att det vi sett och hört inte är magiskt utan oftast mer eller mindre mediokert.
Less på hur alla, särskilt på plats under livesändningen, spelar med.
Programledare Pär Lernström och Tuva Råwall.
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Nicolina Mercedes-Brandström, Tuva Råwall, Love Stenmarck med programledarna.
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN / TT NEWS AGENCY
Öppna bild i helskärm
Pär Lernström och finalisten Love Hedlund Stenmarck.
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN / TT NEWS AGENCY
Öppna bild i helskärm
Nåja.
Ingen skugga ska falla på de tre finalisterna – Nicolina Mercedes-Brandström, Tuva Råwall och Love Hedlund Stenmarck – för de gör alla rätt i ett sammanhang som detta.
Det här är vad ”Idol” är och det här är vad ”Idol” har blivit.
Det är något slags modern TV4-lördagsunderhållning; en professionellt utförd och bra komponerad direktsändning utan slarv eller skavanker.
Som gästprogramledaren Edvin Törnblom sade: det är här du får se morgondagens artister i Melodifestivalen redan i dag.
Det som Melodifestivalen inte har, det är Pär Lernström.
Och även om det kan anses vara töntigt, så vet jag att hans små anföranden, det där som han säger till idolerna, det kommer från hjärtat.
Just därför är han bäst för tv-program som ”Idol”.
För att han till skillnad från många andra programledare aldrig är konstlad eller krystad, utan bara sig själv.
Det ger ”Idol” värme.
Tuva Råwall vann visserligen ”Idol”, men det var Love Hedlund Stenmarck som sjöng Bruce Springsteens rader från ”Dancing in the dark” om att man inte göra upp en eld utan en gnista.
Årets omgång av ”Idol” har inte saknat gnistor.
Det är Pär Lernström – detta trots flera olika gästprogramledare – som har blåst på elden för att hålla den brinnande.
Nästa år är ”Idol” tillbaka igen.
Just nu känns det lika spännande som Peg Parneviks huvudbonad.