Studien, publicerad i BJPsych Open, undersökte 223 elvaåriga barn från åtta skolor i Västsverige. Den genomfördes av forskare vid Gillbergcentrum, Göteborgs universitet, och Skaraborgs sjukhus och är den första populationsbaserade studien som samtidigt undersöker ledrörlighet, muskuloskeletal smärta och neuropsykiatriska drag hos barn.
Vuxna visar ett samband — men gäller det även barn?
Bild
Vuxna med generaliserad ledhypermobilitet (GJH)—ett ovanligt stort rörelseomfång i flera leder—har oftare ångest, ADHD och autistiska drag. Vissa forskare menar att detta kan bero på gemensamma genetiska eller utvecklingsmässiga mekanismer som påverkar både kroppens kollagenstruktur och hjärnans utveckling. Men om dessa mönster börjar redan i barndomen var tidigare okänt.
Bild
Valdemar Landgren
”Många vuxna med överrörlighet upplever kronisk smärta och neuropsykiatriska tillstånd”, säger en av huvudförfattarna, Dr. Valdemar Landgren, forskare vid Gillbergcentrum och läkare vid Skaraborgs sjukhus. ”Vi ville se om dessa samband redan finns hos barn i skolåldern.”
Studien
Barnen, alla i årskurs fyra, genomgick fysiska undersökningar och psykologiska bedömningar som en del av sina rutinmässiga skolhälsokontroller mellan 2018 och 2020. Forskarna mätte ledrörlighet med Beighton-skalan, en niogradig skala för ledmobilitet. En poäng på sex eller högre betraktas vanligtvis som tecken på generaliserad ledhypermobilitet.
De utvärderade också neuropsykiatriska profiler genom:
- Kliniska intervjuer och medicinska journaler
- Föräldra- och lärarenkäter (Strengths and Difficulties Questionnaire)
- En omfattande gemensam expertgranskning av varje fall, med psykiatriker, neuropsykolog och barnneurolog
Muskuloskeletal smärta bedömdes genom strukturerade intervjuer där barnen fick berätta om värk i armar, ben och leder.
Vad de fann
Av de 207 barn som bedömdes var medianvärdet på Beighton-skalan 1, och mycket få hade över sex poäng.
Med den standardiserade gränsen kvalificerade sig endast 6,3 % av barnen—ungefär lika många pojkar som flickor—som överrörliga. Ännu färre (cirka 0,5 %) uppfyllde kriterierna för hypermobilitetsspektrumstörning (GJH i kombination med veckovis muskuloskeletal smärta).
Viktigt är att inget signifikant samband hittades mellan höga Beighton-poäng och:
- Neuropsykiatriska symtom (inklusive ADHD, autism eller koordinationssvårigheter)
- Allmän psykisk ohälsa
- Muskuloskeletal smärta
”Barn med ledhypermobilitet uppvisade typiska utvecklingsmönster”, skrev författarna. ”Våra resultat tyder på att GJH inte bör ses som en riskfaktor för neuropsykiatriska problem i den här åldern.”
Oväntat fynd: smärta är vanligt
Även om överrörlighet inte var kopplad till smärta blev forskarna överraskade av hur många barn—42 % totalt—som rapporterade någon form av veckovis muskuloskeletal smärta, betydligt högre än i tidigare nationella undersökningar.
”Den här höga frekvensen av smärta förtjänar vidare undersökning”, sade medförfattaren Dr. Valdemar Landgren. ”Det kanske inte är kopplat till ledrörlighet, men det påverkar utan tvekan många barns livskvalitet.”
Varför ålder spelar roll
Resultaten står i skarp kontrast till studier på vuxna där överrörlighet ofta är kopplad till ångest och uppmärksamhetsstörningar. Forskarna tror att puberteten kan spela en roll, eftersom ledlaxitet tenderar att öka hos flickor och minska hos pojkar under tonåren, samtidigt som hormonella förändringar kan påverka både fysisk och neurologisk utveckling.
”Det är möjligt att sambandet mellan hypermobilitet och neuropsykiatriska tillstånd uppstår först senare i livet”, sade Landgren. ”Våra resultat tyder på att dessa faktorer fortfarande är separata hos prepubertala barn.”
Slutsatser och nästa steg
Fynden stödjer den nuvarande åldersjusterade Beighton-gränsen på sex poäng för att diagnostisera ledhypermobilitet hos barn och avråder från att använda ledrörlighet som en tidig biomarkör för ADHD, autism eller andra utvecklingsrelaterade tillstånd.
Forskarna betonar dock behovet av långtidsstudier som följer barn genom puberteten för att se om mönstren förändras.
”Det här är en viktig påminnelse,” säger Landgren. ”Rörlighet i sig innebär ingen risk—men smärta hos barn, oavsett orsak, ska aldrig ignoreras.”
Text av Anna Spyrou, Kommunikatör
Referens
Glans, M. R., Aziz, A., Kindgren, E., Knez, R., Landgren, M., & Landgren, V. (2025). No association between joint hypermobility, musculoskeletal pain and neurodevelopmental problems in a school-based sample of 11-year-old children. BJPsych Open, 11, e262. DOI: 10.1192/bjo.2025.10881