Elsa är tvångsomhändertagen sedan i somras. Flickan har en allvarlig tarmsjukdom och mamman har anklagats för att vara för inkännande och överdriva sin dotters symptom. Pappa Joakim – som inte lever med mamman – undrar varför han inte får prata med Elsa.
– Hade de åtminstone sagt att du behöver göra det här eller det här och det här för att vi ska kunna lösa situationen eller vi behöver utreda det här, då hade man vetat vad man ska göra. Men nu har de bara tagit henne. Och sen säger de inget. Ska hon vara där ett år? Ska hon vara där tre år? Vad händer? säger Joakim.
Joakim har fått höra av socialtjänsten att sjukvården måste kunna observera henne utan påverkan från vårdnadshavare.
Verksamhetschef Camilla Wass på sjukhuset i Örebro ställer upp på en intervju. Men hon vill inte uttala sig om det enskilda fallet:
– När det gäller omhändertagande av barn så är ju inte det sjukvården som fattar ett sådant beslut. Vi anmäler om vi uppfattar eller att vi känner oro för ett barn, säger Camilla Wass.
Men socialtjänsten hänvisar ju till att sjukvården sagt att flickan måste vara opåverkad av vårdnadshavarna. Vem är det då som egentligen bestämmer?
– Det är ju socialtjänsten som fattar beslut och domstolarna som vidmakthåller om det ska kvarstå. Det är ingenting som vi kan påverka.
Men vad betyder det då att sjukvården vill att flickan ska vara opåverkad av föräldrarna?
–Jag tänker att det är ju en del som kan ha påverkat. Jag vet inte vad jag ska svara faktiskt. Jag tänker att någon i sjukvården har uttryckt och haft en tanke om att det kanske skulle vara bra för ett barn att vara opåverkad av en förälder. Men att det får sån genomslagskraft, det kan faktiskt inte vi ta ansvar för.
Socialtjänsten har inte velat svara på några frågor, med hänvisning till barnet.