Martin Moraeus fick sälja sin skog efter Naturskyddsföreningen överklagan. När politikerna duckar i skogsfrågan får enskilda ägare bära hela risken.

Martin Moraeus väntar på att få tillstånd att avverka sin skog.

Foto: Kola Productions

Öppna bild i helskärm

Avverkning i Malmköping. Skogen på bilden tillhör inte Martin Moraeus.

Foto: Roger Tillberg / IBL

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Patrik Kronqvist

Någon mil norrut från Orsa, längs E45 mot Sveg, ligger en fin tallskog. Där har Martin Moraeus, 46, tillbringat oräkneliga timmar. Hans pappa köpte skiftet på 1970-talet och tillsammans har de gjort många dagsverken i skogen.

Numera tillhör den Martin. För ett par år sedan gjorde familjen generationsskifte av skog och jordbruk, och Martin lånade pengar av banken för att kunna lösa ut sin bror. Det var en stor investering, så han avsåg att avverka tallskogen för att klara lånen. 

I februari i år skickades avverkningsanmälan in. Men Naturskyddsföreningen överklagade. Trots att familjen Moraeus både har gallrat och gödslat sin skog framställde föreningen den som en slags urskog. I väntan på att Skogsstyrelsen ska pröva fallet igen ligger arbetet nere. Och det kan ta tid.

Det pågår en kamp om den svenska skogen. På ena sidan står markägare som Martin Moraeus, på den andra aktivister från organisationer som Naturskyddsföreningen och Greenpeace.

Ibland sker striden ute i markerna – som i höstas utanför Arjeplog, där Greta Thunberg var på plats när demonstranter kedjade fast sig i skogsmaskinerna.

Men vanligare är att kampen förs i domstol.

Att fälla skog kräver inte tillstånd i Sverige. Ägaren behöver bara anmäla sina planer till Skogsstyrelsen och myndigheten fattar enbart ett formellt beslut om den anser sig tvungen att förbjuda hela eller delar av avverkningen.

Men efter en dom 2020 kan naturorganisationer överklaga också så kallade nollbeslut. Det har gjort att de juridiska striderna har blivit fler. På fyra år har antalet överklagade avverkningsanmälningar ökat med 800 procent, enligt Tidningen Näringslivet.

Det var det som skedde i Martin Moraeus fall. 

Där spelar tjädern en nyckelroll. Naturskyddsföreningens experter hävdar att det finns en tjäderspelsplats i den skog som ska avverkas. Den expert som Moraeus anlitat hävdar motsatsen.

Men oavsett vad som stämmer frågar han sig varför det ska spela någon roll. Den svenska tjäderstammen är livskraftig, varje år skjuts rentav omkring 20 000 individer.

– Det är ju klart att man inte ska avverka om man riskerar att utrota någon art. Men ska jag gå från hus och hem för att några tjädrar är på min mark, när det samtidigt är allmän jakt? Det känns inte rimligt. När jag var uppe i min skog i somras mötte jag tjäderjägare där, säger Martin Moraeus över telefon. 

De senaste åren har olika EU-direktiv samt den svenska artskyddsförordningen kommit att tolkas allt hårdare. Det som var tänkt att stoppa jakt på vissa djur och plockning av utpekade växter har utvidgats till att även omfatta oavsiktliga ingrepp – och rentav påverkan på potentiella livsmiljöer, alltså där skyddade fåglar skulle kunna häcka.

Annons

Det har gett aktivisterna ytterligare ett verktyg. De ger sig ut i markerna och om de hittar vanliga, men rödlistade arter som knärot och lavskrika, kan det utlösa drastiska inskränkningar för enskilda skogsägare.

Skogsägare anses få tåla att de förbjuds att bruka delar av sina marker.

Men ur ett miljöperspektiv riskerar kampen att vara kontraproduktiv. Aktivisterna säger sig värna de äldre skogarna. Samtidigt riktar de därmed in sig på just de ägare som låtit sina träd växa och bli gamla. I Martin Moraeus skog är tallarna runt 135 år.

Om det fortsätter lär många markägare se till att avverka betydligt tidigare än i dag. Och då kommer det att bli mer sällsynt med äldre skog i Sverige.

I den mediala dramaturgin framställs ofta kampen som en strid mellan David och Goliat, där aktivisterna är David och de jättelika skogsbolagen Goliat. Men ofta är de små skogsägare som hamnar i kläm. Över 300 000 privatpersoner äger omkring hälften av skogen i landet. De slåss knappast från någon styrkeposition.

Om aktivisterna förlorar har de inte riskerat mer än den egna arbetsinsatsen, skogsägarna däremot kan stå inför personlig ruin. Mark som de köpt för miljontals kronor kan plötsligt vara mer eller mindre värdelös. Och att få ersättning från staten är svårt, skogsägare anses få tåla att de förbjuds att bruka delar av sina marker.

Osäkerheten påverkar hela bygder. Den gör det svårare att belåna mark för investeringar i jordbruk eller för att bygga nya hus. Ibland blir det rentav omöjligt att genomföra arvsskiften av stora gårdar.

Här finns en stad-land-dimension. Samtidigt som regeringen i Stockholm underlättar sparande i amerikanska techbolag på ISK-konton, gör man inget mot hoten mot en traditionell typ av sparande på landet – det i den svenska skogen.

Skogsägare kan drabbas hårt även om de till slut får rätt. Domstolarna stoppar i regel avverkningar tillfälligt vid överklaganden. De många överklaganden från miljöorganisationer har lett till långa väntetider hos Skogsstyrelsen – ofta mer än ett år. Hamnar avverkningsanmälningarna i domstol kan år av rättsprocesser vänta.

Det sätter hård press på skogsägare. I väntan på att hans fall ska prövas har Martin Moraeus känt sig tvungen att sälja hälften av den skog som han tagit över från sin far. Räntorna på banklånen måste ju betalas oavsett om han kan fälla tallskogen eller inte.

Mest illa berörd är han av att Naturskyddsföreningens kamp mot honom ter sig både personlig och politisk. Han är ordförande i en lokal skogsförvaltning i Orsa och aktiv i LRF. Naturskyddsföreningen har skickat in hans debattartiklar till domstolen som argument till varför han inte borde få avverka sin skog.

Martin Moraeus känner flera markägare som har slutat debattera skogsfrågan öppet av rädsla för att aktivister ska börja överklaga deras avverkningsplaner. Vem är Goliat i den striden?

Den svenska skogen rymmer gott om kniviga målkonflikter. Jobb och välfärd står mot biologisk mångfald, träd som kolsänka står mot virke som kan binda koldioxid. Här finns inga enkla svar.

Men regering efter regering har abdikerat från uppgiften att döma av frågorna och i stället överlämnat dem till domstolarna. Och steg för steg har Sverige därmed glidit mot ett läge där privata skogsägare står med all risk.

Det borde en borgerlig regering se till att ändra i god tid före valet.

Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.

LÄS MER: Akademiseringen är en invasiv artLÄS MER: Gunnar Strömmer slår rekord i fängelse-EM