Sverigedemokraterna finns inte längre i Jokkmokk. Det berättar partiets före detta vice ordförande Mats Tikka för SVT Norrbotten.

– Det är tråkigt, men det går inte att företräda partiet när de här utspelen kommer mot oss.

Vad är det för utspel?

Jo, när regeringens nationella samordnare ville få med landets kommuner i en dialog om hur vissa kommuninvånare ska förmås att lämna landet tackade Jokkmokk nej.

– Vi behöver människor som flyttar hit och deltar i att utveckla vårt samhälle, ansåg kommunalrådet Roland Boman från det lokala partiet FJK.

SD lägger ner i Jokkmokk

Det fick Ludvig Aspling, stockholmsk riksdagsledamot för SD, att tappa humöret.

”Jokkmokk är totalt beroende av stöd från staten. Varför ska staten hjälpa en kommun som uppenbarligen inte vill ha något samarbete?”, skrev Aspling på X.

Ett mindre spänstigt angrepp på en kommun vars bidrag till staten – inte minst genom sina kraftverk – är väsentligt.

Och nu lägger alltså SD ner verksamheten i Jokkmokk.

– Jag gick på Ica och flera stycken var på mig: ”Mats, du kan inte företräda ett sånt där parti.” Nej, sa jag, jag ska sluta. Då var det kört för Jokkmokk, säger före detta vice ordförande Mats Tikka och fortsätter:

– Det kommer inte finnas några som röstar på Sverigedemokraterna i Jokkmokk efter det här.

Inte ett parti för hela landet

Inte så överraskande. Men fler människor – kanske särskilt norr om Dalälven – borde få upp ögonen för att Sverigedemokraterna inte är ett parti för hela Sverige. Och inte bara för att partiet i allt väsentligt blev till i Skåne.

Den generation som tog över Sverigedemokraterna under 2000-talets början – med Jimmie Åkesson i spetsen – består av akademiker som möttes när de pluggade i Lund. Enligt Per Svenssons utmärkta bok Vasakärven och järnröret knöt partiets unga garde snabbt an till den akademiska och elitistiska lundanazismens traditioner.

SD som vi känner det formades i denna radikala och skånska miljö. Partiets språk och självbild präglas av den erfarenheten.

Men är SD ett skånskt parti? Det går åtminstone att konstatera att partiet har sin sociala och demografiska hemvist i Skåne och angränsande landskap. Det var här man etablerade sig först och det var här man hade sina första och största väljarframgångar.

Samtidigt har Sverigedemokraterna under sin resa mot regeringsinflytande, via riksdagsinträdet 2010, upphört att vara ett sydsvenskt missnöjesparti bland andra. Flera av partiets mest inflytelserika företrädare är i dag välkammade livsstilspolitiker från Svealand med begränsad erfarenhet utanför centralt belägna möteslokaler och luftiga kontor.

Tagit M:s politik

Hur partiet ändrade sig om ett reseavdrag som skulle gynna glesbygden är ett illustrativt exempel. Men att SD:s viktigaste slagord blivit ”stoppa sosseriet”, samtidigt som man gjort Moderaternas ekonomiska politik till sin, är ingen slump. Skattesänkningar, åtstramningar i socialförsäkringarna och en dumsnål syn på offentliga investeringar är melodin.

Jimmie Åkessons parti – enligt interna kritiker ute i landet allt mer toppstyrt och centraliserat – står nu för en ekonomisk politik utformad för storstäder, höginkomsttagare och politiska karriärister i huvudstaden.

I den processen har partiets relation till världen utanför Stockholms tullar förändrats. Det är mot den bakgrunden Ludvig Asplings oförskämda utspel ska förstås.

Sverigedemokraterna är inte ett parti som är lojalt med svenskarna. SD är ett parti som sitter i Stockholm och kräver att svenskarna är lojala med partiet.