När en toppdiplomat vid Utrikesdepartementet (UD) – bland annat tidigare ambassadör – greps i maj i år på order av Säpo anklagad för spioneri var det en uppseendeväckande händelse i sig. Det hör inte till vanligheterna att personer på den nivån misstänks för brott mot rikets säkerhet.
Ändå överskuggades gripandet av själva tillvägagångssättet och att diplomaten några dagar senare tog livet av sig.
”En skräckupplevelse”
Vid en razzia mot mannens bostad i Stockholm slog civilklädd polis från Nationella insatsstyrkan sönder entré- och lägenhetsdörren och släpade ut honom på gatan till en väntande bil utan att han förstod vad det rörde sig om.
Enligt diplomatens advokat Anton Strand tog ingripandet hans klient hårt: ”Det blir en skräckupplevelse där han tror att det är utländska rånare som ger sig in i hans bostad. Det finns inte en möjlighet att det här kan vara korrekt.”
Diplomaten greps på den lägre graden skälig misstanke och satt frihetsberövad i fyra dagar med spionmisstanken hängande över sig under intensiv mediebevakning. När han släpptes uppsökte han sjukvård på uppmaning av arbetsgivaren. Dagen efter avslutade diplomaten sitt liv.
Någon annan kunde alltså gjort sig skyldig till det diplomaten tidigare själv anklagats för
Chefsåklagare Per Lindqvist meddelade att förundersökningen mot ”den nu avlidne personen” var nedlagd med tillägget att det fortfarande fanns ”misstankar om spioneri i ärendet.” Någon annan kunde alltså gjort sig skyldig till det diplomaten tidigare själv anklagats för.
Därefter har det varit knäpptyst från åklagarens sida i drygt sju månader. I minnet kan man ha att det vid andra tillfällen hänt att Säpo misstagit sig.
Tidigare misstag
2022 greps en rysk affärsman vid en spektakulär gryningsräd med helikopterstöd från förvaret och åtalades för olovlig underrättelseverksamhet. I november i år friades han slutligen i hovrätten.
2023 greps en överstelöjtnant av Nationella insatsstyrkan misstänkt för obehörig befattning med hemlig uppgift. Året efter lades utredningen ner. Justitiekanslern betalade ut 84 000 kronor i skadestånd till mannen för tiden i häktet.
Innan diplomaten dog anmälde han polisen för tjänstefel och misshandel. Chefsåklagare Anders Jakobsson vid Särskilda åklagarkammaren gick snabbt ut med ett pressmeddelande där han bekräftade att han inlett en utredning. Med hänsyn till sekretessen fanns det ”inga fler uppgifter att lämna.”
När åklagaren en månad senare fattade beslut om att skriva av ärendet var det i medieskugga dagen före midsommarafton – utan pressmeddelande.
Polisens ord gäller
Av den skriftliga motiveringen vid åklagarkammaren framgår att nedläggningsbeslut vilar på uppgifter som enbart de anmälda poliserna från insatsstyrkan själva kan ha lämnat.
Åklagaren bekräftar diplomatens uppgifter om att om att poliserna var ”civilklädda, delvis maskerade samt pratade engelska.” Språkbruket förklaras med att ”av inhämtade uppgifter framgår att det är en rutin som då och då används av polisen i samband med att någon ska gripas.”
Varför kan man fråga sig. Det gör inte åklagaren.
Poliserna säger sig också ”upplyst om att de var poliser.” Diplomaten uppfattade det inte så. Åklagaren nöjer sig med polisens version.
Enligt avskrivningsbeslutet ådrog sig diplomaten ”vissa skador” vid gripandet: blåmärken, skrapsår, rodnader. I åklagarens ögon är det enligt polisens version ”skador som kan uppkomma då någon sätter sig till motvärn och beläggs med handfängsel.”
Ingen prövning i domstol
Diplomaten får med andra ord skylla sig själv, skrämd från vettet som han var.
Att gripandet gick lugnt till som Säpo påstod tror inte ens åklagaren på. ”Sammantaget anser jag att det av förhör och av inhämtat utredningsmaterial framgår att det våld som polisen använt vid inbrytningen och mot X (läs: diplomaten) då denne skulle gripas och beläggas med fängsel varit försvarligt och proportionerligt.”
När beslutet överklagades avvisades även det med några korta rader av överåklagare Mikael Björk. ”Det innebär att överprövningsärendet avslutas.”
Att diplomaten är död hade försvårat men inte förhindrat en rättegång. Närstående kunde vittnat för hans räkning, sjukvården uttalat sig om skadorna och våldsnivån, poliserna hade ställts till svars för sitt agerande och Säpo för vilka instruktioner man delat ut. Rätten hade fått ta ställning till friande eller fällande dom.
Åklagaren kunde ha låtit domstolen avgöra grunden för diplomatens anmälan postumt. Nedläggningsbeslutet satte effektivt stopp för det
Åklagaren kunde ha låtit domstolen avgöra grunden för diplomatens anmälan postumt. Nedläggningsbeslutet satte effektivt stopp för det. I samverkan med polisens internutredare valde han den enklaste utvägen av alla: att hålla den egna kåren bakom ryggen och förpassa saken till handlingarna.
Alternativet till den våldsamma razzian mot diplomatens bostad i maj hade varit att hämta in honom till förhör under ordnade former för att utröna om det fanns skäl att gå vidare med utredningen – eller om misstankarna rentav saknade grund. Rättsväsendet svek den döde diplomaten i alla avseenden.