Zahra Kazemipour är utbildad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård och jobbar idag på Södersjukhuset i Stockholm. Hon kommer från Iran. Hennes man Afshad är utbildad läkare och precis som sin fru arbetar han som undersköterska på Södersjukhuset.
Eftersom Afshad var aktiv motståndare till regimen i Iran, satt han fängslad i tre år innan paret lyckades fly med sin då sexåriga son till Sverige. I tre resväskor hade de hela sitt liv.
Fick stanna genom arbete
Deras asylansökan överklagades och avslogs. Zahra och Afshad blev då rekommenderade av Migrationsverket att söka arbetstillstånd med motiveringen att de ju redan jobbade. Via spårbyte sökte de om arbetstillstånd som de fick beviljat 2023.
– De som gav oss avslag rekommenderade att vi kunde byta till arbetstillstånd. Vi gjorde som de sa och vi fick stanna här genom att vi arbetade. Både jag och min man jobbade jättehårt för att kunna uppfylla kraven som fanns i spårbyte, säger Zahra Kazemipour.
Zahra Kazemipour är utbildad sjuksköterska och arbetar som undersköterska på Södersjukhuset. Snart måste hon lämna Sverige på grund av de förändrade reglerna om spårbyte.Uppskattad kollega
Zahra har fortsatt att arbeta som undersköterska under processen, vilket har inneburit att avdelningen har en specialistsjuksköterska som jobbar som undersköterska.
En kollega på Södersjukhuset beskriver både Zahra och Afshad som mycket uppskattade. De talar bra svenska och är integrerade i samhället och delar de frikostigt med sig av sina kunskaper.
Drabbas av avskaffat spårbyte
Så fungerade spårbyte
Tidigare fick människor som kom till Sverige för att söka internationellt skydd eller asyl i Sverige, välja om de ville ha bidrag eller frånsäga sig bidraget och istället försörja sig genom att jobba. Om de hann jobba minst 4 månader innan det att de fick ett sista laga kraftvunnet negativt beslut i asylärendet, hade de möjlighet att få stanna om de hade ett jobb och uppfyllde vissa kriterier. Kriterierna gick kortfattat ut på att ha giltigt pass, rätt lön, rätt försäkring, löfte om att arbeta minst ett år till hos arbetsgivaren samt att facket fick uttala sig om att det var schyssta villkor på arbetsplatsen.
Detta kallades spårbyte och betydde att man bytte spår från asyl till arbetstillstånd. Personer som gjorde en sådan här ansökan kunde få uppehållstillstånd i max två år i första vändan sedan hade man också möjlighet att söka förlängt uppehållstillstånd i två år till. Därefter kunde den som berördes ansöka om permanent uppehållstillstånd.
+ Expandera
Paret skickade in en förfrågan om att få sina arbetstillstånd förlängda i december 2024 i god tid innan deras tidigare arbetstillstånd gick ut.
Under våren 2024 beslutade riksdagen att det inte längre skulle vara möjligt att ansöka om tidsbegränsade uppehållstillstånd för arbete inifrån landet efter avslag på asylansökan, så kallat spårbyte.
Hela familjen måste lämna landet
– I december 2024 skickade vi in en förfrågan om förlängt arbetstillstånd, men i mars 2025 tog de ett beslut om att ta bort lagen och den 1 april trädde lagen i kraft. Vi fick avslag den 20 november 2025 och besked att vi ska lämna landet den 22 december, säger Zahra märkbart tagen över situationen.
Får arbeta som sjuksköterska våren 2026
Efter nio år är de välintegrerade i samhället. Äldste sonen som har hunnit blir 15 år ska söka in på gymnasiet och den sjuåriga dottern är född i Stockholm.
Utöver att arbeta som undersköterska på Södersjukhuset, genomför Zahra också Karolinska institutets kompletterande utbildning för sjuksköterskor som är utbildade utanför EU. Hon väntas vara klar med utbildningen under våren 2026.
Zahra Kazemipour.
Foto: Privat”Vill inte ha oss oavsett vad vi kan bidra med”
Ytterligare regeländringar
Riksdagen har utöver att ta bort spårbyte också beslutat om ändrade regler för preskriptionstid och återreseförbud. Beslut om avvisning eller utvisning ska från och med april 2025 gälla i fem år från det att en person har lämnat landet i enlighet med sitt beslut, vilket i de flesta fall även innefattar att lämna EU-ländernas territorium och Schengenområdet.
Från och med 2026 har regeringen och Sverigedemokraterna också beslutat att höja lönekravet för dem som får uppehållstillstånd genom arbete till 90 procent av medianlönen, 33 390 kronor, en lön som många som arbetar inom exempelvis sjukvård och äldrevård inte kommer upp i.
+ Expandera
Eftersom Zahra också går en utbildning har de fått dispens att stanna i landet till höstterminen är klar i början på januari 2026.
– Det är märkligt att de som har efterfrågad kompetens och som behövs som anställda i exempelvis vården ska utvisas. Jag har jobbat fem år som undersköterska. Jag delar med mig av mina erfarenheter till kollegor. Min chef och flera andra har skrivit till Migrationsverket att de vill behålla oss, men det spelar ingen roll, de vill inte ha invandrare oavsett vad de kan bidra med, säger Zahra Kazemipour.
Ungefär 5000 personer som jobbar och betalar skatt ska nu lämna landet.
SÖS saknar personal
– På Södersjukhuset har vi mycket moderna apparater och material men det saknas personal. Ibland måste de stänga avdelningar på grund av personalbristen. Ändå ska vi utvisas. Det är svårt att förstå, säger Zahra Kazemipour.
Zahras barn vill inte lämna sina liv i Sverige där de går i skolan och har kompisar. Sjuåriga dottern är född och uppvuxen här och känner inte till något annat.
– Sjuksköterskor och läkare behövs i hela världen, men mina barn vill vara här. Min son säger att Sverige är det bästa landet i världen.
Kunde ha jobbat som läkare 2027
Zahras man skulle ha gått en kompletterande kurs för läkare och ha varit klar 2027. Nu vet de inte hur det blir med någonting.
– Jag litade på regeringen i Sverige. Vi har gjort allt som har krävts av oss ändå måste vi lämna landet. Migrationsverket säger att vi inte kan åka till Iran, men de har tagit bort våra arbetstillstånd. Hur ska vi kunna vara kvar här när vi inte kan jobba? De säger att vi blir papperslösa om vi stannar, säger Zahra Kazemipour.
”Livet är orättvist”
Allt hon önskar är att få vara kvar och göra klart utbildningen och stanna och bidra med det hon kan. Alla i familjen mår jättedåligt över den uppkomna situationen.
– De vill ha högutbildade som ska komma hit och arbeta, men ändå utvisas de när de jobbar och kan språket.
Zahras har fått stöttning av både chef och kollegor som uttrycker att hon och hennes man behövs på Södersjukhuset och att de hoppas att de kan komma tillbaka.
– Livet är så orättvist, fruktansvärt orättvist.