Publicerad 22 dec 2025 kl 14.00
En augustidag 2019 mördades 16-årige Peter Plax av en jämnårig.
Dmitri Plax sökte ett svar på varför mördaren nu beviljas permissioner – förklaringen får honom att fundera över vad ord betyder.
Peter Plax på den sista bild som hans pappa Dmitri tog av honom.
Foto: PRIVAT
Öppna bild i helskärm
Dmitri Plax är dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: Fredrik Sandberg / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
I oktober får Dmitri Plax ett samtal från rättspsykiatrin om att hans sons mördare har beviljats permissioner.
Öppna bild i helskärm
KOMMENTAR. I oktober skrev jag om ett samtal som en dag, mitt i dammsugningen, kom från rättspsykiatrin. En kvinna meddelade mig att han som för sex år sedan mördade min son hade beviljats tre permissioner.
Texter orsakade en del reaktioner och uppmaningar till att fortsätta skriva om ämnet som jag berört – om anhöriga, om offrens perspektiv. Jag är tacksam för alla reaktioner och allt stöd. I likhet med många av er tycker jag också att fokuseringen på gärningsmän är konstig – för att inte säga sjuk. Inte minst inom kultursfären där otaliga ”true crime”-berättelser och högar med deckarlitteratur så gott som alltid sätter gärningsmannens nervkittlande beteende och perversa logik i centrum. Incitamentet tycks vara: ”titta vad hemskt, visst är det fascinerande?”
’Helhetsbedömningen’ gäller gärningsmannen.
I den texten frågade jag hur det går till när en mördare får permissioner beviljade. Jag har nu ett svar, och förklaringen som jag fick var intressant ur bland annat ett språkligt perspektiv. Till grund för sådana beslut, förkunnades det, ligger en ”helhetsbedömning”. På min följdfråga om ifall denna ”helhetsbedömning” innefattar, exempelvis, offrens anhöriga och hur beslut om mördares permissioner påverkar deras situation var svaret: ”Nej”. ”Helhetsbedömningen” gäller gärningsmannen. Frågan om vad i sådant fall förledet ”helhet” betyder i den bedömning som görs, förblev obesvarad.
Är det inte lite intressant ändå? En helhetsbedömning utan helhet? Ord som betyder något annat än det som de egentligen betyder? Ett språk som byggs upp och används i ett autonomt syfte, för att motsvara exakt de mål som dess skapare avser. Ett språk för att hålla alla icke invigda borta från systemet, men ändå ”låta bra” utåt. Och en fråga till – om ”helhet” inte är helhet är då ”bedömning” en bedömning? Kan man lita på den?
En ungersk marxistisk filosof vid namn Georg Lukács myntade för drygt 100 år sedan begreppet ”reifikation”. I stora drag innebär det en förvandling av synen på människor – från personer till föremål. Lukács utvecklade den lätt mystiska beskrivningen av varans närmast övernaturliga egenskaper man kan hitta i ”Kapitalet”. Reifikation är alltså en teoretisk term i beskrivning av ett samhälle ur ett ekonomiskt marxistiskt perspektiv.
Människor som lidit obeskrivliga förluster, reduceras till omständigheter.
Jag har inga anledningar att misstänka rättspsykiatrin, Kriminalvården eller rättsväsendet i stort för marxistiska böjelser. Men något slags förvandling, en annan sorts reifikation, händer där. De anhöriga, människor som lidit obeskrivliga förluster, reduceras till omständigheter som inte tas i beräkning i en process kallad ”rehabilitering av förövare”. Till något som inte inkluderas i helheten vid en helhetsbedömning.
Jag har redan benämnt det fenomenet som ”humanism på andras bekostnad”. I skrivande stund kan jag inte hitta en bättre definition.
Dmitri Plax är medarbetare på Expressens kultursida samt regissör, dramatiker och konstnärlig ledare för Dramaten.doc.