I nio år har Zahra och Afshad bott, jobbat och uppfostrat sina barn i Sverige.
De är uppskattade medarbetare på Södersjukhuset och arbetade med att rädda liv under coronapandemin.
Efter nyår ska de utvisas.
– Vi är fortfarande chockade. Vi har ingen plan, säger Zahra.
Zahra har svårt att hålla tillbaka tårarna när Expressen träffar henne.
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
Både Zahra och Afshad arbetar på Södersjukhuset.
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
Under måndagen anordnades en manifestation till stöd för dem.
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
Många var där – flera var kolleger med paret.
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN / TT NEWS AGENCY
Öppna bild i helskärm
2016 tog Zahra Kazemipour, 50, och hennes man Afshad Joubeh, 56, beslutet.
Det gick inte att bo kvar i Iran.
Artikeln i korthet
Zahra och Afshad har bott och arbetat i Sverige i nio år, bland annat på Södersjukhuset.
De flydde från Iran på grund av hot mot Afshad, som varit fängslad för regimkritik.
Familjen utvisas efter en lagändring som stoppar möjligheten till så kallat spårbyte.
De har två barn och kan inte återvända till Iran – det skulle vara livsfarligt.
Kollegor och vänner har protesterat mot beslutet och visat starkt stöd.
Visa mer
Afshad var öppen motståndare mot den iranska regimen och fängslades för det. När han släpptes bestämde sig familjen för att lämna Iran.
Paret flydde till Sverige, tillsammans med deras då sexårige son.
– Min man sa till mig att det är farligt för oss att stanna här. Så vi samlade hela livet i tre resväskor och lämnade landet, via Frankrike till Sverige, berättar Zahra.
I Iran hade båda höga positioner inom vården – Zahra som chefssjuksköterska och Afshad som kardiolog. I Sverige började de om och fick arbete som undersköterskor på Södersjukhuset.
Lagändring bakom utvisningen
Paret sökte asyl 2017 men fick avslag först 2020. De överklagade beslutet i ytterligare två år. När överklagan slutligen avslogs tipsade Migrationsverket om att ansöka om spårbyte, vilket innebär att man ansöker om arbetstillstånd när man redan har ett jobb.
Det godkändes och både Zahra och Afshad fick bo kvar i Sverige. För sju år sedan fick de en dotter och deras son började i svensk skola. Under 2020, när covid-pandemin härjade, var Zahra och Afshad med och räddade liv på sjukhuset.
Men i våras ändrades lagen om spårbyte, till följd av regeringens stramare migrationspolitik. Lagändringen innebär att möjligheten till att ansöka om spårbyte i princip tas bort, och att man nu bara kan göra det från utlandet.
Spårbyte
Spårbyte innebar att personer som fått avslag på sin asylansökan, men hade arbete, kunde ansöka om arbetstillstånd utan att lämna Sverige.
• För detta krävdes bland annat försörjningskrav och ett giltigt anställningserbjudande.
• Den 1 april i år avskaffades möjligheten efter regeringsbeslut.
• Ansökan kan nu endast göras från hemlandet eller ett annat land där personen har rätt att vistas.
• När Zahras och Afshads arbetstillstånd skulle förlängas hade den nya lagen ännu inte trätt i kraft. Södersjukhuset uppger att alla handlingar skickades in i december, innan tillstånden löpte ut i april.
• Migrationsverket hann dock inte fatta beslut innan lagen ändrades. Därmed påverkades familjen retroaktivt.
• Sedan den 1 april har Migrationsverket avgjort knappt 1 000 liknande ärenden. Cirka en tredjedel har lett till nytt uppehållstillstånd, resten till avslag.
Visa mer
I november i år fick Zahra och Afshad veta att de, på grund av detta, inte längre får vara kvar i Sverige. Den 8 januari, när resten av samhället återvänder efter julledigheten, ska de utvisas.
Beskedet kom som en blixt från klar himmel i slutet av november.
– Jag var på praktiken och Afshad var på jobbet när jag fick mejlet. Och jag tänkte att jag inte klarar av att vara på jobbet. Jag ville bara åka hem och sova för alltid, berättar Zahra.
Vet inte var de ska åka
Afshad säger att han har svårt att förstå Migrationsverkets beslut.
– Vi båda jobbar och vi har två barn. Hur kan någon kämpa i ett samhälle och visa att man är ärlig här? Det vi har gjort har varit lagligt. Man ska inte straffas för att man är laglig.
Annons
Nu måste familjen lämna Sverige. Att åka tillbaka till Iran är inget alternativ, säger de. Det skulle vara förenat med livsfara.
Så var ska de ta vägen?
– Vi vet inte.
Forssell: Därför införde vi spårbyte
Migrationsminister Johan Forssell (M) säger att han inte kan kommentera enskilda fall, men förklarar varför möjligheten till spårbyte togs bort i våras.
– Flera tunga myndigheter har pekat på en lång rad olika problem kopplat till det. Riksrevisionen till exempel har pekat på risk för fusk, risk för skenanställningar, risk för att människor helt enkelt utnyttjas på arbetsmarknaden.
Han säger att han är medveten om att det finns personer som gjort allt rätt, och som drabbas av ändringen. Samtidigt ser han ingen anledning att återinföra spårbyte.
– Vi ser ju alla som gör rätt för sig och som anstränger sig hårt och som lär sig svenska och är en del av det svenska samhället. Jag förstår att det här kan väcka känslor.
– Men det finns också ett annat perspektiv, och det är ju alla som har farit illa på grund av det här systemet. Jag tycker också det är viktigt att framhålla att man fortfarande kan söka som arbetskraftsinvandrare precis som alla andra.
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN / TT NEWS AGENCY
Öppna bild i helskärmKollegan: ”För jäkligt”
Zahras och Afshads kolleger på SÖS har rasat mot beslutet och anordnade på måndagseftermiddagen en manifestation. Utanför sjukhuset samlades en stor skara, med tända ljus och skyltar. Många grät. Många var märkbart arga.
Och många vittnar om hur duktiga, snälla och uppskattade Zahra och Afshad är.
– Vi alla tycker det är för jäkligt. När man gör allt rätt, man behövs i vården och dessutom är fenomenal på sitt jobb. Man skickar hem dem som är med och bidrar, säger Zahras tidigare kollega Ingela som kommit dit.
Trots mörkret som präglar årsslutet för Zahra, Afshad och deras barn känner de sig oerhört tacksamma för stödet från kollegerna och människorna runtomkring dem.
– I dag ser vi bara kärlek och vänlighet. Utan svenskarna hade vi aldrig klarat oss här. Det är därför det är så svårt för oss att lämna, för jag känner att jag måste lämna min familj igen, säger Zahra.