Publicerad 24 dec 2025 kl 06.00

Att jobba julafton känns meningsfullt. 

Om inte jag jobbar måste någon annan göra det, skriver läkaren Kajsa Dovstad.

”När paketen är utdelade och mormors mandelmusslor är uppätna lämnar jag min man med disken – och åker till akuten”, skriver Kajsa Dovstad.

Foto: TOMAS LEPRINCE

Öppna bild i helskärm

Kajsa Dovstad, läkare och liberal debattör.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Efter att själv ha fått barn tycker jag fortfarande att föräldraförsäkringen är för generös – men regionerna belönar inte dem som ställer upp när vården måste fungera.

Under många år har jag debatterat den svenska föräldraförsäkringen och kritiserat att den är så frikostig. För lång, möjlig att ta ut ända tills barnet fyller tolv – och alltför ofta använd som semester. Inte minst under jul.

Den vanligaste invändningen har varit ”vänta tills du själv får barn”.

Nu har jag barn. Och jag har inte ändrat uppfattning.

Särskilt gäller det den absurda vetorätten. Föräldraledighet kan aldrig nekas – inte ens när barnet klarar sig utan mamma och pappa under ett arbetspass. Småbarnsföräldrar kan paxa de bästa sommarveckorna, och slippa arbeta under jul. Under mellandagarna tas det ut uppemot 50 procent mer föräldraledighet.

Förra julen var min son drygt en månad gammal. Julstöket fick stå tillbaka för amning och blöjbyten, dagarna flöt ihop med nätterna. Det är för den situationen föräldraförsäkringen finns till.

”Just på julafton betalas extra ersättning, men inte för de flesta andra högtider och inte för det faktum att julledigheten alltid blir upphackad”, skriver Kajsa Dovstad.

Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärm

I år är han drygt ett år. Så när paketen är utdelade och mormors mandelmusslor är uppätna lämnar jag min man med disken – och åker till akuten.

Att jobba julafton känns meningsfullt. Patienterna söker inte direkt i onödan, utan behöver verkligen vården vi kan ge. Stämningen mellan kollegerna är varm, och regionen bjuder till och med på jultallrik. Annars får vi bara tomtegröt en lunch runt lucia – julbord är det inte tal om. 

Om inte jag jobbar måste någon annan göra det. Chefer i vården vittnar om att det stora uttaget av föräldraledighet under sommaren och julen gör det svårt att få ihop schemat. Jag har jobbat på ställen där arbetslag nästan splittrats på grund av att de yngre paxar föräldraledighet, vilket leder till att de äldre – eller de utan barn – får upphackade semestrar och tvingas jobba varje högtid. 

Tyvärr skapar regionerna själva incitament att utnyttja systemet. I min region får sjuksköterskor 25 000 kronor per uppskjuten semestervecka. Den som tar ut föräldraledighet i juli kan tjäna 100 000 kronor på att flytta den vanliga semestern till september – och ändå vara ledig i högsommarvärmen. Bara några få regioner ser helheten, och betalar extra till pensionärer och föräldralediga som ställer upp.

Vi läkare får dock aldrig del av sådana erbjudanden, även på enheter där personalbristen är skriande. Hittills har min yrkeskår varit ganska lojal, och på många håll är det norm att man tar föräldraledighet när det passar verksamheten. Men i takt med att lön och villkor försämras, börjar diskussionerna om att nyttja föräldradagarna mer själviskt.

”Om inte jag jobbar måste någon annan göra det”, skriver Kajsa Dovstad.

Foto: Viktoria Bank/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Det vore tråkigt om regionernas kroniska oförmåga att värna verksamhetsnära personal skulle få mig att inte vilja jobba sommar och jul. Men jag kanske hamnar där – i att se föräldradagarna som min enda ventil mot en centralstyrd och fyrkantig arbetsgivare, som dock alltid hittar budgetutrymme för välavlönade strategi- och projektledartjänster.

Annons

I grunden är det förstås fortfarande ett systemfel att föräldradagar kan fungera som vetorätt även när barnen är stora. Det står jag fast vid. Men jag har ändrat uppfattning om en sak: vetorätten kan inte bara tas bort, utan att öka kompensation till oss – både med och utan barn – som måste göra jobbet på jobbet.

Just på julafton betalas extra ersättning, men inte för de flesta andra högtider och inte för det faktum att julledigheten alltid blir upphackad. Vi som inte kan arbeta hemifrån, flytta runt våra möten eller vara lediga när det passar måste få mer tillbaka.

God jul från akuten!

Av Kajsa Dovstad

läkare och liberal debattör