Att regeringen och svenska institutioner tar ett globalt ansvar för yttrandefriheten är välkommet.
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje.För kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Bild: Christine Olsson/TT
I mellandagarna kom en nyhet som lär ha seglat under radarn. Regeringen meddelade att Kungliga biblioteket får ett uppdrag att för forskning samla litteratur som är förbjuden eller censurerad på andra håll i världen.
I en tid när yttrande- tryck och pressfrihet pressas tillbaka är det ett välkommet att svenska institutioner också på detta sätt tar på sig ett globalt ansvar för att försvara yttrande och pressfrihet.
Utvecklingen i världen är ju också mycket oroande. Extra allvarligt är att den amerikanska administrationen angriper medier och att censur av böcker ter sig allt vanligare i landet. Vita husets vägval ger grönt ljus för andra stater med bristande demokratiska traditioner att bannlysa litteratur och angripa den fria pressen. Just med inskränkningar av press och forskning brukar den auktoritära resan inledas.
Annons
Annons
Svenska regeringar har sedan länge tagit ett särskilt ansvar för press- och yttrandefrihet. Fristadsprojekt för författare är ett lyckat exempel som regeringen via Kulturrådet stöttat, även om det nu visar sig att en fristadsförfattare i Lund givit sitt stöd åt terroristgrupper. Ansvaret ska inte ses som något slags sidospår. Det bästa sättet att skydda och försvara demokratin, äganderätten, tryckfriheten och religionsfriheten – för att nämna några av samhällets hörnstenar – brukar sägas vara att ständigt utvidga dem.
Även Svenska Akademin har under de senaste åren prioriterat yttrandefriheten som ett centralt tema.
De adertons goda internationella renommé och dess breda kontaktnät över världen gör akademin till en betydelsefull aktör och uppdraget ligger i linje med dess innersta mening.
De adertons goda internationella renommé och dess breda kontaktnät över världen gör akademin till en betydelsefull aktör och uppdraget ligger i linje med dess innersta mening.
Något förvånande blir det dock när akademins nyvalda ständiga sekreterare, Ingrid Carlberg, i en av sina första intervjuer i sin nya roll talar om att ”yttrandefrihetens fundament är hotade till och med i det svenska samhället”. I en Ekointervju oroar sig Carlberg för att en utveckling där böcker förbjuds på bibliotek ska drabba också Sverige och att författare kan komma att tystas av politiker som tycker att de har ”obekväma åsikter”.
Annons
Annons
Att Akademins ständiga sekreterare åtnjuter en alldeles särskild auktoritet varför yttranden som dessa bedöms som fakta för att inte säga sanningar. Alla inskränkningar eller hot mot friheterna ska uppmärksammas, små som stora, men på vilket sätt yttrandefrihetens fundament är hotat framgår inte. I demokrati- och pressfrihetsindex utmärker sig istället Sverige som ett av länderna i den globala toppen. Utmålandet av Sverige som ett land där friheterna tunnas ut gagnar ingen demokrativän. Den tär istället på institutionsförtroende och gynnar dem som vill utmåla intellektuella, författare, journalister och forskare som vänsterliberala wokeanhängare. Den öppnar för att de som sprider ”fake-news” själva kan hänvisa till att etablerade institutioner sprider diffusa narrativ. Talet om att yttrandefriheten och demokratin är under press i Sverige blir i sak ett självspelande piano där denna berättelse stärker mångas upplevelse av att folkstyret försvagas. Det leder i sig till ett svagare förtroende för demokratin. Något som inte skulle gagna Sveriges möjligheter att fortsätta ta ett globalt ansvar för yttrandefrihet, pressfrihet och demokrati.