Publicerad 2 jan 2026 kl 05.00

Aurelius Augustinus dialog ”Soliloquia” har för första gången kommit på svenska.

Lapo Lappin följer kampen med förnuftet i den vackert översatta ”Ensamtal”.

Aurelius Augustinus var inte bara filosof – han blev också helgonförklarad.

Foto: BRIDGEMAN IMAGES / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Lapo Lappin är skribent och medarbetare på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Under hösten 387 flyttar den 32-årige Augustinus med sina vänner ut från storstaden och in i en landsbygdsvilla vid foten av Alperna.

Målet med denna reträtt är ambitiöst: genom filosofisk dialog vill sällskapet söka efter Sanningen. De vill hitta Gud och sin själ – ”hitta sig själva”, hade vi kanske sagt i dag.  

På dagarna utformar Augustinus argument mot skeptikerna, som ifrågasatte om sanningen kan nås. Men på kvällarna, ensam på sin kammare, börjar tvivlen gro igen. Han våndas, vrider och vänder sig i sin säng.

Foto: Faethon

Öppna bild i helskärm

Det är ur dessa nattliga grubblerier som verket ”Soliloquia” växer fram, tillgängligt på svenska nu för första gången. Titeln är ett ord som Augustinus skapade för att beskriva en inre dialog med sig själv. Augustinus neologism har letat sig in i de stora europeiska språken. Svenskan, däremot, saknar en motsvarighet, vilket tillåter översättaren att likt Augustinus mynta en egen term: ”Ensamtal”.  

Denna vackra titel sätter tonen för Rebecka Kärdes översättning, både kreativ och textnära. Kärdes prosa fångar dramat som utspelar sig mellan de två samtalspartnerna: Augustinus och hans Förnuft. Förnuftet leder Augustinus lekfullt längre och längre in i ”snårskogen”, där de irrar omkring på otaliga stigar. Augustinus följer Förnuftet otåligt, plågad av sitt begär efter kunskap om sanningen.  

Lyckas Förnuftet till slut stilla Augustinus oro?

Huvudpersonen är rastlös, han pendlar mellan lyckorop och desperation. Vid ett tillfälle påstår han självsäkert att han numera enbart bryr sig om Sanningen och har avsagt sig alla köttets lustar. Men senare, när han ligger vaken på natten, känner han ändå en ”plötslig kittling” när han föreställer sig ”smekningar och deras bitterljuvhet”.  

Lyckas Förnuftet till slut stilla Augustinus oro? Det är omöjligt att veta, för Augustinus fullbordade aldrig verket. Dialogens slutsats har varit föremål för olika tolkningar, något som Kärdes översättning erbjuder nya möjligheter att diskutera.  

Samtalet – det ensamma liksom det gemensamma – lär fortsätta.  

PROSA

AURELIUS AUGUSTINUS

Ensamtal

Översättning Rebecka Kärde

Bokförlaget Faethon, 125 s.

Visa mer

Lapo Lappin är skribent och medarbetare på Expressens kultursida.