Svensk välfärd är på väg in i en period där kraven ökar snabbare än kapaciteten. Vi får fler äldre och fler multisjuka – och vi har en personalbrist som redan är akut. Mitt i detta minskar andelen privat vård och omsorg. Det är inte ett styrkebesked för offentlig sektor, utan en tydlig varningssignal om att välfärdssystemet är hotat.

Grant Thorntons rapport ”Privatisering och konsolidering inom vård- och omsorgssektorn” från november 2025 visar att andelen privata utförare nu är nere på cirka 21 procent, den lägsta nivån på ett decennium. Vi behöver prata klarspråk om vad det betyder. Den offentliga sektorn klarar inte trycket ensam när befolkningen åldras och vårdbehoven ökar. Vårdköerna växer, kostnaderna skenar och personalomsättningen är högre än någonsin i många verksamheter. Ändå fortsätter politiken att bromsa de privata vårdgivare som både avlastar och utvecklar systemet.

Läs mer: Krys vd om första året: Massmedial tumultperiod

Det syns inte minst i innovationskraften. Det är inte offentlig sektor som har utvecklat appar där patienter kan träffa läkare en lördag kväll när vårdcentralen är stängd, utan privata digitala vårdgivare som vuxit fram i den offentligt finansierade primärvården. Det är inte offentlig sektor som tagit fram AI-verktyg som spelar in patientbesök och automatiskt skriver journaler och därmed frigör timmar av administrativ tid varje vecka.

Det är inte heller offentlig sektor som har utvecklat AI-sensorer på äldreboenden som minskar fallolyckor med 50 procent. Bakom alla dessa innovationer står privata aktörer. Och tack vare att de verkar inom den offentligt finansierade välfärden gagnas alla patienter och äldre av utvecklingen. Utan äganderätt, utan vinstintresse och utan drivkraft att förbättra hade dessa lösningar aldrig funnits.

Offentlig sektor är helt avgörande för välfärdens stabilitet. Men privat sektor är avgörande för utvecklingen. När privata aktörer trängs tillbaka minskar inte bara kapaciteten, utan även innovationen och förbättringskraften.

Om systemets hållbarhet ska säkras måste politiken agera. Till att börja med genom att införa nationell valfrihet så att människor kan välja vårdgivare eller omsorgsboende och få tillgång till fler alternativ. Därefter behövs långsiktiga avtal och kostnadspress som gör det möjligt för privata utförare att investera och ta fram nya innovationer. Och det kräver att regionerna och kommunerna blir mer professionella beställare av vård och omsorg.

Myten om vinst före välfärd är just en myt. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Socialstyrelsens öppna jämförelser visar att privata vårdcentraler och äldreboenden ofta får högre betyg av både patienter och anhöriga än motsvarande offentligt drivna verksamheter. 

Vinst är inte problemet, utan bristen på den drivkraft som gör systemet bättre. Att bekämpa vinster kan vara politiskt bekvämt, men det gör vård och omsorg sämre, dyrare och långsammare när kapacitet och innovationskraft pressas tillbaka. Sverige har allt att vinna på privata aktörer som får utrymme att bidra till, utveckla och ta ansvar för framtidens välfärd.

Gustaf Drougge
Vd för Synaps, en marknadsliberal tankesmedja inom sjukvård och omsorg

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?
Klicka här!   
Kommentarer publiceras efter granskning.