Publicerad 9 jan 2026 kl 05.00

I Cecilia Davidssons roman ”Det var regnet” närstuderas en vanlig familj.
Ulf Olsson tycker att normaliteten, trots ett brott, blir svår att bry sig om.

Cecilia Davidsson är författare. För sin debut ”En av dessa nätter” 1994 belönades hon med Katapultpriset.

Foto: JOHAN BERGMARK / Albert Bonniers

Öppna bild i helskärm

Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Titti har så små fingertoppar. Shortslinningen skaver runt magen på Anders. Malte slarvar bort sina nya sneakers. Lillan antecknar i mobildagboken: ännu en dag i helvetet.

Se där en bild av svenskt familjeliv. Man kunde använda Cecilia Davidssons roman ”Det var regnet” för att försöka förstå vad normalitet kan vara, normala människor, normala problem. Och man kunde använda romanen till att försöka förstå var den realistiska svenska romanen i dag inrättar sig: medelklass, förort, hus, familj.

Foto: Albert Bonniers

Öppna bild i helskärm

Titti tittar på maken Anders och tänker: ”Att han är exakt den han ser ut att vara, varken mer eller mindre.” Det är också romanens problem: allt är vad det synes vara.

Men realism i dag tycks inte kunna klara sig utan något av en kriminalgåta – utan en sådan skulle romanen inte röra sig ur fläcken. Ett brott driver handlingen framåt, om än i små, nästan oförmärkliga steg: normalisering pågår. Men utan brottet hade Davidsson tvingats fördjupa obduktionen av den familj hon skapat, det hade möjligen blivit roligare.

I dess detaljerade skildring av familjen delar romanen också Anders problem: ”bilden är så välbekant att han inte längre ser den.” Davidsson försöker synliggöra något, och när dottern Lillan tänker att ”alla män har våldet slumrande inom sig”, är romanen plötsligt akut samtida med kvinnomordens Sverige.

Jag vet inte riktigt varför jag ska bry mig om denna roman.

Davidsson genomför ”Det var regnet” med den säkra ordknapphet som är den erfarna författarens. Inga yviga retoriska gester: trots att en bomb briserar i familjen så pågår en omsorgsfull normalisering – som människorna vantrivs i men lojalt medverkar till. Också längtan ut är en helt trivial, alldeles normal känsla.

”Det var regnet” slutar i uppgivenhetens tecken, dess allra sista mening lyder: ”Varför skulle hon bry sig om en sådan som han.” Det borde ha varit en fråga – men där sätter Davidsson punkt.  En stramt stiliserad berättelse – men den är så välbekant och så normaliserad att man knappt märker vad man läser. Jag vet inte riktigt varför jag ska bry mig om denna roman.

ROMAN

CECILIA DAVIDSSON

Det var regnet

Albert Bonniers, 248 s

Visa mer

Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.