Sveriges globala konkurrenskraft är helt avgörande för utvecklingen av vårt välstånd, för vår klimatomställning och för vår beredskap.
Därför är näringslivets tillgång till kompetens avgörande. För industrin handlar det om kvalificerade yrkesarbetare och skickliga ingenjörer, som varje dag bidrar till innovation, produktion och tillväxt.
Behovet blir inte mindre när AI, digitalisering, automatisering och grön teknik vinner mark. Jobben försvinner inte – de förändras. Dessutom blir konkurrensen tuffare, eftersom samma utveckling sker över hela världen.
Missmatchningen mellan elevers studieval och näringslivets behov är besvärande tydligt
Statusskillnad mellan programmen
Skolsystemet, och inte minst gymnasiet, måste klara att möta behoven. I dag är det alltför många unga som går igenom gymnasiet utan att bli redo för vare sig yrkeslivet eller högre studier. Missmatchningen mellan elevers studieval och näringslivets behov är besvärande tydligt, vilket resulterar i höga kostnader för såväl individer som företag.
Trots att flera regeringar har försökt göra yrkesprogrammen mer attraktiva för de niondeklassare som väljer gymnasieutbildning, så har problemet kvarstått. En viktig orsak till det är att ingen har försökt åtgärda grundproblemet – nämligen den struktur som skiljer gymnasieskolan i yrkesprogram respektive teoretiska program. Detta genererar en statusskillnad, och i praktiken en förlegad uppdelning mellan högskoleförberedande och yrkespraktiska program.
Skolan måste möta behoven
Medan gymnasieskolans struktur är daterad har arbetsmarknadens kompetensbehov förändrats.
I dag överlappar industrins kompetenser och yrkesroller varandra. Arbetsgivare efterfrågar medarbetare med gedigen kunskapsbas, så att medarbetare kan vidareutveckla sina färdigheter över hela karriären. Medarbetare i teknikföretag behöver en stabil grund i svenska, matematik och naturvetenskapliga ämnen.
Gymnasieskolan bör utformas för att ge en solid bredd, med möjlighet för eleven att med tiden bygga på sin utbildning i olika riktningar
Konkret betyder det att gymnasieskolan bör utformas för att ge en solid bredd, med möjlighet för eleven att med tiden bygga på sin utbildning i olika riktningar. I stället för att elever redan i grundskolan ska bestämma sin specifika yrkesbana behövs en struktur som möjliggör en stegvis progression. Problemet sitter nämligen inte i ungas studieval, utan i den struktur som gymnasieskolan för länge har dragits med.
Se över gymnasieskolans struktur
Det är mycket välkommet att regeringen har tillsatt en utredning under professor Magnus Henrekson. En genomlysning av ämneskunskap ligger på bordet. Men direktiven öppnar också för att se över gymnasieskolans strukturella helhet.
Därför bör Henrekson ta chansen att göra just det, med sikte på en gymnasieskola med gemensam bas och möjlighet att längre fram välja inriktning.