Publicerad 9 jan 2026 kl 13.00

Tröttsam med en twist.  

 ”His & hers” är den värsta sortens Netflix-serie. 

Jon Bernthal och Tessa Thompson spelar huvudrollerna i ”His & hers”.

Foto: Netflix

Öppna bild i helskärm”HIS & HERS”

Manus: William Oldroyd, Tori Sampson, Dee Johnson, Bill Dubuque.

Regi: William Oldroyd, Anja Marquardt. 

Med: Tessa Thompson, Jon Bernthal, Pablo Schreiber, Crystal Fox, Sunita Mani, Rebecca Rittenhouse, Poppy Liu med flera. 

Premiär: 8 januari på Netflix. 

Visa mer

Dahlonega är staden som ligger en timme från Atlanta. Där hittas en mördad kvinna. Hon har blivit knivhuggen 40 gånger. 

Jon Bernthals rollfigur är polisen som ska utreda mordet. 

Tessa Thompsons rollfigur Anna Andrews är journalisten som på eget bevåg ska rapportera vad som hänt. 

Vi tittare är åskådare till en historia vars logik bygger på det slumpmässigt osannolika av typen visst-är-det-lustigt-att-det-är-så-här eller oj-vi-gick-i-skolan-tillsammans eller se-där-ja-vi-brukade-vara-gifta.

Inget fel med det. 

”His & hers” gör snabbt klart för tittarna att nära nog inget i de sex avsnitten ska ses som verklighetstroget. I stället är tanken bladvändarunderhållning och annat vore konstigt då serien baseras på Alice Feeneys roman med samma titel.  

Den har jag inte läst. 

Efter att ha sett Netflix-versionen vill jag inte heller göra det. 

”His & hers” har premiär 8 januari på Netflix.

Foto: Netflix

Öppna bild i helskärm

”His & hers” är stundvis underhållande. Många kommer dras med i seriens tempo och hur berättelsen är strukturerad. Tittaren vill få svar på de frågor som presenteras och de hemligheter som rollfigurerna håller nära västen. 

Problemet är hur och när svaren presenteras. Särskilt så när rollfigurerna många gånger beter sig på ett sätt som trotsar berättelsens egna ologiska logik. 

Kul? Jodå, emellanåt.

Tröttsamt? Alldeles för ofta. 

Tessa Thompson och Jon Bernthal har lyckligtvis karisma och någorlunda lyckad kemi. De lyfter de scener som bärs fram av löjlig dialog.

För att vara en serie som vill att tittaren ska bli överraskad när mattan dras undan är replikerna så generiskt skrivna att den enda slutsatsen är att serien tror att de som väljer ”His & hers” ändå föredrar att scrolla på mobilen.   

Värst är upplösningen, så idiotisk att den förvandlas till en liten glad surpris. 

”His & hers” blir därmed den värsta sortens Netflix-serie: det här går utan tvekan att se på men efteråt känner tittaren ett slags tomhet där inga känslor får plats. 

Ge det en månad så kommer ingen minnas ”His & hers”.