Vilma Andersson anpassade sina svar i psykutredningen för att dömas till fängelse.
Om han inte hade lyckats så skulle mordet i Rönninge kunna ha undvikits.
Andersson var själv nöjd med att slippa sluten psykvård – och hade kalkylerat med ett lågt straff efter sitt försök att kidnappa ett barn på Ekerö.
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vilma Andersson misstänks för mordet i Rönninge.
Öppna bild i helskärmFredrik Sjöshult
När jag tar del av den rättspsykiatriska undersökningen av Vilma Andersson, som gjordes för drygt sex år sedan i samband med rättegången om kidnappningsförsöket, slås jag av hur uppenbart det är att han vill bli dömd till ett fängelsestraff.
Han undersöktes på den rättspsykiatriska undersökningsenheten Helix i Huddinge efter att domstolen kommit fram till att han var skyldig till brottet – och undersökningen skulle avgöra om straffet skulle bli fängelse eller sluten psykvård.
Vilma Andersson, som då hette Robin Säbb Hjerth, var tydligt medveten om att fängelse var att föredra.
Och det är inte svårt att förstå: Sluten psykvård innebär förvaring på obestämd tid.
Först när det inte längre finns risk för återfall i allvarlig brottslighet släpps personen ut.
Vilma Andersson undersöktes på Helix under tre veckor inför att straffet skulle avgöras. Han satt i timslånga intervjuer med psykologer och andra utredare som var väl inlästa på hans bakgrund och de misstänkta brotten.
Deras slutsatser, som jag tagit del av, är tydliga:
”Det bedöms som troligt att Säbb Hjerth har anpassat sina svar utifrån hur han vill framstå, vilket även överensstämmer med hur han uppfattas i samtal.”
”Det han säger framstår stundtals som genomtänkt, inövat och strategiskt utifrån ett straffrättsligt perspektiv.”
I slutet av tiden på Helix satte sig utredningsteamet i ett samtal med honom och meddelade resultatet som skulle meddelas domstolen inför avgörandet om fängelse eller sluten psykvård.
Vilma Andersson fick då besked om att han inte bedömdes lida av en allvarlig psykisk störning i lagens mening.
Han var nöjd med det.
”Säbb Hjerth har uttryckt sig enig med den rättspsykiatriska bedömningen”, antecknas efter samtalet.
Mitt intryck av Vilma Andersson har varit att han är en ”kriminellt överintresserad person”.
Han tillhör den typen av brottslingar som tillbringat för mycket tid med att studera kriminalfall och googla på hur man begår brott. Det var en del av bakgrunden till överfallet på Ekerö. Han hade bland annat sökt svar på internet hur man begår en våldtäkt och drogar en person.
Inför mordet i Rönninge ska han under julhelgen ha kollat på dokumentärer om svenska brott och googlat på hur man kommer undan med mord.
När han undersöktes 2019 var han också väl uppdaterad om att straffet skulle bli lågt om han slapp sluten psykvård.
”Säbb Hjerth uppfattas ha en något överdriven tilltro till sin egen förmåga. Han är även obekymrad inför framtiden och uppger att han troligen inte kommer att dömas till ett långt straff, varefter han kommer att kunna fortsätta jobba mot sin dröm om att bli pilot då uppgifter om hans gärningar kommer att gallras.”
Annons
Det hade han rätt i.
Han fick ungdomsrabatt på straffet som gjorde att det sänktes från 3,5 år till fängelse i två år och fyra månader.
Och till skillnad från om han dömts till sluten psykvård släpptes han också ut trots att återfallsrisken i sexualbrott bedömdes som hög.
Dessutom blev han villkorligt frigiven efter att bara ha avtjänat två tredjedelar av straffet.
Om återfallsrisken bedömts som hög på en rättspsykiatrisk klinik skulle han inte släppts ut – och då hade det funnits en möjlighet att Rönningekvinnans liv räddats.
Det främsta skälet till att Vilma Andersson dömdes till fängelse var att hans diagnos var pedofili. Det fanns misstankar om annan problematik men det var inte tillräckligt för att nå upp till en allvarlig psykisk störning som lagen kräver.
Pedofili klassas – hur sjukt det än kan låta – inte som en allvarlig psykisk störning om det inte handlar om särskilt allvarliga fall i kombination med andra störningar.
I den rättspsykiatriska undersökningen efter barnöverfallet på Ekerö poängteras flera gånger att Vilma Andersson enligt ”lagens mening” inte kan vara aktuell för sluten psykvård.
Men det finns också ett tydligt medskick:
”För att minska återfall i sexuellt våld är det ändå rekommenderat att Säbb Hjerth erbjuds specialinriktade psykopedagogiska insatser och läkemedelsbehandling.”
Men så fungerar det inte inom Kriminalvården.
Där finns inte den typen av insatser med mer avancerad behandling och krav på medicinering. Därför släpptes Andersson efter att ha genomgått ett behandlingsprogram som är standard för sexualbrottslingar – och som inte minskat risken för återfall.
Och nu har en kvinna brutalt mördats.
Vilma Andersson har efter att ha erkänt grovt gravfridsbrott – men förnekat mord – på nytt skickats till Helix i Huddinge för att genomgå en stor rättspsykiatrisk undersökning.
Fler krönikor om Rönningemordet av Fredrik SjöshultLÄS MER: Kriminalvårdens misslyckande med RönningemannenLÄS MER: Sexuellt intresse för barn och dödLÄS MER: Frågorna polisen måste ge svar på