Snö, kyla och halka är inget undantagstillstånd, det hör årstiden till. Ändå påverkas samhällsviktiga funktioner återkommande när vintern gör sig påmind. Det är inte ett tecken på extrema förhållanden, utan på bristande planering. Vinterberedskap är en produktivitets- och tillväxtfråga, inte bara en trygghetsfråga.

Under snöovädret Anna har vädervarningar utfärdats i nästan hela Sverige. Snön har påverkat såväl flyg-, tåg- och biltrafik. På Arlanda ledde ovädret till bagagekaos, förseningar och inställda avgångar. I bland annat Stockholm och Göteborg har bussar kört fast i snön och linjer som tillfälligt dragits in. Det tyder på att plogning och trafikplanering inte varit tillräcklig i förhållande till den belastning som rimligen förväntas vintertid.

Inställda avgångar och nödlösningar är inte gratis. De kostar – för resenärer, för näringslivet och för offentliga budgetar. I ett välordnat och välfungerande samhälle fungerar snöröjningen kan människor ta sig till jobbet även när det snöar. Snöröjda vägar, landningsbanor och tågspår är inte service eller bonus. De är grundläggande för att ekonomin skall fungera. Inte minst med tanke på att förutsägbarhet är avgörande för investerare, internationella företag och handelspartners.

Att problemen återkommer gör dem inte mindre allvarliga. Tvärtom. Sverige är ett av världens nordligaste länder. Vinterförhållanden är regel, inte undantag. När snöfall gång på gång beskrivs som något överraskande är det inte vädret som är problemet, utan systemen som är underdimensionerade.

Krisresurser skall användas vid kris, inte som vardagslösning. Frivilliga Försvarsorganisationer (FFO) har en viktig roll i händelse av kris och krig. Däremot är det inte rimligt att de skall behöva rycka ut och agera bandvagnstransport för att våra äldre skall få den hemtjänst de har rätt till. Nödlösningar skall vara just det – tillfälliga undantag. Inte återkommande ersättning för fungerande drift.

Ett samhälle kan inte å ena sidan hoppas på milda vintrar, å andra tala om trygghet och beredskap. Robusthet kräver planering och investeringar för snöröjning på vägar och spår. Det innebär dels modernare utrustning för kollektivtrafik vid kraftigt oväder, dels samordning mellan myndigheter och privata aktörer med ansvar för drift och underhåll.

Sverige behöver en infrastruktur som fungerar även när förhållandena inte är helt ideala. Riktig beredskap handlar inte om att i efterhand förklara varför man inte var förberedd, utan att faktiskt vara det.

Det är hög tid att Sverige tar sin vinterberedskap på allvar. Vi är ett välmående land som kan bättre. Det kommer inte bara gynna rörligheten utan också vår ekonomi och vår trygghet.