1. Hjälp barnet i aktiviteterna
”I min bok har jag skrivit om ett påhittat barn som jag kallar Julia och som har drag av adhd. Hon har starka impulser och startar hela tiden nya aktiviteter. Det jag vill lyfta fram är att man som pedagog inte bara ska se härliga och kreativa Julia utan uppmärksamma att Julia på kort tid har startat upp fem olika aktiviteter. Som pedagog kan man behöva hjälpa till att bromsa genom att sätta sig ner och uppmuntra att Julia stannar kvar i leken. En annan utmaning för barn som Julia kan vara att det är svårt att komma på vad man ska göra. Här kan en aktivitetstavla vara till hjälp. Det kan vara en enkel whiteboard där man sätter upp bilder på aktiviteter som barnet får välja mellan”.

 

2. Nyfiken på det enskilda barnet
”Har ett barn mycket spring i benen kan aktiviteter som samling och vila bli för utmanande. Kanske kan barnet istället bara vara med en stund? Har barnet svårt att ligga ner och lyssna på en bok, kan barnet behöva en annan typ av vila. Det är viktigt att tänka att det inte är ’one size fits all.’ Mycket av vilka vi är, är medfött. I en barngrupp har vi 20 olika hjärnor, och inte en enhetlig grupp. Var nyfiken på olika lösningar för olika barn. Det behöver inte alltid vara någon stor förändring, även små justeringar kan göra skillnad för det enskilda barnet”.

 

3. Lek på barnets villkor
”Jag tycker vi pratar för lite om lek och att det finns många olika typer av lekar. För barn med autism, som har utmaningar i föreställningsförmågan, är roll- och fantasileken ofta för svår. Då behöver vi låta barnet leka en annan typ av lek, ett exempel är att ställa upp saker på rad. En del barn behöver också mycket stöd i leken och som pedagog kan vi med rätt verktyg hjälpa barnet att kunna integrera med andra barn. Finns det möjlighet att avvara en personal kan man ha en så kallad playgroup. Då sätter man sig med några få barn och har en väldigt strukturerad lek där man instruerar barnet. ’Nu tror jag Felix vill ha den här bilen’. Sedan är det också viktigt att se att olika barn får energi av olika lekar. Är man autistiskt lagd kanske man får energi av att stimma och då behöver man det. Det är inget vi vuxna ska ändra på utan något vi ska låta barnet få göra”.

 

4. Tydlighetsrond
”Beteendevetaren Anna Sjölund har myntat begreppet tydlighetsronder och det tycker jag är ett så bra begrepp. Det innebär att förskolepersonal kan gå runt på förskolan och se över miljön. Fundera hur mycket lappar och teckningar som är uppe, är det för mycket intryck i lokalerna? Hur är belysning och ljudnivå? Att se över miljön på förskolan gynnar inte bara barn med npf. Det gynnar alla barn”.

 

5. Våga tala om intelligens
”Pedagoger har kunskap om barns utveckling och vilken kunskap barn har i olika åldrar men i förskolan finns också ett tänk att alla barn ska vara likvärdiga. Det har lett till att vi inte pratat så mycket om intelligens. Men precis som det finns barn med autism och adhd finns det barn med intellektuell funktionsnedsättning och högbegåvning. Har vi ett barn som ofta verkar drömma sig bort kanske vi bör tänka att det kan vara add, men det kan också bero på att barnet inte förstår. För barn som är högbegåvade kan deras hyperaktivitet bero på att barnet är understimulerat och behöver andra aktiviteter. Därför är det viktigt att komma ihåg att intellektuell funktionsnedsättning och högbegåvning också finns och vara uppmärksam på det och hur kan man stötta upp med olika insatser”.

 

6. Var extra uppmärksam på flickor
”Flickor är ofta bättre på att maskera sina utmaningar än pojkar. Därför är det vanligt att personal på förskolan inte märker att flickor med autism och adhd kämpar, men när flickorna sedan kommer hem märker föräldrarna att barnet har det jättekämpigt. Som pedagog är det därför så viktigt att lyssna på föräldrarna och deras upplevelser. Risken är annars att flickan anstränger sig för mycket i förskolan, kraschar och till slut inte längre klarar av att gå dit”.

 

7. Observationer och kartläggningar
”När vi pratar om kartläggning tänker jag att man som personal inte ska göra det för svårt. Fokusera på det vardagliga i förskolan. Gör observationer och skriv ner vad ni ser: ’I dag blev det svårigheter vid maten igen’. Känner man en större oro så lyft in specialpedagog, psykolog eller logoped. Vid mer avancerade kartläggningar finns det många olika modeller att använda. Något jag har tänkt på är att kartläggningar ofta görs när det handlar om ekonomi, för att få mer resurser till förskolegruppen. Men kartläggningar är till hjälp för pedagoger. Vad händer när det här barnet får mer hjälp i leken? Testa i några veckor och utvärdera. Har det lett till färre utbrott?”.

 

8. Prata med föräldrar
”Som förälder vill man ha transparens – så upplever du oro kring ett barn bjud tidigt in föräldrarna för ett samtal där ni kan identifiera utmaningarna. I samtalet är det viktigt att hålla sig lugn, lyssna in och var fokuserad på det föräldrarna berättar. En bra hållpunkt är hålla sig till sin fyrkant: ’jag är förskollärare, och jag ska prata om det jag ser’. Till exempel: ’Ditt barn blir jätteledsen när vi ska gå ut’. Man ska akta sig för att lite för fort säga orden adhd och autism, eftersom det kan vara helt ny information som föräldern inte alls tänkt på: ’Va, tror du han har autism?’. Då är det lätt att man som pedagog kör samtalet rakt ner i diket. Var istället nyfiken och bjud in föräldrarna till samtalet: ’Hur upplever ni det är för erat barn?’”.

3 korta frågor till Maria Bühler om ”Npf i förskolan”:

Hur kommer det sig att du skrev boken?

– Det har skrivits en hel del om npf i skolan. Som psykolog har jag jobbat en del i förskolan och har upplevt att det behövs en bok som riktar sig till pedagoger som möter barn i förskoleåldern.

På vilket sätt kan förskolemiljön vara utmanande för barn med npf?

– Det är mycket i förskolemiljön som kan vara utmanande. Ofta är det mycket intryck, ljud och synintryck. Sedan kan aktiviteterna också vara en utmaning för dessa barn, vilka lekar som leks, samlingar då man behöver sitta still, matsituationerna, av- och påklädning. Så det finns verkligen många delar i förskolan som kan vara utmanande.

Många barn med npf får diagnos efter att de har slutat i förskolan, hur tänkte du kring det när du skrev boken?

– Att bara tänka autism och adhd är inte så hjälpsamt även om det blir en diagnos längre fram. Jag har försökt att lyfta vad det är för sårbarheter som kan finnas när man har npf och vilka insatser som behövs.

Klicka här för att läsa mer om boken.

Fler Special Nest-artiklar om förskolan: