BOPOLPODDEN | Årets första avsnitt av Bopolpodden gästas av Emmyly Bönfors, kommunalråd för Centerpartiet i Göteborg. Hon berättar om varför hon anser att delar av miljonprogrammet måste rivas och varför hon ser tvångssegregation som ett större problem än tvångsblandning. Avsnittet handlar också om markpriser, bostadsbyggandets långa ledtider och kommunens ansvar för att bryta segregationen. Dessutom diskuteras det hårdare politiska tonläget, hot mot demokratin och varför bostadsfrågan är grunden för människors frihet att forma sina liv. Programledare är Anna Bellman, expertkommentator: Kent Persson.

Emmyly Bönfors har varit politiskt aktiv i Göteborg i sju år och sitter nu sin andra mandatperiod. Hon är kommunalråd för Centerpartiet och särskilt profilerad inom stadsbyggnad, trygghetsfrågor samt social hållbarhet. Hon är lärare i grunden och det samhälleliga engagemanget har funnits med sedan tidig ålder.
– Jag växte upp i ett väldigt litet samhälle där man fick göra saker själv för att det skulle bli någon fritidsaktivitet. Så det var kanske inte jättestor valmöjlighet, utan det var det man behövde göra. Sedan har jag vuxit upp i en familj där vi har varit familjehem åt andra barn som haft behov av att bo någon annanstans, så det sociala engagemanget har jag hemifrån men det politiska engagemanget har kommit i vuxen ålder kan man säga, säger Emmyly Bönfors i podden.

Bostadsfrågan beskriver hon som den politiska fråga som engagerar henne mest. Hon betonar bostadens betydelse för människors möjlighet att forma sina liv, oavsett om det handlar om arbete, studier eller förändrade familjeförhållanden.
– Bostadsfrågan som sådan kanske inte är det som folk tänker på som en valfråga men allting som bostaden ligger till grund för, till exempel att kunna flytta för att ta ett jobb, kunna komma in på en utbildning när man vill plugga på universitetet eller att ja, kunna gå isär om man skiljer sig till exempel… Där spelar ju bostadspolitiken jättestor roll och vi som politiker behöver skapa förutsättningar för människor att kunna flytta till olika områden i Sverige.

Borde ha fått fram fler bostäder
När det gäller bostadsbyggandet i Göteborg är hon både drivande och självkritisk.
– Jag känner mig ganska målmedveten i att få fart på bostadsbyggandet i Göteborg.
– Jag tycker att vi hade kunnat få fram ännu fler bostäder under den här mandatperioden. Det har ju varit ganska krångliga förutsättningar marknadsmässigt och så, men då skulle vi utnyttjat den här tiden till att planera på ett bättre sätt tycker jag.

Bönfors tar också upp det hårdare politiska tonläget och uttrycker oro för hur det påverkar det demokratiska samtalet.
– Det är ju ofta ett ganska tråkigt och upptrissat tonläge. Man märker att om man försöker föra en saklig diskussion så överskuggas den ganska ofta av snabba och kortsiktiga politiska poänger.
– Sedan upplever jag som lokalpolitiker inte jättemycket hot och hat personligen, och det är jag väldigt tacksam och glad över. Men jag ser ju också att det här tonläget förflyttar sig även till lokal nivå ibland.
– Jag blir lite orolig om det är så att den som alltid skriker högst till den som ska få komma fram och komma till tals… Vi ser också i Ungdomsbarometern nu till exempel att var femte ungdom tycker att demokrati nog inte en så himla bra idé. Det oroar ju mig.
– Jag skulle gärna vilja att man ser det demokratiska systemet och politiken som en möjlighet att själv påverka. Att man kan påverka sitt närområde och framtid.

Tvångssegregering snarare än tvångsblandning
När det gäller segregationen hänvisar Bönfors till en debattartikel hon skrev i höstas, där hon argumenterar för att många människor i dag snarare är tvångssegregerade än tvångsblandade.
– Jag menar att det system som finns i dag där vi har många miljonprogramsområden med en modernistisk stadsplanering, där det bara finns hyresrätter och där den lokala skolan kanske dessutom har problem så är valfriheten i praktiken obefintlig för de människor som bor där. De har inte möjlighet att välja något annat till exempel och då blir det ju en slags tvångssegregering… Det finns inte möjlighet att äga eller köpa ett eget boende även om man kanske trivs i området.
– Det gör att kontinuiteten också blir väldigt låg, människor bor där en kortare period och flyttar när man får en utbildning eller ett jobb till exempel. Vi behöver helt enkelt se till att det finns flera upplåtelseformer flera boendeformer i flera delar av våra städer.

Lyssna på hela avsnittet i Soundcloudspelaren ovan eller i din poddspelare.