Forskning
Anna Slettmyr har forskat om varför iva-sjuksköterskor slutade på sina jobb under pandemin. Foto: Privat och Getty Images
Stanna och kämpa på eller lämna på grund av en övermäktig situation. En ny studie visar att svenska iva-sjuksköterskor som sa upp sig under pandemin var socialt, psykiskt och moraliskt pressade.
Etiska dilemman, en känsla av otillräcklighet och en brist på förståelse från ledningen. Det var några av påfrestningarna som ledde fram till att sjuksköterskorna i studien slutade.
Ett mönster i svaren var att intensivvårdssjuksköterskorna gick från att prioritera andra till att slutligen behöva prioritera sig själva.
– Det handlade om att de blev påverkade psykiskt och fysiskt. Även de sociala och moraliska utmaningarna spelade in. En del kunde inte längre stå för den vård man gav, ur ett etiskt perspektiv. Till slut var man tvungen att prioritera sig själv, och att som de uttryckte det: rädda sig själv, säger forskaren och iva-sjuksköterskan Anna Slettmyr som är huvudförfattare till studien.
Några lyckades lämna innan de blev utbrända, andra avslutade sin anställning som ett resultat av utbrändhet. En tredje grupp sa upp sig plötsligt efter konflikter med chefer om vårdkvaliteten.
Gemensamt för de intervjuade var att beslutet, när det väl var taget, innebar en stor lättnad. Ändå sa de flesta av de elva sjuksköterskorna att de kunde tänka sig att återvända i händelse av ett nytt utbrott.
Iva-sjuksköterskor under pandemin
– Det var intressant att höra att många skulle vara beredda att ställa upp igen under en ny pandemi. Men med sina erfarenheter skulle de då vara mer rädda om sig själva.
Det som skulle motivera dem att ställa upp igen var deras unika kompetens och en möjlighet att bidra med erfarenheterna från covid-19.
Sjuksköterskorna kände länge motivation på grund av en stor medkänsla med sina patienter. Men etiska dilemman, stress och påverkan på privatlivet till slut blev för mycket.
– De ville göra gott och vårda men kunde inte upprätthålla medkänslan, och de förväntningar de hade på sig själva. Detta ledde till skuldkänslor, säger Anna Slettmyr, som undervisar på sjuksköterskeprogrammet vid Karolinska institutet samtidigt som hon är doktorand vid Örebro Universitet.
Ett annat mönster i svaren var känslan av att de gav allt samtidigt som de ändå kände sig otillräckliga. Så här förklarar en i studien:
”Och sedan började den här frustrationen växa, typ, jag kan inte, vad jag än gör – jag kan inte hjälpa patienterna”.
Till saken hör att det ofta inte fanns tid för kollegial feedback.
Flera vittnade om att de upplevde gemenskap på sitt arbete, men att de ändå, paradoxalt nog, ofta kände sig ensamma – både i förhållande till kolleger och ledningen.
Fick ej gehör efter avvikelserapport
– Det kunde handla om att man hade försökt jobba med patientsäkerhetsaspekten och inte fått gehör, att man till exempel skrivit avvikelserapport på grund av brister och att man sedan ville lyfta utmaningarna, men då inte fick stöd.
Vissa beskrev att de värdesatte stödet från sina chefer, medan andra uttryckte att ledningen kunde ha gjort mer, att chefer var frånvarande eller visade ett svagt intresse för dagliga kliniska utmaningar. Detta spädde på känslan av att vara ensam.
– Det handlade om att man inte alltid blev sedd och bekräftad.
En sjuksköterska sa att hon en dag insåg att ingen hjälp skulle komma från ledningen:
”Jag inser att ingen hjälp kommer att komma ’uppifrån’. Ingen kommer att hjälpa så det är mitt och min kollegas ansvar att försöka göra det omöjliga möjligt. Jag kände mig väldigt övergiven och frustrerad”.
Stannade i hälso- och sjukvården
De flesta av de intervjuade som slutade på iva stannade kvar inom hälso- och sjukvården.
– Men då var det ofta på tjänster där man kunde styra sin egen arbetstid i högre utsträckning.
”Jag höll nästan på att dansa ut från intensivvårdsavdelningen (…), det var bara en stor lättnad, jag behöver inte hantera allt detta längre, åtminstone inte på ett tag…”
En av studiens slutsatser är att sjuksköterskornas berättelser pekar mot att chefer och sjuk- och hälsovårdsorganisationerna skulle kunna ha påverkat sjuksköterskornas beslut att sluta, bland annat genom att erkänna och bekräfta deras upplevelser och individuella behov.
Studie om iva-sjuksköterskor under pandemin
- Studien baserar sig på elva intervjuade intensivvårdssjuksköterskor i Sverige som alla arbetade med covid-19-patienter under pandemin, och som slutade under eller strax efter pandemin.
- Sju arbetade på intensivvårdsavdelningar på ett universitetssjukhus och fyra på ett regionalt sjukhus.
- Studien, som är publicerad i BMC Nursing, är den första som undersöker upplevelserna hos iva-sjuksköterskor som valde att lämna sina jobb på grund av pandemin. Den är en del av en kommande doktorsavhandling.