EU går in i 2026 med ett säkerhetsläge som överskuggar nästan allt: industripolitik, energi, handel och budget. I en färsk analys från tankesmedjan Centre for European Policy Studies (CEPS) varnar forskningschefen Andrea Renda för att Europa inte kan se den transatlantiska relationen som en självklarhet.

”EU kan inte längre utgå från automatisk samsyn med Washington”, skriver Andrea Renda.

I en gemensam förklaring har Europaparlamentet, rådet och kommissionen enats om att ge försvar och säkerhet, konkurrenskraft och migration högsta prioritet.

Försvar: från prat till verkstad
Den militära upprustningen är EU:s kanske tydligaste stresstest 2026. EU-parlamentets utredningstjänst (EPRS) lyfter i sin årliga analys fram att EU måste täppa till viktiga brister i sin försvarsförmåga – och att det blir en av de avgörande frågorna under 2026.

På dagordningen står en kombination av industriåtgärder och nya samarbetsformat som ska göra gemensam utveckling och upphandling mer regel än undantag. Det handlar om att få fram mer luft- och robotförsvar, ammunition, drönarsystem, cyberförmåga och militär rörlighet, men också om att säkra försörjningskedjor och minska beroenden utanför EU.

I EU-kommissionens arbetsprogram för 2026 beskrivs hur kommissionen planerar både att skrota regler för försvars- och säkerhetsupphandling och införa verktyg som ska underlätta gemensam upphandling och snabbare produktion. Även om mycket avgörs av medlemsländernas budgetar och politiska vilja blir 2026 ett år då EU:s nya försvarspolitik måste börja synas i faktisk beställningstakt och industrikapacitet.

Ukraina: kriget och vägen mot EU
Det ryska kriget mot Ukraina fortsätter att vara den dominerande säkerhetsfrågan. Vad som händer vid fronten påverkar inte bara stödet till Kiev, utan också EU:s syn på risk, investeringar och hur snabbt försvarsindustrin måste ställas om.

Tankemedjan European Council on Foreign Relations (ECFR) räknar med att osäkerheten består.

– Sannolikheten för en paus eller ett stopp i striderna är, skulle jag säga, femtio–femtio, sade ECFR:s Jana Kobzová i en podd.

Parallellt löper utvidgningen av EU. Ukraina har tagit steg i sitt närmande till EU:s regelverk och från 1 januari 2026 ingår landet i EU:s roamingfria zon vilket ger mer vardagsnära konsekvenser för ukrainare och för företag. Samtidigt hänger framdriften i medlemskapsprocessen på politiska beslut i rådet, där enhällighet krävs för varje delsteg. I april hålls parlamentsval i Ungern, vilket kan påverka hur länge landets veto består.

För EU blir problemet 2026 att hålla två bollar i luften samtidigt: långsiktigt stöd och säkerhetspolitiskt risktagande, samtidigt som man försöker bevara ett trovärdigt, meritbaserat utvidgningsarbete med fokus på rättsstat och antikorruption.

Migration: återvändande i centrum när pakten ska börja gälla
Migration fortsätter att vara en av de mest politiskt laddade frågorna. En våg av striktare politik sveper över Europa och världen. Flera EU-länder, som Polen, Grekland och Österrike, har infört nationella undantagsåtgärder som begränsar rätten att söka asyl, med hänvisning till säkerhetshot.

När migrations- och asylpakten ska börja tillämpas i juni 2026 flyttas tyngdpunkten från beslut till genomförande. Det politiska trycket ligger särskilt på återvändande: att personer som får avslag faktiskt lämnar EU och att medlemsländerna får verktyg att hantera irreguljär migration och smuggling.

Kommissionen planerar nya regler för ett gemensamt återvändandesystem och ett starkare praktiskt stöd vid gränserna, bland annat genom en förstärkt roll för europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex.

Samtidigt ökar EU samarbetena med grannländer. Nya partnerskap har slutits med Jordanien, och befintligt samarbete med Egypten, Libanon, Libyen och andra har stärkts. För perioden 2025-2027 har kommissionen avsatt 675 miljoner euro för fem nordafrikanska länder, med fokus på gränskontroll och att förebygga av irreguljär migration.

Budgeten: EU-förhandlingarnas urmoder
Förhandlingarna om nästa flerårsbudget för 2028–2034 väntas prägla året, med en dragkamp om budgetens storlek, nya intäkter och hur styrningen ska se ut. Europeiska rådets ordförande António Costa arbetar för att få till ett avtal innan slutet av 2026. Detta inte minst med tanke på det nästa franska presidentvalet 2027 där högerextrema Nationell samlings huvudkandidat i dagsläget är klart störst i opinionsmätningarna.

Trycket kommer från flera håll samtidigt: ökade försvarssatsningar, fortsatt stöd till Ukraina, krav på konkurrenskraftsinvesteringar och fortsatt finansiering av klimat- och energiomställning. Samtidigt är budgeten politiskt mycket känslig. Liggande förslag innebär att cirka 40 procent av EU-budgeten skulle samlas i 27 nationella och regionala partnerskapsplaner, som beslutas av kommissionen och rådet utan parlamentets medverkan. Europaparlamentet varnar för att detta hotar demokratisk insyn och parlamentets ”makt över kassakistan”. Sverige driver på för en minskad EU-budget med mer villkor för utbetalning av stöd.

”Inga EU-medel ska gå till medlemsstater som inte respekterar rättsstatens principer och rättighetsstadgan”, slår den svenska regeringen fast.

Konkurrenskraft: regelskrotning, kapital och industripolitik
Konkurrenskraften ska vara ett svar på samma säkerhetsläge som driver upprustningen. Draghirapporten från 2024 visade att EU behöver investera upp till 800 miljarder euro årligen för att hänga med i den globala konkurrensen.

Mycket av kommissionens fokus hittills har legat på att ta bort befintliga EU-regler. Ytterligare sådan regelskrotning väntas under 2026. Kommissionen vill minska den administrativa bördan för företag med 25 procent totalt, och med 35 procent för små och medelstora företag. Mer än hälften av de nya initiativen innehåller förenklingar.

Den planerar också åtgärder för att frigöra mer privat kapital, bland annat via en spar- och investeringsunion och nya verktyg för innovativa företag.

Tankesmedjan CEPS ser 2026 som året då flera händelser utanför unionen kan slå in samtidigt mot EU:s ekonomi.

”Under 2026 börjar USA:s tullar märkas och AI:s snabba genomslag kommer att stöpa om hela sektorer, med effekter på jobben som blir synliga i officiell statistik”, sade forskningschef Andrea Renda.

EU–Kina-relationen
EU:s förhållande till Kina blir alltmer komplext. Sedan 2019 definierar unionen Kina som samtidigt ”partner”, ”konkurrent” och ”systemrival”. Under 2026 kommer relationerna sannolikt att fokusera mer på de två sistnämnda aspekterna.

Kinas stöd till Rysslands krigföring i Ukraina fortsätter att belasta relationerna. Vid toppmötet mellan EU och Kina i juli 2025 upprepade EU sina krav på att Kina inte ska ge materiellt stöd till Rysslands militärindustri. Fram till oktober hade EU beslutat om sanktioner mot 15 företag registrerade i Kina eller Hongkong för ”illegal handel” med Ryssland.

”Som permanent medlem i FN:s säkerhetsråd har Kina ett särskilt ansvar att upprätthålla den regelbaserade världsordningen, FN-stadgan och folkrätten”, heter det i ett uttalande från EU-ländernas politiska ledare från juli 2025.

Relationen till Kina fortsätter att pressa EU:s ekonomiska riskhantering. Det handlar både om handel och om sårbarheter i leveranskedjor, i allt från kritiska råvaror och halvledare till teknik och grön industri.

Kommissionen planerar åtgärder som ska minska strategiska beroenden och samtidigt hålla EU öppet för handel med utvalda partner. Flera EU-dokument pekar mot en politik där öppen handel kombineras med fler verktyg för ekonomisk säkerhet – från upphandling och riskminskning i leveranskedjor till en hårdare linje mot ekonomiskt tvång och vissa teknikberoenden.

AI, digitalisering och demokrati
Under 2026 ska EU:s AI-förordning börja tillämpas fullt ut. Samtidigt planerar kommissionen ytterligare initiativ om moln och AI, cybersäkerhet och data.

Här finns en tydlig koppling tillbaka till säkerheten. Digitala beroenden, angrepp mot kritisk infrastruktur och påverkansoperationer gör att AI inte bara är en innovationsfråga, utan också en fråga om robusthet och demokratisk motståndskraft.

Klimat och energi: 2040 ska bli konkret politik
På klimatområdet väntas 2026 bli ett år där ett nytt ramverk mot 2040 ska omsättas i lagstiftning och styrmedel. Samtidigt planerar kommissionen ett brett energiarbete om elnät, flaskhalsar och en mer sammanhållen energiunion, delvis för att pressa energipriser och minska externa beroenden.

Kommissionen uppskattar att unionen behöver ytterligare investeringar motsvarande 1,5 procent av BNP årligen jämfört med perioden 2011-2020 för att nå klimatneutralitet 2050.

Tankesmedjan ECFR har en dyster syn på året.

”Världen kommer inte att falla isär 2026, men dess huvudinstitutioner kommer att urholkas, länkarna mellan länder kommer att användas som vapen, och vi kommer att fortsätta att famla oss fram genom en illiberal våg som uppenbarligen inte bara är en fas”, skriver ECFR.