Publicerad 14 jan 2026 kl 05.00

I det mörker som blivit amerikansk politik sprakar plötsligt några ljuspunkter.

Kristin Lundell känner sig pånyttfödd av folkets motstånd i Minneapolis. 

Protester mot Donald Trumps migrationspolis ICE.

Foto: DAVID GOODHUE/TCA/STELLA PICTURE

Öppna bild i helskärm

KOMMENTAR. Det var i flödet med videor från protesterna i Minneapolis som ett fluffigt kameldjur plötsligt dök upp: Caesar, till vardags terapilama i Oregon, hade gjort den långa resan österut för att delta i demonstrationerna mot ICE. Han är lite av en kändis – hans artistnamn är ”The no drama llama” – och motståndarsidan skulle säkert inte tveka inför att avfärda honom som proffsaktivist. Det är inte första gången som Caesar dyker upp i demonstrationståg, han brukar vara där för att skapa lugn. För vem vill starta bråk när en lama är i närheten? I ett USA där anständighetens gräns ständigt flyttas fram en meter eller två blir Caesar en symbol för besinning. 

Andra videor från helgen visar hur ett tåg med demonstranter marscherar runt hotellet där ICE-agenterna checkat in för en god natts sömn. Eller ja, så mycket sömn blev det nog inte eftersom tåget var en vilt hopsatt orkester där ingen verkade spela samma låt. Den totala kakofonin blev till ljuv musik. 

Folkets motstånd – finns det något vackrare?  

Caesar ”the no drama llama”, tillsammans med sin ägare Larry McCool under en demonstration i Portland.

Foto: John Rudoff / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Jag ser filmerna från orkesterdemonstrationen och känner plösligt framtidshoppet i mig. Det är ett beprövat grepp att dra ner byxorna på makten med humor. Här kommer de inhemska terroristerna beväpnade med flöjt! Skicka nationalgardet nu! Trump-administrationens lojala soldater – med Kristi Noem, ministern för inrikes säkerhet, i frontlinjen – har gjort sitt yttersta för att stråla i löjets skimmer den senaste veckan. 

Kraften som man får av att se motståndet resa sig är välbehövlig. Att hålla god min är för de ryggradslösa. Under söndagens Golden Globe levererades protester av stjärnor som Robert de Niro och Mark Ruffalo och då har galasäsongen bara börjat. Det blir svettiga tider för producenterna i kontrollrummen framöver. 

För inga ljud är så förlösande som när en obekväm tystnad bryts och hela det unkna rummet fylls av luft. Man vill rusa mot barrikaderna. Det är en läxa för oss alla att ta med in i 2026: Passa på och tuta i en Trump-et i dag, i morgon kan det vara förbjudet. 

Kristin Lundell är redaktör och skribent på Expressens kultursida.