Liberalerna kommer att åka ur riksdagen i höst.
Efter att länge ha svävat strax ovanför två procent, visar två nya mätningar att partiet sannolikt är rökt. Liberalerna mäter 1,8 procent (SVT/Verian). Samtidigt sjunker väljarnas förtroende för partiledaren Simona Mohamsson till urusla två procent, trots att fler börjar veta vem hon är (TV4/Novus).
I takt med att Liberalernas opinionssiffror sjunker, kommer allt färre att vilja stödrösta på dem. För att våga stödrösta måste nämligen väljaren tro att rösten gör skillnad för valresultatet. Redan vid drygt två procent blir det mentala hindret högt. Under två procent blir det närmast oöverstigligt.
Mätningarna är därför en katastrof – för Moderaterna och Kristdemokraterna.
För när Liberalerna åker ur riksdagen, kommer det inte att finnas stöd för en borgerlig regering under överskådlig tid. Om M och KD vill regera Sverige igen måste de börja fundera på vilka i dag otänkbara partier som kan bli framtida tänkbara samarbetspartners.
Detta har Ebba Busch (KD) redan insett.
När M och SD såg till att energisamtalen havererade sträckte KD-ledaren ut en hand till Magdalena Andersson. Busch ville bland annat visa Ulf Kristersson att han inte kan ta hennes stöd för givet. Men det var också en första positionsförflyttning för att KD ska kunna ingå i nya konstellationer om Tidösamarbetet dör på valnatten.
Moderaterna verkar inte ha samma krisinsikt om att deras starkaste kort – nämligen regeringsfrågan – har gått upp i rök. Påståendet att Ulf Kristerssons sida av politiken kan komma överens har förlorat trovärdighet i och med L och SD:s oförenliga, ultimativa krav om SD i regeringen.
Men nu när Liberalerna lär lämna riksdagen finns inte ens Ulf Kristerssons lag längre.
Och om Liberalerna lämnar rikspolitiken, tar de med sig blockpolitiken i fallet. Verkligheten har helt enkelt sprungit ifrån Moderaternas valstrategi.
Samtidigt oroas allt fler av det allvarliga säkerhetsläget, som förvärrats av Trumps hot mot Grönland och därmed hela Natosamarbetets existens. Det skulle kunna vara en öppning för Ulf Kristersson.
Om Moderaterna i det här läget skulle öppna för en koalitionsregering med Socialdemokraterna skulle Kristersson visa att han är beredd att släppa sin prestige för Sveriges bästa – och med det kanske vinna större förtroende hos väljarna.
Frågan är om Moderaternas ens vågar omvärdera regeringsfrågan redan nu. Men för att använda deras egna ord: väljarna förtjänar att veta vilka realistiska regeringsalternativ som finns. Ett alternativ där Liberalerna ingår är inte det längre.
Det är därför dags att börja fråga Moderaterna och Kristdemokraterna: Vad är er plan B?