Torsdagen den 15 januari tog påven emot familjer till brandoffren i Crans-Montana

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Påven Leo XIV tog på torsdagen den 15 januari emot familjerna till offren vid branden i Crans-Montana i Schweiz i audiens. Vid branden, som bröt ut i baren Le Constellation där unga och mycket unga firade nyår, omkom 40 unga och över 100 skadades, många allvarligt.

Svårt att finna ord

Påven sade i sitt tal till offrens familjer att det är svårt att finna ord i en tragedi som denna.

Vad kan man säga i en sådan situation? Hur ska man tolka sådana händelser? Var kan man finna tröst som motsvarar det man känner, en tröst som inte består av tomma och ytliga ord, utan som berör djupt och väcker hopp? Det finns bara ett ord, bröder och systrar, som är lämpligt: det som Guds Son uttalade på korset – som är så nära er idag – när han ur djupet av sin övergivenhet och sin smärta ropade till Fadern: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46).

Kristi eviga ljus

Herrens svar lät vänta på sig i tre dagar, förklarade påven, men vilket svar sedan! ”Jesus uppstår i härlighet och lever för evigt i påskens glädje och eviga ljus”.

Ert hopp är inte förgäves, för Kristus är verkligen uppstånden! Den heliga kyrkan är vittne till detta och förkunnar det med visshet. Den helige Paulus, som hade sett honom levande, sade till de kristna i Korint: ”Om vi har satt vårt hopp till Kristus bara för detta liv, är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nej! Kristus har uppstått från de döda, han som var den förste att uppstå bland dem som har somnat in” (1 Kor 15:19–20).

Guds kärlek

Påven påminde de sörjande, med hänvisning till Romarbrevet 8:35, att inget kan skilja oss från Guds kärlek.

Den tro som bor i oss lyser upp de mörkaste och smärtsammaste stunderna i vårt liv med ett ovärderligt ljus, som hjälper oss att modigt fortsätta vår vandring mot målet. Jesus går före oss på denna väg av död och uppståndelse, som kräver tålamod och uthållighet. Var förvissade om hans närhet och ömhet: Han är inte långt borta från det ni upplever, tvärtom, han delar det med er och bär det med er. På samma sätt bär hela Kyrkan det med er. Var förvissade om hennes bön – och min personliga bön – för era avlidnas vila, för tröst för dem ni älskar och som lider, och för er själva som följer dem med er ömhet och kärlek.

Vår Fru av de sju smärtorna

Ert hjärta är idag krossat, precis som Marias vid korsets fot, sade påven avslutningsvis och anförtrodde de sörjande familjerna till Vår Fru av de sju smärtorna, som han sade står dem nära nu.

Vänd er helt och hållet till henne med era tårar och sök hos henne den moderliga tröst som hon kan ge er. Liksom hon kommer ni att kunna vänta tålmodigt, i lidandets natt men med troens visshet, på att en ny dag ska gry, och ni kommer att finna glädjen igen.Som ett tecken på tröst ger jag var och en av er, liksom alla era kära som lider, den apostoliska välsignelsen.