Publicerad 28 jan 2026 kl 14.00

Amanda Romares ”Judas” tar vid där singellivet i debutromanen slutar.

Jesper Strömbäck Eklund struntar i om detta är författarens eget liv eller inte.

Amanda Romare följer upp succédebuten ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” med ”Judas”.

Foto: Owen Romare Hughes / Natur & Kultur

Öppna bild i helskärm

Malmövibben, tjejgänget och ambivalensen finns kvar.

Foto: Owen Romare Hughes / Natur & Kultur

Öppna bild i helskärm

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Jag kunde inte bry mig mindre om något än hur nära verkligheten Amanda Romares andra roman ”Judas” egentligen ligger. Vem bryr sig? Alla, uppenbarligen. 

Den senaste månaden har det varit omöjligt att undgå hur ”Judas”, likt sin föregångare, är en roman vars främsta litterära grepp – skenbar uppriktighet – ska exponeras till fullo för att generera ett omfattande medialt kackalorum. Har prussiluskor redan författat repliker om problematiska överträdelser i ”Judas”? Absolut. 

Öppna bild i helskärm

I intervjuer har Romare vimsigt ploppat ur sig om sitt liv, allt för att upprätthålla spänningen mellan det privata och romanens Amanda. Det är varken intressant eller särskilt nyskapande.

Däremot är ”Judas” är en jävligt rolig roman. Gränslösa människor gör sig riktigt bra som litteratur. Den ärlighet som Romare skriver fram resulterar inte i någon vidare relaterbarhet – jag är inte en del av den heterosexuella galax där män är från Mars och kvinnor är från Venus – utan snarare underbart dråpliga situationer och en del förbjudna tankar. Det är befriande lättsmält. Ibland förstår jag dock något hos mig själv genom att plocka upp lite vilda resonemang. ”Mamma brukar predika att alla killars energier stannar kvar i ens underliv när man legat med dem.” Av egen erfarenhet vet jag att detta stämmer.

”Judas” tar vid där singellivet i Romares debutroman slutar. En del känns igen: Malmövibben, tjejgänget Dr Peppers, barerna, familjen, jagets provocerande ambivalens. Men nu har den efterlängtade tvåsamheten blivit en tvångströja. Amandas återkommande neuroser, tvång och totala uppriktighet testar hela tiden kärlekens gränser i relation till pojkvännen Emil. Tills döden skiljer oss åt? Vad klarar han av? Jag, toxisk?

Men något skymmer också sikten.

Alla som hävdar att de aldrig tänkt tankar som figurerar i den här romanen ljuger. ”Judas” bär på gåvan kallad allmängiltighet. Men något skymmer också sikten. Om Romare vågade ta av sig den röda låtsasnäsan skulle bråddjupet som skymtar här få ta mer plats. Då kanske hon skulle våga förråda någon på riktigt? 

ROMAN

AMANDA ROMARE

Judas

Natur & Kultur, 265 s.

Visa mer

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.