När EU:s utrikeschef Kaja Kallas besöker Tromsö är Arktis hetare än någonsin men av fel orsaker. Hennes egen gränshistoria påminner om en tid då avspänning präglade regionen.
Första gången Kaja Kallas besökte Tromsö var hon ung och euforisk.
– Estland hade blivit självständigt och vi körde över till Finland. Ingen ställde några frågor så vi fortsatte norrut. Fortfarande ingen som kontrollerade oss. Det var fantastiskt för en som levt under Sovjets kontroll.
I det här skedet av sin berättelse på konferensen Arctic Frontiers i Tromsö tittar hon på sin norska kollega, utrikesminister Espen Barth Eide, och ler spjuveraktigt.
– Espen vet att vi körde över gränsen till Norge utan visum. Men han har förlåtit mig. Den här gången är jag här lagligt.
Bild: Lena Skogberg
Annons
Annons
När Kallas nu besöker Tromsö som EU:s utrikeschef sker det vid en tidpunkt då Arktis är brännhett, men av fel orsaker.
Klimatförändringen får isarna att smälta och det väcker stormakternas och företagens habegär.
Här finns åtråvärda naturresurser som gas och olja men också värdefulla mineraler som behövs för en grön omställning i stor skala. Det förändrar dynamiken i området som tidigare utmärkt sig som en fredlig zon.
– Det är inte längre ett avspänningsområde. Den nya komponenten är säkerhet och försvar, slår Barth Eide fast.
Den amerikanska professorn Åsa Rennermalm från Rutgers University i USA ifrågasätter staternas prioriteringar.
Hon håller ett brandtal för forskningens oberoende och vikten av fakta, och riktar en pik mot politiker som rustar upp försvaret för stora summor.
– I Europa tror ni kanske att det som sker i USA inte kommer att hända här. Men jag vill komma med en varning: Ni är bara ett val ifrån samma tillstånd!
Bild: Lena Skogberg
Det får Kallas och Barth Eide att protestera; Europa gör en massa för forskningen. Barth Eide hänvisar dessutom till sin forskarbakgrund när han bekänner sin tro till vetenskapen.
Kallas framhåller allt EU gör för forskningen men också klimatet. Det är snarare så, menar hon, att EU måste värja sig för kritik från dem som anser att unionen tvärtom slösar för mycket resurser på den gröna omställningen.
Annons
Bild: Lena Skogberg
Annons
Icke desto mindre är säkerhet och försvar det nya elementet i Arktis. Tidigare kunde stormakter som USA och Ryssland samarbeta konstruktivt i nordområdena trots spänningar på andra håll i världen.
Så är det inte längre. Efter Rysslands angrepp på Ukraina år 2022 har Arktiska rådet legat på is. Nu firar rådet 20-årsjubileum och en viss kontakt har återupptagits digitalt med Ryssland.
Utrikesminister Barth Eide ser det som ett sätt att hålla liv i rådet tills det blir töväder igen.
För tillfället svingar Grönland ordförandeklubban i rådet tillsammans med Danmark. Det framstår som en lyckad lösning, men bakom kulisserna har samarbetet varit allt annat än friktionsfritt.
Det är ändå i andra forum som realpolitiken avgörs.
Grönlands utrikesansvariga Vivian Motzfeldt är försiktig med vad hon säger om de möten som pågår mellan Grönland, Danmark och USA. Hon konstaterar att ingen vet från en dag till en annan vad som sker. Läget är osäkert och kan förändras snabbt.
– Men jag är mer hoppfull nu än för tre veckor sedan.
Barth Eide nystar i den geopolitiska knuten och tar tag i trådar som leder till kriget i Ukraina. Det är där allt börjar, och där finns också rötterna till konflikten om Grönland.
Att EU bekantar sig med Arktis uttryckligen genom utrikeschefen Kallas är därför oerhört viktigt, fortsätter han. EU ska snart uppdatera sin strategi för Arktis och Norge vill som icke EU-medlem vara med och påverka.
Annons
Det som inte nämns i de högtidliga talen, men som dyker upp i informella samtal under konferensen, är den dragkamp om EU:s och Natos resurser som finns mellan Europas östflank och konflikthärden Grönland.
I sitt årliga tal till unionen underströk kommissionsordförande Ursula von der Leyen hur viktigt det är att EU:s östgräns stärks. Finlands statsminister Petteri Orpo hann jubla vid ett informellt toppmöte i Köpenhamn: Äntligen!
Annons
– Det är hög tid att resten av EU visar östländerna solidaritet, sade han.
Som tidigare statsminister i Estland var det lätt för Kaja Kallas att hålla med.
Så återvände president Trump till den världspolitiska scenen med en ännu större lust på Grönland än 2019.
Bild: Lena Skogberg
EU:s och Natos fokus på östflanken kom därmed av sig. I stället stampade Danmarks starka dam Mette Frederiksen ihop trupper till Grönland.
Enligt tidningen Politico ska både president Alexander Stubb och utrikesminister Elina Valtonen ha ifrågasatt hur klokt det var.
Danska fackföreningen för officerare har varnat för att mängden trupper inte räcker till för uppdrag både på Grönland och i Lettland där Danmark upprätthåller basen Camp Valdemar.
Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen har kommenterat det med att det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Annons
I Tromsö är detta en icke-fråga, åtminstone i de officiella svaren. Men att Kallas, med sin kännedom om Baltikum, invigs i de arktiska förhållandena är avgörande, menar Barth Eide.
Men, vänta, borde Norge kanske gå med i EU som ett led i det som sker?
Norska journalister pressar utrikesministern på svar. Ska Norge faktiskt stå ensamt i det här läget?
Espen Barth Eide väger sina ord: Regeringen har inga planer på att öppna upp EU-frågan. Det ingår inte i regeringens mandat.
Däremot kommer den norska regeringen att fortsätta samarbeta tätt med EU. Samarbetet har aldrig varit lika intensivt som nu, tillägger han.
– Personligen röstade jag ja i folkomröstningen 1994. Det tycker jag fortfarande var rätt, säger han med ett brett leende.
Bild: Lena Skogberg