I 50-talets New York försöker den judiske skoförsäljaren Marty Mauser satsa på sin proffskarriär i bordtennis. Men han är fattig och alltid ett felsteg ifrån total katastrof. Mauser gör allt för att skramla ihop pengar för en resa till VM i Tokyo. Rånar sina medarbetare, hustlar främlingar, ljuger för sina vänner, slarvar bort en gangsters hund, duckar sitt eget faderskap och ligger med en bedagad filmstjärna (Gwyneth Paltrow). Allt i jakten på det högre syfte som Mauser – löst baserad på den riktige Marty Reisman – är övertygad om att han är ämnad för. Samtidigt staplas hans utgifter och böter på hög.
Josh Safdie – ena halvan av den numera splittrade regiduon Safdiebröderna – ha kokat ihop adrenalinet från rånarflykten i ”Good time” med dopaminet från diamantjakten i ”Uncut gems” och dopat det med steroider för en explosiv cocktail. Som en bonus använder han rapparen Tyler, The Creator och sleazeregissören Abel Ferrara i perfekta biroller.
Här fångas även andan från det amerikanska 50-talet där andra världskriget var vunnet och en ung man faktiskt kunde drömma om att bli bäst och förverkliga sin potential. I fallet med Marty Mauser finns också en tydlig revanschlusta efter förintelsen och den historiska förföljelsen av judar – särskilt vackert skildrat i en scen då Marty hugger ut en sten från en av Egyptens pyramider och ger som present till sin mamma med orden ”vi byggde dem”.
Visst blir det många turer, några klavertramp extra och lite för många konsekvenser som flåsar Mauser i nacken. Mot slutet, när det är dags för den stora pingismatchen, framkallar hela summan av alla tveksamma handlingar viss yrsel.
Men i en tid när unga män i populärkulturen oftast framställs som hjärntvättade eller bara håglöst kastrerade påminner Marty Mauser om att en annan mer målinriktad inställning är möjlig. Knappast som ett moraliskt korrekt eller sedelärande exempel, men det är aldrig Safdies berättelser. Det är hela poängen här: ibland måste man fuska för att vinna.
Fler filmrecensioner här.