Publicerad 28 aug 2025 kl 12.45
Först petades han från landslaget.
Sen satt Axel Lindqvist, 25, på en glaciär väntade på ambulanshelikoptern.
– Benet stack fram, säger skidåkaren.
Axel Lindqvist på sjukhuset.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Axel Lindqvist
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
För några veckor sen kunde Axel Lindqvist lägga kryckorna åt sidan.
– Bara att kunna röra mig i vardagen var ett stort steg. Det har varit en process att bara lära sig att gå igen, säger han.
I början av sommaren kickstartade 24-åringen säsongen i franska Alperna. Det skulle bli starten på en ny satsning.
Förra säsongen var alpinåkaren en del av landslaget i träningsgrupp 2, men i våras fick han besked om att han inte är en del av landslaget nästa säsong.
– Det fick mig att knyta näven i fickan och tänka ”nu ska jag göra något riktigt bra på egen hand”.
Vad fick du för motivering från landslaget?
– Jag har väl inte fått någon riktig klar motivering. Utan det är väl som alltid, man måste förstå det själv. Jämföra resultaten jag har med de som fick en plats, och antalet platser har också successivts dragits ner år efter år.
Skrek av smärtan: ”Fokusera på att inte förblöda”
Men det blev bara fem dagars träning i Frankrike. Under ett super-G-pass kraschade Axel Lindqvist.
– Jag flög och landade nästan på fötterna, men det blev en så hård landning att benet bröt sig under mig. Jag låg där och insåg ganska snabbt… Benet sticker fram och det blöder ganska mycket. Jag fick försöka stoppa blödningen med mina egna händer så långt det gick tills helikoptern kom.
Det dröjde nästan en timme.
– Jag skrek ganska mycket kan man säga. Jag tog min handske och bet ihop i den för att kunna fokusera på att inte förblöda där uppe på glaciären.
Väl på sjukhuset opererades han direkt.
– Frakturen var ganska komplicerad, det var massa små benbitar.
Vad tänkte du när du låg på sjukhuset?
– Det första jag tänkte när jag vaknade efter operationen var att jag ryckte bort täckena som låg ovanpå för att se, jag tänkte ”har de amputerat benet” först. Jag kände verkligen ingenting. Benet satt kvar men jag hade ingen känsel i det.
”Ville inte att jag skulle åka skidor på två år”
Från sjukhussängen i Frankrike ringde Lindqvist upp sponsorerna som skulle hjälpa honom i satsningen utanför landslagets regi.
Annons
– Jag var väldigt nöjd med att jag fått så många som var redo att stötta mig och det gjorde det ännu kämpigare att ligga där. Det var ganska tunga samtal, men alla som jag hörde av mig till var väldigt förstående och stöttande.
Efter en vecka på sjukhus flögs han hem till Sverige och flyttade in hos föräldrarna i Sundsvall för att kunna få hjälp.
– Kirurgen i Frankrike sa till mig att han gärna såg att jag inte åkte skidor på två år. Det blev jag väldigt ställd av. Men jag har haft inställningen att det får ta den tid det tar, jag tar en dag i taget och gör allt jag kan för att komma tillbaka.
I höst väntar läkarlinjen i Umeå. Något lärorikt att göra under tiden borta från skidbacken, resonerar 24-åringen.
– Jag var vid ett vägval i slutet av förra säsongen, ska jag fortsätta eller inte? Men jag resonerade så att det gått så pass bra att jag inte kan sluta här. Jag bestämde mig för att pusha vidare och den tanken har jag inte släppt, allt blir bara lite förskjutet.