Publicerad 30 aug 2025 kl 06.00
”Blackbox” av Andreas Lundberg är en studie i massmordets psykologi.
Ulf Olsson tycker det blir för mycket av en romantisering av den ensamme skytten.
I Andreas Lundbergs roman ”Blackbox” blandas röster och perspektiv.
Foto: Jasmin Storch / Modernista
Öppna bild i helskärm
Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
RECENSION. ”Varför sker det inte hundra tusentals massakrer varje år?” – den frågan styr Andreas Lundbergs studier i massmordets psykologi i ”Blackbox”. Den svarta lådan är ”Djävulens svarta kub”, eller ”det artificiella undermedvetna”, eller psykologens terapirum, där också ”världens finaste lille kille” finner sig instängd – och han prövar att skjuta sig ut ur fångenskapen: ”16 döda, 31 skadade”.
Foto: Modernista
Öppna bild i helskärm
”Blackbox” är hårt fragmenterad, röster och perspektiv blandas – men aldrig hörs offrens röst, aldrig sjuåringen som i skolkorridoren möter en tonåring beväpnad med ett automatgevär. Det är en studie i föraktet för det mänskliga och mänskligheten, centrerad kring Adam – en Adam med många identiteter – vars historia speglas i schimpansen Travis, till synes tam men som en dag tröttnar på underkastelsen och angriper sina människor.
Som bäst ställer ”Blackbox” viktiga frågor om identitet. Flera gånger varieras fraser som ”Du är inte någon alls” – massmördaren som berövad sitt själv. Nyckelmeningen är nog ”Jag är en språkstörning”, ett jag för vilken talet är en ”kräkreflex”, som ”attackeras av ord och meningar” – och som svarar med att vilja ”bli galen av raseri”. Och som beväpnar sig.
Efteråt skall mödrar kalla massmördaren ”världens finaste lille kille”. Mödrar tycks delaktiga och skyldiga – i fädernas frånvaro. Och ”Blackbox” tycks invaderad av såväl trivial familjepsykologi som barnslig demonologi.
’Blackbox’ blir för mycket av katalog över massmördare hämtade från www.murderpedia.org.
Så övergår åtminstone för denne läsare fasan inför masskjutningarnas verklighet i ledan vid en text som på samma gång vill för mycket och för lite. ”Blackbox” blir för mycket av katalog över massmördare hämtade från www.murderpedia.org, för mycket av romantisering av den ensamme skytten. Fragmenteringen blir monoton, mängden av tekniska ord, av främmande terminologier, präglar en text som inte prövar sig själv, inte prövar föraktet för världen utan snarare vältrar sig i det.
ROMAN
ANDREAS LUNDBERG
Blackbox
Modernista, 336 s.
Visa mer
Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.