Linnea Lindquist

Publicerad 7 sep 2025 kl 18.00

En brittisk skola med nolltolerans mot stök har fångat statsministerns fantasi. Men det är svårare att importera en kultur än uniformer.

I brittiska skolor är det vanligt med skoluniform.

Foto: Monkey Business Images / Shutterstock

Öppna bild i helskärm

Statsminister Ulf Kristersson, M, vill införa No Excuses-skolor i Sverige.

Foto: Christine Olsson/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Linnea Lindquist

Vi anländer till West London Free School på morgonen. Det är en varm junidag, så eleverna bär skoluniform summerstyle. När klockan ringer tar det inte mer än en minut innan alla står på led. Läraren hälsar eleverna välkomna med fem minuter pep-talk, där hon berättar att de är viktiga för henne och att de ska kämpa tillsammans nu när läsårets stora slutprov närmar sig. 

Lärarna finns där för att hjälpa och stötta, men det är eleverna som måste göra jobbet. Det finns inga genvägar till höga betyg. Läraren repeterar slutligen skolans ledord – vänlighet, hårt arbete och höga krav – innan de i tystnad går in till lektionen. 

West London Free School arbetar enligt modellen No Excuses. Arbetssättet går i korthet ut på att man skapar en gemensam skolkultur som alla i personalen upprätthåller. Eleverna har skoluniform och man förväntar sig att de kommer i tid, att de har med sig rätt material och att de har full uppmärksamhet på lektionerna. Om de bryter mot reglerna får de kvarsittning. Det är ingen stor sak, men det gör att eleverna håller tiden, tar med sig allt de behöver och är snälla mot varandra. 

Man ursäktar inte dåligt uppförande eller låga resultat med föräldrarnas inkomst- och utbildningsnivå. Man undervisar uttryckligen i uppförande. Man gör en stor sak av små regelbrott, vilket gör att det inte eskalerar till kränkningar och mobbning. Alla har höga förväntningar på eleverna och lärarna arbetar stenhårt för att varje elev ska lyckas. Ingen faller mellan stolarna.

Det är en atlantångare som måste vändas innan Sverige är redo för No Excuses

Under besöket blev jag imponerad av undervisningen. Läraren ger direkta instruktioner, modellerar, ger tydlig feedback. Man ställer bara frågor på det man har undervisat om. Alla elever har mini-whiteboard som läraren använder för att utvärdera sin egen undervisning medan den pågår. Om hälften av klassen svarar fel har läraren varit otydlig och då behöver man förklara på ett bättre sätt.

Om det är något svensk skola kan lära sig av No Excuses-skolor är det att inte lämna eleverna med eget arbete innan att läraren har försäkrat sig om att alla elever hänger med. 

Statsminister Ulf Kristersson och Moderaternas skolpolitiska talesperson, Josefin Malmqvist, skrev nyligen på Aftonbladet debatt att de vill införa No Excuses i Sverige. Med nuvarande lagstiftning är det inte möjligt – det är förbjudet att tvinga på elever skoluniform och vi har elevinflytande till den grad att eleverna aktivt ska delta i planeringen av undervisningens innehåll, arbetsformer och arbetssätt. 

På No Excuses-skolor tänker man annorlunda. Eleverna har ett visst inflytande över skolans sociala liv, men det är alltid läraren som leder lärandet och de undervisar explicit i ämnesinnehåll.

Annons

Statsministern kommer dock att bli besviken om han tror att allt blir frid och fröjd bara vi tillåter No Excuses. Kärnan i arbetssättet är att all personal upprätthåller en gemensam skolkultur och alla lärare undervisar med samma metoder. Det är svårt att importera – eftersom svenska lärarstudenter får höra att de ska vara kreativa och att det inte finns en specifik metod som är den bästa. 

När jag läste till lärare blev vi itutade att eleverna har kunskapen i sig. Vår uppgift var att locka fram den. 

Den svenska skolan har två genomgripande problem. Det är dels systemfelen, som skapar stora skillnader mellan skolor, och dels att undervisningen genomsyras av en progressiv kunskapssyn, där vi anpassar bort det som är svårt i stället för att öva mer. 

Det är en atlantångare som måste vändas innan Sverige är redo för No Excuses. 

Linnea Lindquist är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Till vardags jobbar hon som skolledare i ett särskilt utsatt område. Läs fler av hennes texter här.

LÄS MER: Mer pengar är inte det viktigaste för förortenLÄS MER: När barnen blir färre måste småskolor bort