Robert Stafsing, 32, var en av fallskärmshopparna som omkom i Strömstad i augusti.

Tjugofem dagar har gått. Utan honom.

För hans familj går livet upp och ner, vissa dagar är extra svåra.

– Häromdagen när vi klev ur bilen så kollade Vincent upp i himlen: Vilken stjärna är pappa? säger Sara Johansson, hans sambo.

Sambon Sara Johansson med sonen Vincent.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Öppna bild i helskärm

Pappa Stefan Stafsing, sambon Sara Johansson, mamma Sandra Drake och sonen Vincent, 5.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Öppna bild i helskärm

Familjen hade synpunkter när Robert Stafsing för fyra år sedan började med fallskärmshopp. Särskilt efter den allvarliga parkourolyckan han råkade ut för 2012 och kamratens fallskärmsolycka för några år sedan, där Robert själv var först på plats.

– Fallskärmsbiten är det som jag aldrig ens har velat titta på. Det har känts farligt, även om jag förstår att det inte är det, säger pappa Stefan Stafsing, 54.

– Jag sa till honom: ”Du kan väl tänka på att du har ett barn nu, ta det lite lugnare”.

Mamma Sandra Drake, 52, sa aldrig något, utan försökte lära sig att leva med oron. 

Men samtidigt är de överens om att det viktigaste var att acceptera sambon och sonen Robert för den han var. Äventyrlig, livsbejakande, energisk och otroligt vänlig.

– Skulle vi stoppa honom från att hoppa fallskärm så skulle det inte vara han. Då hade vi strypt honom.

– Det tog år för mig, men jag vande mig vid oron. I stället försökte jag vara med så mycket jag kunde, säger sambon Sara Johansson, 36.

Samtidigt betonar alla tre hur säkerhetsmedveten Robert Stafsing var. Hängslen, livrem och gärna hjälm också, var hans metod.

– Han var extremt noggrann med säkerheten. Otroligt fokuserad och närvarande. Utvärderade, försökte bli bättre. Jag försökte känna ett lugn i det, säger Sara Johansson.

Sara Johansson säger att vissa dagar är tuffare än andra.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Öppna bild i helskärm

Ett sätt att balansera oron var att följa med till flygplatsen, se honom landa och följa med i det som hände. 

Men lördagen den 16 augusti hann hon inte riktigt med det. Sonen Vincent hade varit på barnkalas, därefter skulle båda två åka till Näsinge, flygplatsen utanför Strömstad, och möta upp Robert. 

Mitt i alla bestyr kom ett meddelande från honom: ”Snart är ni här”. Trots stress tog Sara sig tid att skicka en hel massa hjärtan som svar. 

Det är hon tacksam för i dag.

Det skulle bli de sista sms:en.

12.38 slog Näsinge flygplats larm. Två fallskärmshoppare hade krockat på 4 000 meters höjd. Både polis och räddningstjänst larmades dit.

En stund senare blev Sara Johansson uppringd av en kompis. Hon packade just ner det sista och var inte uppdaterad på nyhetsflödet utan svarade glatt i telefonen.

Hennes kompis insåg genast: Sara visste ingenting.

Annons

– Jag hörde hur hon tappade luften. Hon trodde ju att någon annan har ringt mig. Till slut sa hon till mig att någon hade krockat. ”Inte Robert, väl?” sa jag. Jo, svarade hon, det är Robert. Och det ser inte så bra ut.

”Sedan stannar klockan”

Resten av samtalet minns Sara Johansson knappt. Hennes och Roberts son Vincent, 5, satt och tittade på tv. Hon ringde dit en släkting som hämtade upp honom. Minuterna släpade sig fram.

Ytterligare en person som var på plats på flygplatsen ringde och sa att räddningstjänsten jobbade på platsen och gjorde allt de kunde. Mer väntan. Och så kom det värsta beskedet: Robert hade inte klarat sig.

– Sedan stannar klockan. Ingen känsla längre. En minut är hur lång som helst. Jag blev inte arg på någon men jag bara undrade: Var är alla? Kommer de inte? säger Sara Johansson och nu rinner tårarna längs hennes kinder.

Sandra Drake, Roberts mamma, fick beskedet en stund senare. 

– Det kändes som en evighet. Jag brakar bara. Jag sitter i bilen och jag gömmer mig i en tröja och bara skriker: Nej, det är inte sant, det är inte sant.

Sonens fråga

De vill berätta om det som hänt, för det hade Robert velat, menar de. Alla tre går med solglasögon. De har gråtit så mycket att ögonen inte orkar mer. 

Samtidigt försöker de fortsätta vardagslivet, något sånär som vanligt. Inte minst för femårige Vincents skull.

– Häromdagen när vi klev ur bilen så kollade han upp i himlen: ”Vilken stjärna är pappa?” Den där, sa jag och pekade. ”Jaha, vad bra”, sa han och gick in. Men jag vet inte om han förstår än att hans pappa inte kommer tillbaka, säger Sara Johansson.

– Vi hjälps åt för att skydda honom. Vi har sagt att han är i himlen och att det är en cool plats att vara. ”Men är han inte hos oss nu?”. Jo, han är nog här också.

Robert Stafsing med sonen Vincent.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Sara Johanssons och Robert Stafsings julhälsning det året som Vincent låg i magen. På den mindre motorcykeln ligger deras ultraljudsbilder.

Foto: Privat

Öppna bild i helskärm

Mellan varven är det tufft. Onsdagen är en extra jobbig dag, det märkte de redan när de vaknade.

– Jag försöker göra saker hela tiden, men ibland orkar man inte, säger Sara.

– I dag klarade jag inte ens att betala en räkning, säger mamma Sandra.

Det är en ny verklighet som de måste orientera sig i. En vardag utan Robert. 

Blommorna finns kvar sedan minnesstunden.

Foto: HANNA BRUNLÖF

Öppna bild i helskärm

I oktober väntas Svenska Fallskärmsförbundet vara klar med sin utredning av hur hoppet kunde gå så fatalt fel. Samtidigt utreder polisen olyckan under rubriceringen vållande till annans död. De har förhört ett stort antal vittnen och väntar på svar av teknisk analys.

Annons

– Allting lutar just nu åt att detta är en fruktansvärd olycka. Inget tyder på att något brott har begåtts , säger förundersökningsledaren Ulrik Wennberg.

För familjen är utredningarna viktiga. 

– Det hade varit viktigt för Robert också. Man vill få svar, veta vad som har hänt, säger Sara Johansson.

Familjen får då och då känslan av att Robert ”bara är i väg och grejar lite”. Han hade så mycket på gång, ständigt, och kom ofta sist till familjemiddagarna.

– Det går inte att förstå att han inte kommer tillbaka. Helt omöjligt för hjärnan att ta in. Man vill inte förstå det, säger Sara Johansson.

Robert Stafsing begravs den 25 september klockan 12 i Magasinet vid Tjolöholms slott i Kungsbacka. Familjen välkomnar alla som vill ta avsked.

LÄS MER: Två döda efter fallskärmsolycka i StrömstadLÄS MER: Henrik och Jonas hoppade ur olycksplanet i Näsinge – två dog