Publicerad 12 sep 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 06.24

När nu höstbudgeten ska presenteras vill vi att regeringen ger vården tydliga och långsiktiga ramar. 

Det måste bli ett slut på kortsiktiga satsningar som tar oss längre från de prioriteringar som riksdagen är överens om, skriver Sofia Rydgren Stale. 

Sofia Rydgren Stale, ordförande för Sveriges läkarförbund.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Politiker visar handlingskraft genom att hitta på nya öronmärkta statsbidrag, som är stora nog att ge rubriker men för små och för kortvariga för att göra skillnad, skriver debattören.

Foto: Mattias de Frumerie / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Inom kort presenteras statsbudgeten. Under några veckor har ministrar och ledande politiker i regeringssamarbetet presenterat förslag efter förslag. Bidrag ska höjas, skatter ska sänkas och reformer genomföras. När den här artikeln skrivs har vi inte sett helheten – men vi har fått veta att reformutrymmet är rekordstort. Eftersom vi går in i mandatperiodens sista år kan vi också utgå från att insatserna är extra höga. 

Läkarförbundet vill dock bara se en enda nyhet i höstens budgetproposition. Det är att regeringen från och med nu ska prioritera det som är allra viktigast för att vården ska fungera. Det förutsätter att vården får en långsiktig styrning, där staten tar ansvar för strategiskt viktiga frågor – men tar ett steg tillbaka från detaljerna. 

Vårdens huvudmän måste få tydliga ramar, som gäller över tid, så att de kan utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Behoven är stora. Primärvården behöver byggas ut så att patienter får en egen fast läkare och läkarna en rimlig arbetsbörda. Det behövs tillräckligt många vårdplatser och en arbetsmiljö som får medarbetare att vilja stanna. Och det behövs utbildningstjänster så att vi har läkare också i framtiden. 

Framsynta politiker visar inte handlingskraft genom kortsiktiga satsningar – utan genom att ge vården långsiktiga spelregler.

Att de här utmaningarna behöver lösas är de allra flesta politiker, från höger till vänster, och vi som arbetar i vården egentligen överens om. Statsbudgeten har under många år innehållit satsningar på primärvård, insatser mot vårdplatsbrist och initiativ för en bättre arbetsmiljö. Det välkomnar vi, men samtidigt finns det en politisk logik som drar mot kortsiktighet. 

Partierna behöver synas för att få väljare, och för att synas behöver de presentera nyheter. Rubrikerna blir större om nyheten kan kopplas till en påse pengar. Det ska helst också finnas en inbyggd konflikt i frågan, för om de hittar ett annat parti att bråka med så får de ännu mer uppmärksamhet. 

Därför byter statsbidragen namn, återrapporteringskraven justeras och beloppen ökar och minskar, ibland mitt i ett budgetår. De strategiskt viktiga satsningarna konkurrerar också ofta med många andra smalare uppdrag. 

Politiker visar handlingskraft genom att hitta på nya öronmärkta statsbidrag, som är stora nog att ge rubriker men för små och för kortvariga för att göra skillnad. Det kallas ibland för pressmeddelandepengar.

Svårt att tacka nej

För oss i vården är det svårt att tacka nej. Det är så klart bra för de patienter som står i vårdkö till en höftledsoperation att regeringen öronmärker pengar för att korta just den kön. Det innebär samtidigt en risk att patienter i andra vårdköer trängs undan.  

Detaljerade satsningar innebär ofta också detaljerade krav på återrapportering, som ytterst alltid tar tid från patienterna. Men det största problemet är att det tar fokus från de stora frågorna. 

Vården förtjänar en bättre styrning. Den förtjänar uthållighet och fokus. Därför är vår önskelista inför höstens budget mycket kort: Ge oss i vården goda förutsättningar att göra ett bra jobb, men detaljstyr oss inte.

Framsynta politiker visar inte handlingskraft genom kortsiktiga satsningar – utan genom att ge vården långsiktiga spelregler.  

Av Sofia Rydgren Stale

ordförande för Sveriges läkarförbund