Publicerad 23 sep 2025 kl 06.00

Under tisdagen är det 24 år sedan Dawit Isaak frihetsberövades i Eritrea. 

I Sverige vittnar eritreaner om hur de kartläggs, förföljs, hotas och misshandlas av personer som agerar på uppdrag av den eritreanska staten. 

Vi måste tala om de tusentals människor som delar Dawit Isaaks öde – inte i fängelse, men i tyst rädsla, skriver Betlehem Isaak (L) och Åsa Nilsson Söderström (L).

Betlehem Isaak (L) är dotter till Dawit Isaak och kandidat till riksdagen.

Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Öppna bild i helskärm

Åsa Nilsson Söderström (L) är lokalpolitiker i Stockholm och kandidat till riksdagen.

Foto: Pressbild

Öppna bild i helskärm

Eritreas diktator Isaias Afwerki.

Foto: FARAH ABDI WARSAMEH / AP / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den här veckan har det gått 24 år sedan Dawit Isaak greps och fängslades utan rättegång i Eritrea. Men det vore ett misstag att se hans fall bara som en fråga om yttrandefrihet i ett fjärran land. 

Under flera decennier har eritreaner i vårt land vittnat om hur de kartläggs, förföljs, hotas och misshandlas av personer som agerar på uppdrag av den eritreanska staten. Likaså har Säkerhetspolisen under många år lyft flyktingspionage – alltså olovlig underrättelseverksamhet riktad mot oppositionella i exil – som ett hot mot Sveriges säkerhet. 

Eritreas ambassad i Stockholm är navet i detta system. Den fungerar inte som en vanlig diplomatisk beskickning, utan som en kontrollapparat. För att få ID-handlingar krävs att personer skriver under ett ”ångerbrev” där de uttrycker lojalitet med regimen. Oppositionella och deras släktingar identifieras och registreras. Ambassaden kräver också in diasporaskatten, som är två procent av individens bruttoinkomst, med hjälp av utpressning och hot.

Transnationellt förtryck handlar inte bara om övervakning och kartläggning. Det handlar om att skapa rädsla, samla in pengar och om att bryta ned tilliten till det svenska samhället.

Ambassaden samarbetar tätt med eritreanska föreningar och kyrkor, som fungerar som regimens förlängda arm. Varje sommar arrangeras en festival på Järvafältet i norra Stockholm där regimtrogna grupper samlar in pengar, sprider propaganda och stärker kontrollen över diasporan. Ungdomar bjuds in till aktiviteter organiserade av regimtrogna ungdomsförbund där de indoktrineras till lojalitet med diktaturen.

Transnationellt förtryck handlar inte bara om övervakning och kartläggning. Det handlar om att skapa rädsla, samla in pengar och om att bryta ned tilliten till det svenska samhället. Ändå har Sveriges motåtgärder hittills varit svaga. Lagen om flyktingspionage har funnits sedan 50-talet och gör det fullt möjligt att åtala personer som spionerar på exiloppositionella. Trots det har lagen bara lett till sex fällande domar, och inget av dessa fall handlar om Eritrea.

Stäng ambassaden

I en rapport från 2022 visar Freedom house att svenska myndigheter ofta brister i samordning och stöd till de utsatta. Anmälningar om hot och våld registreras utan vidare åtgärd, och att Säpos kommunikation med utsatta grupper brister. Det är en bild som stämmer väl överens med vad vi hör från vänner i den eritreanska diasporan.

För att stoppa förföljelsen av eritreaner och pengaflödet till diktaturen måste Sverige nu agera kraftfullt: Stäng den eritreanska ambassaden i Stockholm. Den är inte en diplomatisk beskickning, utan ett centrum för förtryck och förföljelse.

Rättsväsendet måste ta det transnationella förtrycket på allvar. Det behövs ett samlat grepp om situationen, och dialogen med diasporagrupper måste förstärkas. Lagen om flyktingspionage behöver tillämpas.

Yttrandefrihet får inte missbrukas

Stoppa offentliga bidrag till regimtrogna föreningar. Både statliga myndigheter och kommuner behöver se över sin bidragsgivning och tillämpa de tuffare demokratikriterier som regeringen infört.

Annons

Vi kan inte låta föreningsfrihet och yttrandefrihet – som är grundläggande i vår demokrati – missbrukas av krafter som inte delar dessa värderingar. I ett öppet samhälle finns plats för många åsikter, även obekväma. Men Sverige får aldrig bli en fristad för förtryckarregimer att utöva kontroll och inflytande över människor som flytt hit.

När vi pratar om Dawit Isaak måste vi därför också tala om de tusentals människor i Sverige som delar hans öde – inte i fängelse, men i tyst rädsla. De som inte vågar gå till sin lokala kyrka, som inte vågar tala fritt, som lever i skuggan av hot de trodde att de lämnat bakom sig. För deras skull – och för demokratins skull – måste Sverige sätta stopp för det transnationella förtrycket. 

Av Åsa Nilsson Söderström (L)

lokalpolitiker i Stockholm och kandidat till riksdagen

Betlehem Isaak (L) 

dotter till Dawit Isaak och kandidat till riksdagen