Personer som tar medicin för sin adhd har lägre risk för självmordsförsök, missbruk, trafikolyckor och kriminalitet än personer med diagnosen som inte medicinerar. Det visar en ny studie av forskare från Karolinska Institutet. Samtidigt är det många med adhd som slutar medicinera. Därför måste stigmatisering motverkas. Under 2000-talet har den psykiska ohälsan ökat, från självskattade lättare psykiska besvär till diagnostiserade psykiatriska tillstånd. Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), inte minst den omdebatterade diagnosen adhd, är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa.
I september presenterade Riksförbundet Attention rapporten ”Jag orkar inte” som belyser att många personer med NPF är drabbade av ofrivillig ensamhet som ofta är kopplad till arbetslivet. Antingen att det är svårt att komma in eller vara kvar på arbetsmarknaden eller att arbetslivet slukar så mycket energi att relationer och fritidsaktiviteter blir lidande. En majoritet av de över tusen personer som valt att delta i undersökningen har adhd, är i arbetsför ålder och bor i städer.
Omkring en fjärdedel uppger att de haft tankar på att ta sitt liv under det senaste året på grund av ensamheten. Det här väcker frågor om samtidens arbetsliv men även om samhället i stort. Sjukvårdens insatser i form av kortare köer till utredning, terapi och tillgång till läkemedel är avgörande. Det finns som bekant starka åsikter om psykofarmaka, inte minst för adhd.
I mitten av augusti i år publicerade Karolinska Institutet (KI) och University of Southampton en vetenskaplig studie som förtjänar uppmärksamhet i den allmänna debatten om läkemedelsbehandling för adhd. En tidigare KI-studie från 2023 visar nämligen att fler än hälften av alla ungdomar, unga vuxna och vuxna som får adhd-medicin har slutat ta den inom ett år. Stigmatisering kan vara en bidragande orsak.
Den nya studien som omfattar 150 000 svenskar med adhd synliggör att psykofarmaka minskar självmordsförsök med 17 procent, missbruk med 15 procent, trafikolyckor med 12 procent och kriminalitet med 13 procent. För vissa undergrupper, som till exempel har återkommande missbruksproblem, var effekten av medicin ännu tydligare. Forskarna bakom studien lyfter att medicinering leder till minskad impulsivitet och förbättrad uppmärksamhet vilket dämpar riskbeteenden.
Siffrorna visar att adhd-läkemedel kan motverka lidande och rädda liv. Det handlar även om livskvalitet. Personer med diagnosen har i regel lägre kognitiv förmåga att planera och hantera stress och behöver därför anstränga sig betydligt mer än andra för att klara av vardagens tuffa krav.
Frågan om psykofarmaka måste samtidigt sättas i ett större perspektiv. För snart hundra år sedan beskrev psykiatrikern Sigmund Freud konflikten mellan människors instinkter och samhällets krav i klassikern ”Vi vantrivs i kulturen”. Slutsatsen är att individer underordnar sig normer för att upprätthålla ordning och trygghet. Men hur mycket ska vi finna oss i att vantrivas i samhället vi skapar?
Fram till 1986 användes kanariefåglar i brittiska kolgruvor för att upptäcka giftiga gaser som orsakar explosioner. Om kanariefåglarna slutade sjunga eller trillade av burpinnen var det en signal för gruvarbetarna att söka skydd. Mycket talar för att barn och vuxna med NPF är samtidens känsliga kanariefåglar som ofta reagerar friskt på en speedad och svårnavigerad kultur. Att individer med diagnosen adhd medicinerar får inte vara den enda lösningen. Vi måste trampa på bromsen – för allas skull.
