Det är inte säkert att alla iakttagelser som nyligen gjorts i Norden faktiskt är av drönare. Det kan i stället handla om en form av vanföreställningar.
Öppna bildvisare
Omständigheterna påverkar hur vi tolkar det vi ser på himlen. Här en ofarlig drönare som vem som helst kan köpa. Bild: Sanni Isomäki / YleLyssna (du hör en artificiell röst) 5:00
Kortversion
- Drönarobservationer vid Köpenhamns flygplats har lett till många rapporter om drönare i Danmark och Norden.
- Experter varnar för att ögonvittnesuppgifter kan vara opålitliga och färgas av omständigheterna vid observationerna.
- Psykoterapeuten Axel Aminoff påpekar att rädslan för drönare kan orsakas av en psykologisk reaktion på hot.
Sammanfattningen är gjord med stöd av AI och har granskats av en journalist.
Efter de första drönarobservationerna vid Köpenhamns flygplats förra veckan har allmänheten sett drönare på flera ställen runtom i Danmark och övriga Norden.
Men danska försvarsakademins chef för luftoperationer, major Karsten Marrup, säger att det finns en risk för att en del av drönarobservationerna i själva verket inte alls handlar om drönare, utan något helt annat.
Marrup lyfter upp att planeten Venus ganska ofta rapporterats som ett flygande objekt som stått stilla över till exempel grannens sommarstuga.
– Det säger allt om hur svårt det är att avståndsbedöma i mörker, berättar Marrup i en intervju med Danmarks radio.
Psykoterapeuten Axel Aminoff säger att en del av de misstagna drönarobservationerna som nu görs kan bero på en minipsykos.
Öppna bildvisare
En drönare, ett flygplan eller Venus? Det är inte alltid lätt att känna igen vår grannplanet. Bild: Ari OllikainenVi letar alltid efter faror
Vi är genetiskt kodade att lägga mer uppmärksamhet vid det som är farligt. Speciellt nu när det spekuleras om att drönarna i Danmark är ett tecken på rysk hybridpåverkan väcks den gamla ”ryssen kommer-rädslan” till liv, säger Axel Aminoff.
– Det kan leda till att att vi gör observationer även där de inte finns.
Som art har vi överlevt genom att se risker i det som avviker från det normala. Men i samhället vi nu lever har vi inte lika stor nytta av det och det kan lätt gå till överdrift.
Dessutom är vi sociala varelser. Grupptillhörigheten kan förstärkas av att vi ser samma sak som de andra har sett, säger Aminoff.
Öppna bildvisare
Psykoterapeut Axel Aminoff säger att det är mänskligt att ibland se faror där de inte finns. Bild: Sasha Silvala / YleÖgonvittnesuppgifter är inte alltid pålitliga
Tiina Väkiparta, lektor i rättspsykologi vid Polisyrkeshögskolan i Tammerfors, utbildar blivande poliser i människans beteende. Hon säger att många faktorer påverkar hur folk upplever och minns saker.
Vi är inte byggda för att registrera allt som händer omkring oss, utan omständigheterna avgör vad vi registrerar och hur vi tolkar det.
När vi har informationen om mystiska drönare i Danmark tolkar vi lättare ljussken på himlen som något hotfullt. Utan nyheterna från Danmark kunde ljusskenen ha gått oss förbi helt och hållet.
Väkiparta är också inne på att vi som sociala varelser kan känna att det är lite häftigt att vi sett samma saker som andra sett.
För att avgöra trovärdigheten i en persons iakttagelser bör man fundera på de rådande omständigheterna. Hur långt ifrån händelsen var man? Var det mörkt? Hur länge pågick skeendet?
En annan sak man måste ta ställning till är hur länge sedan det är som iakttagelserna gjorts.
Det är viktigt för poliser att känna till att människors beskrivning av en händelse ofta tenderar färgas av hur andra människor har beskrivit liknande upplevelser, säger Väkiparta.
– Det är ändå inte nödvändigtvis så att folk ljuger eller hittar på, utan de här kopplingarna görs ofta omedvetet.
Det finns många exempel
Axel Aminoff lyfter upp exemplet från 1990-talet då det spreds ett rykte om att ett lejon hade rymt och nu sprang fritt omkring i skogen runt Rukolax norr om Imatra.
– Då var det lejonobservationer som gjordes överallt.
Också Svenska Yle rapporterade om lejonjakten som pågick i Rukolax år 1992. Inget lejon hittades.
Ett färskare exempel är från februari förra året.
Då utrymdes den svenska Säkerhetspolisens högkvarter på grund av misstankar om gasutsläpp efter att någon känt en främmande lukt.
Sex personer drabbades av så svåra andningssvårigheter att de fördes med ambulans till sjukhus.
Inga tecken på gasutsläpp hittades och slutsatsen blev att symtomen uppstått till följd av ett ”smittsamt psykogent tillstånd”, tidigare känt som masshysteri.
Öppna bildvisare
Polis iklädd skyddsmask spärrade av området kring Säpos högkvarter i Sverige 2024. Bild: Fredrik Persson / EPASå undviker man att dras med in i minipsykosen
Tiina Väkiparta från Polisyrkeshögskolan säger att frågan ”På vilka grunder upplever du att det du såg var just det här?” är en bra fråga. Med den kan man reda ut hur mycket omständigheterna påverkat tolkningen och hur säker personen är på sina iakttagelser.
Psykoterapeut Axel Aminoff säger att man kan lugna sig själv genom att konstatera att läget trots allt är lugnt och att det inte finns en överhängande risk för krig eller andra eskaleringar.
Media spelar också en roll här, säger han. Ju mera medierna rapporterar, desto viktigare och allvarligare verkar situationen vara. Det kan bidra till vanföreställningarnas utbredning.
Väkiparta håller med om att det ibland kan vara bra att koppla bort nyheterna och floden av intryck som kommer därifrån.
– Det är viktigt att ibland bara fokusera på nuet och tänka att livet trots allt är ganska bra just i det här ögonblicket.
Hur påverkas du av nyhetsrapportering om potentiella hot eller faror? Diskutera i kommentarerna.