Victor Malm

Publicerad 5 okt 2025 kl 05.00Uppdaterad kl 09.24

I veckan lanserade Instagram en ny kontroversiell funktion som låter användarna övervaka varandra. 

Victor Malm ser en kinesisk norm sprida sig genom generationer av svenskar. 

Att övervaka varandra på sociala medier har blivit en social norm bland unga.

Öppna bild i helskärmVictor Malm

KULTURKRÖNIKA. Genom en yngre kollega har jag fått veta att avancerad övervakning i nära relationer inte längre anses vara fullständigt debilt, utan naturligt. 

Konstig är den som tillåter sin partner ett privatliv.

I veckans tidningar har detta omskrivits. Och i fredags lanserade Instagram en funktion – livekartan – som smygintroducerar denna kinesisk-polisiära inställning till vardagen för en generationsöverskridande publik. Bland föräldrar och deras nu vuxna barn har den, sjukt nog, länge varit norm.

Killar har en app där de kan följa sina flickvänner som en prick på en karta. Man vet om ens vänner är på jobbet eller biblioteket, om de går en promenad på stan eller springer en runda. Föräldrar övervakar sina barn långt upp i gymnasieåldern. I vissa fall har de, tydligen, också insyn i vilka meddelande deras vuxna hemmaboende skickar till andra. Detta är, så klart, rubbat. Men teknologiska möjligheter har en tendens att bli sociala krav.

Plötsligt är den som inte övervakar sina barn på telefonen oansvarig och män som föredrar att inte bli dygnet-runt-spårade av en gps har väl antagligen en otrohet eller två att dölja.

Frihet mot trygghet är ett dåligt byte.

I en av de senaste årens mest politiskt inflytelserika böcker, Jonathan Haidts ”Den ängsliga generationen”, visar socialpsykologen att det finns en stark korrelation mellan tre saker: den stigande psykiska ohälsan bland unga, den ökade telefonanvändningen, samt den alltmer kringskurna fysiska och sociala friheten i moderna barns liv. Föräldrar har bättre koll och mer kontroll, inte bara genom övervakning utan genom ständig närvaro; den fria leken från min barndom på 1990-talet – när jag försvann i timmar på nån åker och morsan var orolig och arg när jag kom hem – finns knappast i dag.

Tidigare i år presenterade Haidt tillsammans med två forskarkolleger ny intressant data i The Atlantic: Barn vill inte slösa bort sina liv framför skärmar. De vill vara fria. Och det får de bara vara online. 

Enligt forskarna får en majoritet av de amerikanska barnen i åldern 8-12 röra sig helt oövervakade på internet, till exempel den omåttlig populära, djupt dystopiska pedofilfällan Roblox, men är samtidigt förbjudna att leka själva utomhus. 

Nej, förstås. USA är inte Sverige. Här är barn något friare. Men skillnaden mellan verklighet och telefon har samma karaktär: barn är extremt påpassade i den fysiska verkligheten, men får ströva fritt över ett internet som – faktiskt – är farligare. Det är ju inte bara roliga spel och vänner. Det är också dödsnazism, halshuggningsfilmer och nihilistiska chattrumskulturer som groomar barn och utnyttjar dem sexuellt. Jämförelsevis är den lokala lekparken riskfri. Och i den finns andra, normala vuxna nära, även om du själv står hemma och steker pannkakor.

Socialpsykologen Jonathan Haidt har blivit en ledande röst i kampen för att återta barndomen från telefonernas makt.

Foto: Adela Loconte / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL

Öppna bild i helskärm

Då inte omnämnda är de självklara fördelar som utomhuslek på egen hand har jämfört med stillasittande telefonliv: god kondition, förmågan att ta hand om sig själva, bygga egna relationer och skapa egna sammanhang. 

Frihet mot trygghet är ett dåligt byte.

Annons

Det man får är barn som inte blir vuxna.

Detsamma gäller för den avancerade relationsövervakningen bland könsmogna. Man kallar det trygghet och tillit, men i själva verket är det ett sorgligt sätt att göra oss mindre mänskliga, ett ganska hemskt ingrepp i själen.

Tillåts vi inte lögner och hemligheter är vi, för alltid, fastlåsta i en enda identitet, som aldrig kan förändras. Det är genom att ljuga och dölja saker som vi kan uppfinna oss själva på nytt, gång efter annan bli annorlunda. Lämna allt, landa i Berlin när familjen tror att man skulle flyga till Köpenhamn, börja om, skriva en annan berättelse om vem man är och öppna livet på nytt. Den friheten måste man försvara och bejaka, också i formen av en fantasi hos en ansvarstagande småbarnsförälder i soffan efter tre öl en tråkig fredag. 

Transparens däremot är fångenskap.

Fråga kineserna.

Victor Malm är kulturchef på Expressen.