Publicerad 6 okt 2025 kl 07.13Uppdaterad kl 07.56
Hon låg på sjukhus och frågade personalen om hon skulle dö.
Ett och ett halvt år senare tävlar skidtalangen Josehanna Lundgren Wikström igen.
– Det är som ett gift för kroppen, säger 23-åringen.
Foto: EMMA WALLSKOG / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Det har börjat duggregna i Falun.
Josehanna Lundgren Wikström kramas om av sin pojkvän, familj och kompisar i målområdet på Lugnets skidstadion. Hon har precis slutat på 17:e plats i rullskidsloppet som avslutar årets nationella cupsäsong.
Det kan låta som en blygsam placering, men just i dag spelar resultatet mindre roll.
– Det är ju inte min kropp jag tävlar i, det är någon annans. Så känns det just nu, säger Josehanna Lundgren Wikström.
För att förstå vad hon menar måste vi backa bandet till februari i fjol. Det var då mardrömmen startade.
Skidtalangen från Karlstad hade en stark säsong bakom sig där hon representerat Sverige i världscupen och U23-VM. Men en dag tog livet en ny vändning.
”Kommer jag att dö nu?”
23-åringen, som föddes med en missbildning i ena njuren, fick plötsligt så svåra smärtor att hennes föräldrar ringde ambulans.
– Jag står i hallen och skakar. Då visste jag inte att det väntade en lång tid av väldigt mycket smärta och lidande för mig, har Josehanna Lundgren Wikström berättat tidigare för Expressen.
Efter en misslyckad operation svävade hon mellan liv och död.
– Jag frågade sjuksköterskorna: ”Kommer jag att dö nu?”. Det var min känsla.
Josehanna Lundgren Wikström fick lämna sjukhus efter tre veckor men tvingades senare på hösten operera bort 30 procent av den sjuka njuren och ställa in hela säsongen.
Först i februari i år fick hon klartecken att börja träna igen.
– Jag visste att det skulle vara en lång väg tillbaka med tanke på att jag varit sängliggandes och väldigt, väldigt sjuk. Samtidigt är man ju lite naiv och tror att man är Superman, säger Josehanna Lundgren Wikström nu.
”Det var det värsta jag någonsin har gjort”
Först skulle kroppen vänja sig vid medicinerna, sedan klara sig utan läkemedel för att till slut helt läka. Det ledde till flera bakslag.
– Jag blev skadad överallt. Kroppen var inte redo för belastningen av att träna. I början var det inte alls kul. Jag önskade så mycket att jag kunde få träna men kroppen höll inte. Jag har fått ta små, små ministeg.
I slutet av augusti kunde Josehanna Lundgren Wikström till slut göra tävlingscomeback, under Trollhättan Action Week. Då var det första gången på 17 månader som hon stod på startlinjen.
Annons
– Jag har inte kollat resultatlistan efteråt. Det var det värsta jag någonsin har gjort. Helt fruktansvärt.
Tillbaka efter ett och ett halvt år
Hon är van vid att pusha sin kropp till bristningsgränsen, men det är den ännu inte riktigt redo för.
– Det är lite skrämmande. Det är en hårfin gräns när jag faller över på fel sida. Det blir som ett gift för kroppen, så konstigt.
Men det måste varit en skön känsla att få tävla igen?
– Ja, jag är väldigt glad och tacksam över det. När jag blev sjuk trodde jag aldrig att jag skulle kunna komma tillbaka. Ibland måste man påminna sig om det och vara lite snäll mot sig själv.
På söndagen tog Josehanna Lundgren Wikström alltså ett nytt kliv på resan tillbaka till eliten. Känslan inför rullskidsloppet i Falun var ”lite småläskig” men efter målgång var 23-åringen bara glad.
– Det här betyder jättemycket. Framför allt är det en indikator på att jag har en kropp som kanske på sikt vill göra det som hjärtat och hjärnan vill. Det är det allra bästa.