Polischefen Jale Poljarevius har blivit en frontfigur i kampen mot gängen.

I nya boken ”Polismannens tårar” berättar han om det höga pris som arbetet haft.

En natt sprängdes familjens bil när de låg och sov i huset.

– Vissa individer har sagt ”du vet hur det gick förra gången”. Men det är ingenting som jag tar hänsyn till, säger Jale Poljarevius i podden Krimrummet.

Hela Krimrummet-avsnittet med Jale Poljarevius finns att lyssna på i spelaren nedan.

Jale Poljarevius har blivit en av Sveriges mest profilerade brottsbekämpare.

Foto: SVEN LINDWALL

Öppna bild i helskärmLjudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare

I svallvågorna av den växande gängkriminaliteten har Jale Poljarevius, polismästare och underrättelsechef på polisen i region Mitt, blivit en av Sveriges mest profilerade brottsbekämpare.

Oavsett om han medverkat som expert i tv-programmet Efterlyst eller om han intervjuas i samband med grova våldsdåd så har Poljarevius gått att känna igen med sitt raka och färgstarka språk – och med ett ständigt budskap om att samhället aldrig får vika en tum i kampen mot den organiserade brottsligheten.

I den nya självbiografin ”Polismannens tårar”, som släpps 8 oktober, framgår att arbetet har haft ett högt pris. Inte bara för Jale Poljarevius själv, utan även för hans familj.

I nya boken ”Polismannens tårar” berättar Jale Poljarevius om uppväxten och hotfulla vardagen inom polisen.

Foto: SVEN LINDWALL och VOLANTE FÖRLAG

Öppna bild i helskärm

I februari 2017 låg familjen och sov när de väcktes av en smäll.

– Vi sover alltid med öppet fönster och jag kände en krutdoft som spred sig in i rummet, berättar Jale Poljarevius när han gästar Krimrummet.

Någon hade krossat passagerarrutan på bilen utanför och kastat in en osäkrad handgranat som sedan exploderade. Ett hot och en förmodad hämnd för att polisen‚ med Jale Poljarevius i spetsen, växlat upp i arbetet mot gängkriminaliteten i Uppsala.

Barnen låg fortfarande och sov

Det dröjde inte många minuter efter explosionen innan en svärm av poliskolleger anlände till platsen.

– De ville flytta oss men barnen låg fortfarande och sov. Jag ville inte väcka dem. Jag tänkte att jag får ta den smällen när de har vaknat.

Utredningen ledde aldrig någonvart. Jale säger att han har sina aningar om vem som låg bakom den och varför – men att det lika gärna kan vara fel.

– Jag fick aldrig något skriftligt eller muntligt budskap. Vissa individer har sagt ”du vet hur det gick förra gången”. Men det är ingenting som jag tar hänsyn till. Arbetet måste fortsätta i oförminskad skala.

I boken får läsaren följa med i Poljarevius uppväxt. Hur han växte upp i forna Jugoslavien och lurades till Sverige som tioåring i tron om att han bara skulle på semester. Arvet från Balkan bär han med sig i form av en djup serbisk-ortodox tro – men bara när Novak Djokovic spelar tennis.

– Då sitter jag och dottern och gör korstecken i hopp om att han ska bryta motståndarens serve.

Familjen sov i hemmet när bilen sprängdes utanför.

Foto: SVEN LINDWALL

Öppna bild i helskärm

I intervjuer har Jale Poljarevius flera gånger sagt att polisen måste utgöra statens ”pansarnäve” i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det är lätt att uppfatta honom som en hårding. Boktiteln – ”Polismannens tårar” – skvallrar dock om att det finns en annan sida under skalet.

Taggtrådsätande och napalmpissande polis

– Folk får bli besvikna om de tror att jag är en taggtrådsätande och napalmpissande polis som är så tuff att min säng bäddar sig själv på morgnarna. Så är det inte – jag är en människa av kött och blod och ibland öppnar sig tårkanalerna.

– Jag är alldeles för gammal för att bry mig om vad folk tycker om det. Man måste vara ärlig med hur man är.

Expressens reporter Kim Malmgren och Jale Poljarevius.

Foto: ANNA WESTMAN SWANTESSON

Öppna bild i helskärm