Publicerad 8 okt 2025 kl 05.00

Ryskt hybridkrig och mördad DN-kritiker – pensionärsduon Ponti och Hamilton har bråda dagar. 

Thomas Götselius läser ”Inte krig och inte fred” och roas av Jan Guillous litterära hyss.  

Jan Guillous pensionärsduo Ponti och Hamilton ger sig ut på nya äventyr.

Foto: Anna-Lena Ahlström / Piratförlaget

Öppna bild i helskärm

Thomas Götselius är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

Foto: Sören Andersson / Stockholms universitet

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Behöver världen ännu en roman av Jan Guillou? 

Den oväntade frågan skymtar mellan raderna i författarens nya bok ”Inte krig och inte fred”. Kroppen krånglar och han kan inte skriva som förr, suckar Guillous alter ego Erik Ponti. Research och planering är bara att glömma. Återstår att med kamraten Mont Blanc förstrött föra ”anteckningar” om det som sker – eller snarare ”det som sker i det som synes ske”. 

Det är den guillouska dagboksromanen: litteraturens motsvarighet till äldreomsorgens dagverksamhet. 

Men man måste ändå säga att det är ganska så elegant gjort. Författarens tvivel antyds då Ponti alltid får hitta en orsak för att skjuta upp sitt skrivande. Men också genom att han får knåpa på ett drama, ”Magdalena Ribbing”, där en adelsdam med samma namn gör en tidsresa från 1700-talet till nutid. En avsiktligt bisarr historia och en komisk blinkning. Vem i all världen behöver sådana berättelser?

Öppna bild i helskärm

Därmed paras självtvivel med självironi samtidigt som skrivandets hinder har omvandlats till dess motor. Och voilà – ännu en roman ligger på disken.

”Inte krig och inte fred” är bra på litterära hyss och man vill gärna ha mer. Men litteraturens legitimitet har för Guillou tyvärr inte har att göra med uttryck utan med budskap. Publiken måste trots allt upplysas om vad det är ”som sker i det som synes ske”. Och sådan undervisning kräver enligt samma doktrin underhållning. Med Pontis hjälp iscensätts således en deckarintrig i kulturvärlden, och med hans kompanjon Hamilton en thrillerintrig i det samtida hybridkriget. 

Som roligast har Guillou det med Ponti. Av alltid lika pålitliga Expressen hängs han ut för mordet på den alltjämt malligaste morgontidningens litteraturkritiker Niklas Töön. Den senare är DN:s Jonas Thente lätt förklädd, som här straffas för några maliciösa formuleringar i en annars erkännsam recension av Guillous förrförra bok. Vi ses i min nästnästa roman! Extra kul blir det när Guillou låter Ponti fråga sig om han lider av en ”hysterisk fixering” vid Expressen. Nä? Jo!

Vad kan man egentligen begära av en skröplig författare fylld av självtvivel?

Allvarligare menad är intrigen som spinns kring Hamilton. I korthet avser Guillou här upplysa om hur Europas demokratier bör besvara den ryska aggression som kallas ”hybridkrig”. Utan att gå in på detaljer kan nog budskapet verka stötande på militärt underintresserade personer men det hör, som det heter, till genren.

Fast vad är egentligen genren här? Genrelitteraturens intrigflätning kräver research och planering. Dagboksromanen bygger på ”anteckningar”. Det går inte ihop, vilket visar sig på bokens sista sidor. ”Inte deckare och inte thriller”, för att sammanfatta. Men å andra sidan: vad kan man egentligen begära av en skröplig författare fylld av självtvivel? Har vi inte fått precis det som utlovades? Jo, förmodligen.

Så blir romanen sin egen kongeniala ursäkt. Och Jan Guillou tar hem spelet igen – precis som han alltid gör. 

ROMAN

JAN GUILLOU

Inte krig och inte fred

Piratförlaget, 323 s.

Visa mer

Thomas Götselius är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.